Ruset, rummet och resurserna

Foto Julia Lindemalm

För den ena kan droger betyda ett steg uppåt i statusfyllda sammanhang, medan det för den andra kan vara det motsatta. Resurserna påverkar vilka risker drogupplevelsen medför, säger Emma Eleonorasdotter. I hennes nya doktorsavhandling om droger, kön och klass berättar tolv kvinnor om drogernas betydelse i vardagen.

Dora samlas med sina vänner på en filt i en park en somrig eftermiddag. En av Doras vänner bjuder på morotskaka med cannabis i. Picknicken och vännerna skapar ett tryggt och intimt rum för rus. Men det är någonting som skaver. Några i sällskapet tackar nej till kakan, vilket gör Dora osäker. Det är andra människor runtomkring dem, familjer med barn som leker. Dora känner sig plötsligt oanständig. Barn­familjerna i närheten gör rummet skevt och påminner om att hon beter sig på ett sätt som inte är socialt accepterat.

Dora är en av tolv kvinnor som medverkar i Emma Eleonorasdotters doktorsavhandling Det hade ju aldrig hänt annars – om kvinnor, klass och droger, där hon undersöker drogers betydelse i vardagslivet. De intervjuade kvinnorna har olika bakgrund och är i olika åldrar, men har det gemensamt att de alla på något sätt använder droger.

Det trygga rummet, närhets­skapande och solidaritet är en viktig del av kvinnornas berättelser. För Dora, när hon är i parken, blir det rumsliga plötsligt väldigt laddat. Hon omges inte längre av trygghet utan i stället av folk som ser hennes beteende som skevt. Känslan av oanständighet blir ännu starkare eftersom barn finns i närheten.

– Det var väldigt viktigt för flera av dem att inte sticka ut som bilden vi har av en knarkare. Knark som syns i fel sammanhang kan komma med ett kluster av tillskrivna egenskaper: att stjäla, lukta kiss, vara längst ner i samhällets bottenskikt. Opålitlighet, säger Emma Eleonorasdotter.

Allt det mest personliga – tankar, känslor, önskemål – förändras av psykoaktiva läkemedel, på samma sätt som med illegala droger. Är det då syftet, snarare än substanserna, som är skadligt?

Knarkarhoran eller den kreativa stjärnan. Det är ofta de två typerna som utgör vår bild av droganvändande kvinnor, säger Emma Eleonorasdotter. Den ena finns på samhällets botten, den andra kan använda stora mängder droger utan att stämplas som knarkare.

Du skriver att medelklasskopplad droganvändning handlar mycket om kontroll, tidsplanering och resurser. Vad menar du med det?

– Till exempel tillgången till ett rum, både för rus och för avtändning. Att ha möjlighet att ta ledigt från jobbet för att varva ner. Att ha psykologkompisar, att kunna bädda ner sig och ha förstående vänner som accepterar att man säger att »nu är jag lite skör i några dagar«.

En av intervjupersonerna, Hanna, köper sina droger i den öppna droghandeln, hon säljer sex och hon har inget eget hem, utan bor hos en vän.

– Den typen av brist på resurser gör också väldigt mycket med vad drogupplevelsen innefattar för risker. Det kan ställas i kontrast med den intervju­person som beskriver att hon tar kokain tillsammans med läkarvänner i ett fint hus på landet.

Någonting som är gemensamt för många av kvinnorna är att de, tvärtemot Hanna, inte kommer i närheten av den öppna droghandeln. I stället köper de inte drogerna alls, utan får dem. Det skulle kunna ses som att de använder sin sexualitet och femininitet för att få gåvor. Men det måste inte nödvändigtvis tolkas på det sättet, menar Emma Eleonorasdotter.

– Jag tror nog att flera av intervju­personerna inte skulle känna sig hemma i den beskrivningen. Men jag blev väldigt förvånad när jag insåg hur mycket av drogerna som faktiskt var gåvor och att det i flera fall fanns en stolthet över att det var så.

Hon säger att det kan förstås genom att till exempel tänka på krogen och öldrickande. Om det framför allt var män som köpte öl på krogen så skulle kvinnor förhålla sig till det på olika sätt: vissa skulle kräva att få köpa själva för att inte stå i beroende, andra gärna ta emot ölen och ändå inte uppleva sig vara i beroendeställning. Även om genusordningen är en viktig del av systemet, är det inte den enda förklaringen. Det kan finnas en status i att få droger som gåvor, det man ger i utbyte är bara sin närvaro.

När Emma Eleonorasdotter undersökte vad kvinnorna ville uppnå med att ta droger märkte hon att många av dem inte sökte kickar, som ofta förknippas med droger, utan snarare stillsamhet. En av intervju­personerna beskriver det som att hon vill agera ut och »inte behöva uppföra sig«. Trots det ser hon det ideala ruset som att få »sitta i ett hörn och bara vara«.

– Samtidigt får hon ju då en frihet från att ta ansvar för det sociala sammanhanget. Det finns en feministisk aspekt i det.

Flera av de intervjuade kvinnorna gör ingen skillnad på läkemedel de får utskrivna och olagliga droger, de använder dem med samma syfte. Emma Eleonorasdotter menar att det finns en fara i att inte diskutera vad »droger« respektive »läkemedel« kan innefatta, särskilt eftersom användningen av läkemedel ökar. Trots att de kan innehålla samma verksamma ämnen, tänker vi på läkemedel som läkande och droger som riskfyllda.

Det är en uppdelning som inte accepteras av flera av kvinnorna.

– Allt det mest personliga – tankar, känslor, önskemål – förändras av psykoaktiva läkemedel, på samma sätt som med illegala droger. Är det då syftet, snarare än substanserna, som är skadligt?


Du har just läst en artikel ur nummer 3/2021 av tidskriften Alkohol & Narkotika.

Karin Bromander

Karin Bromander är frilansjournalist.

Senaste från Trender & Kultur

Trauma i serieform

Patrik Johannesson är serietecknare och psykolog. För Alkohol & Narkotika har han skapat en originalserie om

Lästips direkt i din inkorg?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!