Attityder till cannabis

– Studien ger insikt i hur behandlare upplever och hanterar de förändrade attityderna och trenderna kring cannabis. Studien kan användas som ett verktyg för att skapa allianser, bygga vidare och hitta nya strategier för att behandla ett skadligt bruk.

Det säger Umut Kaymak, socionom och författare till ”Cannabis i behandlingsprocessen”, en kvalitativ studie som undersöker upplevelser och strategier hos behandlingspersonal, i en tid där inställningen till cannabis befinner sig i förändring.

Studien visar hur personalen arbetar i ett konstant spänningsfält i en samhällsutveckling där synen på drogen förändras. Personalens strategi kan liknas vid en kreativ balansgång mellan lagar, normer och effektivitet.

Bakgrunden till uppsatsen är förflyttningar under de senaste decennierna, där bland annat flera länder legaliserat eller avkriminaliserat drogen. En attitydförändring som även avspeglas i Sverige, även då all icke-medicinsk befattning med narkotikaklassade substanser är olaglig här.

Parallellt med skrivandet av masteruppsatsen i socialt arbete vid Malmö universitet har Umut Kaymak själv arbetat på behandlingshem. Han berättar att han är intresserad av ämnet cannabis eftersom drogen blivit mer vanlig.

– Det räcker man är ute på stan så syns cannabis mer öppet. Flera länder och även Sverige går mot en liberaliserande trend medan den strikta svenska förbudspolitiken ligger kvar. Det tycker jag är intressant. Ämnet cannabis är högaktuellt och jag ville ta reda på hur det är för behandlingspersonal i Sverige, säger Umut Kaymak.

Olika strategier

Masteruppsatsen består av åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom vård vid skadligt bruk och socialt arbete. Fyra män och lika många kvinnor, jämnt fördelade över verksamheter inom både privat och offentlig regi, har intervjuats för studien. De utgörs i huvudsak av behandlingspersonal i Malmö där samtliga arbetar med klienter som har ett skadligt bruk av cannabis.

Enligt Umut Kaymak bidrar studien med ny kunskap genom att visa hur personal och klienter navigerar mellan inspirerade, civila och industriella livsvärldar eller moraliska principer. I sin avhandling använder han sig av Luc Boltanski och Laurent Thévenots teori om rättfärdigande. Teorin används som ett verktyg för att förstå varför människor agerar som de gör, när konflikter av olika slag uppstår. Det hjälper till att bygga empati och skapa allianser samt förklarar hur olika ståndpunkter i konflikter rättfärdigas med högre moraliska principer. 

Den inspirerade livsvärlden handlar mycket om att gå emot det som är etablerat och att vara en fri själ. För behandlingspersonal innebär det att anpassa arbetssätt kreativt för att nå klienterna, till exempel genom att kringgå regler och normer.

Den civila livsvärlden handlar tvärtemot om att följa etablerade regler som ett kollektiv bestämt. Personalen måste här rättfärdiga sitt arbete genom att hänvisa till samhällets normer, lagstiftning och exempelvis den gemensamma kampen mot narkotikabruk.

Den industriella livsvärlden fokuserar på aspekter som effektivitet och pragmatism.
Inom behandling innebär det att använda evidensbaserade metoder och framhålla mätbara resultat, till exempel att klienter blir drogfria eller återgår till arbetslivet.

Konflikter uppstår när klient och personal utgår från olika moraliska principer. För behandlingspersonalen blir det ett ständigt lösande av konflikter som korsar varandra genom alla tre livsvärldarna. Det uppstår bland annat krockar mellan svensk narkotikalagstiftning och de liberala tendenserna ute i världen och samhället.

– Människor är så föränderliga. Normer i samhället är föränderliga. Lagar är föränderliga. Personalen måste lära sig att navigera på ett bra sätt mellan lagar, att vara kreativ och gå utanför ramen i ett arbete, och samtidigt vara effektiv. De försöker ofta koppla det skadliga bruket direkt till individen, säger Umut Kaymak.

Minskad motivation

Behandlingspersonalen upplever en tydlig förskjutning av attityderna till cannabis hos både klienter och samhället i stort, vilket påverkar arbetet genom att klienternas motivation minskar och motstånd mot behandling ökar. Det blir svårare att motivera en klient när flera aspekter av samhället framställer cannabis som ett mindre allvarligt problem. Personalen försöker då rikta ljus mot konsekvenserna av det skadliga bruket och visa hur drogen konkret påverkar individens liv.

– Klienterna kan komma med forskningsartiklar och liknande och jämför gärna cannabis med till exempel de skadliga verkningarna av alkohol. Men det viktiga i sammanhanget är vad cannabis gör med just dig. De behöver se sin egen livssituation och ta ansvar för sina konsekvenser, säger Umut Kaymak.

Utöver psykisk ohälsa identifierar behandlingspersonalen social isolering som en av de vanligaste konsekvenserna av cannabisbruket. Moa, en av de intervjuade, säger att klienterna ofta kan ha en brist på insikt i över hur bruket påverkat deras liv. Hon berättar följande i studien:

”I kontakt med klienter är det många som slår ifrån sig, även om de har tappat alla relationer, förlorat sitt jobb, sitter på en parkbänk och säger: ’Jag är ingen missbrukare, för att jag inte…”

Intervjupersonerna menar att den generella synen kring cannabis i samhället har blivit mer liberal och att drogen får mer positivt utrymme i populärkultur och media. Amanda beskriver de förändrade attityderna: 

”Den är mycket mer liberal i dag än vad den har varit tidigare, mycket, mycket mer liberal och speciellt hos unga nu. Nej men, de känner sig pålästa om de positiva effekterna och det kan ju vara svårt för någon som är där, det är som att prata med en vägg.”

Större delen av den intervjuade behandlingspersonalen och Umut Kaymak ser vissa fördelar med en avkriminalisering för eget bruk av cannabis, men är emot att släppa drogen helt fri.

– Det är en komplex fråga. Man bör inte straffa människor som har ett skadligt bruk. Fördelen med en avkriminalisering för eget bruk är enligt studier att stigmat minskar och fler söker hjälp, men motivationen kan samtidigt minska eftersom bruket inte längre uppfattas som problematiskt. Dock vet vi inte hur det skulle bli i en svensk kontext.

Umut menar att mer forskning behövs och han välkomnar en mer öppen debatt om cannabis och narkotikapolitik, något han hoppas att de förändrade attityderna i samhället kan bidra till.

– Det hade varit intressant med en kvantitativ del av den här studien, att samla in många svar. Och att ha ett mer tvärprofessionellt fokus med till exempel klienter, läkare och poliser för att få in deras bild. Det får bli något för framtiden.