Behandling fungerar vid samsjuklighet

– Det finns mycket forskning som visar att samsjuklighet är vanligt men det är underdiagnosticerat och därmed underbehandlat, så vi ville ta reda på vilken forskning som finns och vad vi vet om vilken behandling som fungerar.

Det säger Åsa Magnusson som är psykiater på EWA-mottagningen för kvinnor med alkoholberoende. Hon har också varit sakkunnig i SBU:s färska rapport om behandling och sociala stödinsatser vid samsjuklighet mellan beroende och andra psykiatriska tillstånd.

I rapporten ingår alla psykiatriska tillstånd och alla beroendesyndrom (utom nikotin) samt alla typer av insatser. Totalt inkluderades 120 randomiserade kontrollerade studier. Huvudbudskapet i rapporten är att behandling fungerar.

För patienter med depression, ångestsyndrom eller posttraumatisk stress, PTSD, i kombination med substansbrukssyndrom, kan psykologisk eller psykosocial behandling som tillägg till sedvanlig behandling minska både substansbruk och psykiska symtom.

– Vi såg effekt mer specifikt både för kognitiv beteendeterapi och för integrerad behandling för PTSD och alkoholberoende, säger Åsa Magnusson.

För personer med substansberoende och svår psykisk sjukdom, såsom schizofreni eller bipolär sjukdom, kan psykologisk och psykosocial behandling som tillägg minska substansbruket i upp till tre månader efter påbörjad behandling – i synnerhet förstärkningsmetoder. Däremot sågs ingen effekt på de psykiska symtomen.

– Förstärkningsmetod är en behandlingsform där den sociala och ekonomiska kontexten kan tänkas spela en särskilt stor roll, då ekonomiska belöningar i form av pengar, presentkort eller liknande utgör en bärande del av insatsen. För patienter i fattigdom och med begränsat socialt skyddsnät kan denna typ av belöningar ha en mycket stor betydelse, berättar Åsa. 

I Sverige är det inte tillåtet att använda ekonomiska belöningar på det sättet, istället kan det till exempel handla om att få komma lite mer sällan till mottagningen.

– Men de studier vi granskat är av förstärkning av klassiskt snitt varför överförbarheten till svenska förhållanden inte optimal. Men man kan fråga sig om vi skulle kunna tillåta det till dessa patientgrupper även i Sverige, säger Åsa Magnusson.

SBU kunde inte dra några slutsatser om effekten av så kallade samordnande insatser och sociala stödinsatser.

– Det främsta skälet till det var bristen på tillräckligt väl utförda studier.

När det gäller läkemedelsbehandling vid samsjuklighet kan SBU uttala sig om effekter av ett enda läkemedel, nämligen naltrexon för alkoholberoende vid samtidigt psykiatriskt tillstånd. De fann att medicinen kan minska alkoholkonsumtionen jämfört med placebo.

– Naltrexon borde skrivas ut mycket mer. Det minskar suget även vid samsjuklighet.

I sin genomgång fann SBU dessutom flera enstaka läkemedelsstudier för skilda psykiatriska tillstånd.

– Men resultaten spretar, så vi kan inte dra säkra slutsatser. Och ofta används olika mått i de olika studierna, så att de blir svåra att jämföra. Det förvånade oss också att det inte fanns en enda studie av adhd-medicinering vid substansberoende, säger Åsa.

Men även om det vetenskapliga underlaget i viss mån är bristfälligt bör detta enligt SBU inte leda till att man avstår läkemedelsbehandling. I många fall kan det tvärtom vara särskilt angeläget, då det psykiska lidandet ofta är stort och risken för suicid är påtagligt ökad bland samsjukliga patienter.

– Vid samsjuklighet blir man sjukare än med bara en diagnos. Ett plus ett blir inte två utan fem, brukar vi säga. Tills det finns tillräcklig kunskap om behandlingseffekter vid olika typer av samsjuklighet kan behandlingen grunda sig på den vetenskap och beprövade erfarenhet som finns kring de enskilda tillstånden.

Stina som fått behandling vid EWA-mottagningen berättar:

– Att inte få hjälp för båda problemen samtidigt blir väldigt splittrat. Man orkar inte riktigt. Att få hjälp på ett ställe gjorde att jag kunde koppla av lite. Nu känner jag mig stolt över mig själv.

Stina heter egentligen något annat.