Fetalt alkoholsyndrom FAS är en etablerad diagnos, men åsikter går isär om andra alkoholskador under paraplybeteckningen FASD ska bli diagnoser. Karin Heimdahl Vepsä har studerat hur SBU och FAS-föreningen resonerar om nyttan och nackdelen med FASD.
Fetala alkoholspektrumstörningar FASD är speciella, säger Karin Heimdahl Vepsä. Till skillnad från FAS, fetalt alkoholsyndrom, som är kopplat till en hög alkoholkonsumtion är FASD kopplat till konsumtion på alla nivåer. Paraplybeteckningen omfattar alla typer av beteendemässiga, kognitiva och fysiska skador orsakade av alkoholkonsumtion, även på låg nivå. Något som är relativt vanligt i början av en graviditet innan man vet om att man är gravid, påpekar Karin Heimdahl Vepsä.
– Så när man pratar om att bredda diagnosen, då handlar det plötsligt om många fler vuxna och många fler barn.
Det betyder att det finns mycket att tänka på, menar Karin Heimdahl Vepsä, nydisputerad vid Stockholms universitet på temat substansbruk, graviditet och föräldraskap. Hon har studerat hur FAS-föreningen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har resonerat om behovet av att identifiera eller diagnostisera FASD-tillstånd.
Hon ser tre röda trådar som SBU och FAS-föreningen följer i sina resonemang: den vetenskapliga, den pragmatiska och den etiska.
Det osäkra kunskapsläget om sambandet mellan alkoholkonsumtion och skador på foster syns i diffusa skrivningar hos de båda aktörerna. SBU vill inte ta ställning till vilka konsumtionsnivåer som är skadliga, och FAS-föreningen skriver att FASD orsakas av alkoholkonsumtion, men också att all alkoholkonsumtion inte orsakar FASD.
När det gäller nyttan av diagnoserna gör SBU och FAS-föreningen olika bedömningar av vad forskningen säger.
– FAS-föreningen menar att de här diagnoserna kan ge anhöriga en förklaring till barnets problem och leda till att man får korrekt stöd i skolan. Medan SBU menar att de inte är så användbara för att de är för diffusa. De visar inte vilka insatser som ska sättas in, säger Karin Heimdahl Vepsä.
Det är mycket man inte vet om stigmat.
Det finns även en etisk logik i resonemangen, där FAS-föreningen trycker på för att barn har en rätt att få de här tillstånden benämnda, medan SBU resonerar mer om stigmat kopplat till diagnosen, både när det gäller mamman och barnet.
Karin Heimdahl Vepsä lyfter också ett instrumentellt resonemang i diskussionen:
– Det finns även de som anser att om man skulle använda diagnoserna mer så skulle folk bli mer medvetna om farorna med att dricka under graviditet.
Så hur ska man väga de olika resonemangen mot varandra? Karin Heimdahl Vepsä vill inte ta ställning i den frågan, men tycker att vi ska vara försiktiga med att införa diagnoser som vi inte vet effekterna av.
– Det är mycket man inte vet om stigmat. Där tycker jag man måste få mer kunskap: Hur påverkas man av att få en sådan här diagnos och vad gör den med relationen mellan ett barn och en mamma? Och med förhållandet till omgivningen? Det är väldigt viktiga frågor att ställa om vi ska resonera om att använda de här diagnoserna, säger Karin Heimdahl Vepsä.
Du har just läst en artikel ur nummer 4/2021 av tidskriften Alkohol & Narkotika.
Kategorier:
Julius von Wright är f.d. chefredaktör för Alkohol & Narkotika (2017-2022). Till hans specialområden hör narkotikapolitik och vårdfrågor, ofta med ett nordiskt perspektiv.
Se alla artiklar av Julius von Wright
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.