Uppsökarna i Turin har tid och tålamod

Fyra eftermiddagar i veckan året runt kör frivilligorganisationen Gruppo Abele ut sin lilla vita skåpbil i norra Turins förorter. Idag ställs fotbollsspelet och bordtennisbordet upp i parken Giardino Sospello. Gatu-utbildarteamet, som de kallar sig, består av Nicola Pelusi, gatu-pedagog, Cristina Govor, interkulturell medlare och Alessandro Bongiardina, psykolog. Målgruppen är unga från 12 till 25 år. Men som Cristina uttrycker det: »Vi möter yngre, föräldrar, gamla; på gatan kan du inte välja vem som kommer, vi är här för alla«.
– Vi skapar relationer, lyssnar på de unga och deras behov, stöttar dem på vägen mot vuxenvärlden. Många har svårigheter i skolan och vi hjälper dem här i parken. En del har hoppat av skolan, det är problem i familjen och språksvårigheter, säger hon.

Det är liv och rörelse i parken, lek och häng. I området bor många migranter från Östeuropa, Nord- och Centralafrika. En del har varit här flera generationer, andra är nya. Italien har en komplex historia av invandring.
– Gruppo Abele är mitt andra hem, jag mår bra och har roligt här. Nu får jag hjälp med att söka jobb, säger Mattio som är 17 år. Han har kommit hit under lång tid och fått hjälp att klara skolan. Nu vill han bli kock.

Gruppo Abele är en frivilligorganisation som funnits sedan 1965 och jobbar för att göra livet bättre för människor i marginalen. Arbetat uppsökande har man gjort i 15 år.
– Vi är skuldra mot skuldra med tonåringarna, vi vet vad som händer i grannskapet. Det är viktigt att vi finns här och ger röst till dem som inte har mycket röst, vi måste knacka på dörren hos politikerna, vara språkrör, säger Cristina Govor.

Mycket av det gatu-utbildarna gör är samhällsvägledning. Som att stötta i integrationen, ge information om migrationslagarna och om vad som krävs för medborgarskap.
– Vi hjälper föräldrarna, lär dem att använda mobilen så att de kan ta del av offentliga tjänster som att söka ekonomiskt bistånd. Är man inte digitaliserad blir man diskriminerad, s äger Cristina Govor.

Allt fler behöver ekonomiskt stöd.
– För tio år sedan fanns det också fattigdom i Turin, men den ökar nu, säger Nicola Pelusi.

Tonåringar som växer upp här i en miljö med ekonomiska, sociala och även psykiska problem har också drog- och alkoholproblem inpå sig. I en av parkerna fanns närmast en »supermarket« för droger.
– Vi såg att det var handel som pågick och inte bara med hasch och marijuana, utan alla slags droger. Vår målgrupp, tonåringarna, befann sig precis bredvid vuxna i olika stadier av beroendeproblem. Det var också mycket alkohol, berättar Cristina Govor.

Så gatu-utbildargruppen började vara i parken vissa kvällar, man kontaktade polisen, de som bodde där ringde också polisen.
– Polisen hjälpte oss med några av de unga, några blev arresterade för att de sålde. Det var ingen familjepark, men när vi började vara där ändrades bilden. Vi kom med våra spel, några kom till oss, också droghandlarna kom och spelade.

Nu har situationen i parken förändrats, det är mycket lugnare.
– Vårt jobb tar tid, att lära känna, bygga förtroende och se vad som är bäst att göra.
De som har spelbussen som bas vet ofta vad som behöver göras och prioriteras långt innan kommunen och politikerna. Kunskap som kan vända en negativ utveckling och rädda liv. Många gånger tar det dock lång tid att få gehör för sådana insatser.

Bostadsområdena är slitna och skulle behöva renoveras. Kanske är det en ny fotbollsplan som behövs allra mest på ett ställe. Någon annanstans något helt annat. Just nu städar Gruppo Abele en av parkerna där spelbussen står. Det offentliga sköter inte sin uppgift. Kanske kan gatu-utbildarna få lite betalt av kommunen för sitt städjobb.

Alla tre i gruppen hoppas att det uppsökande arbetet i framtiden ska vara offentligt finansierat och långsiktigt, inte som idag att deras organisation lever på privata donationer med all den osäkerhet det för med sig.

Andra problem kan vara tonårsgraviditeter, unga som säljer hasch, babygangs med yngre barn som vandaliserar. 12–13-åringar som stjäl alkohol från affärerna. Vid 16 är det lagligt att köpa.
– Vi ser inte alkohol som ett generellt problem för de unga vi möter, men vi informerar om skador kopplade till alkohol, till exempel faran med att köra full. Vi har VR-glasögon där de kan simulera att vara påverkade.

De flesta gatu-utbildarna möter är pojkar, två tredjedelar. Man försöker utveckla sitt arbete för att möta flickorna.
– Flickorna vill hellre prata en till en utanför parken. Av de nordafrikanska flickorna är få på gatan, vi möter andra generationen där många har identitetsproblem mellan två kulturer, säger Cristina Govor.

Nicola Pelusi uppskattar att jobba uppsökande för att han får möta mångkultur på ett verkligt sätt, inte genom mediebilden utan både de goda sidorna och de kritiska aspekterna.
– Verkligheten är komplex och vi kommer att bli mer mångkulturella så vi behöver acceptera det, ha dialog. Vi behöver ändra oss och de som kommer behöver ändra sig.

Glädjen är att se någon lyckas.
– I morse gjorde vi ett cv till en marockansk man som bara gått fem år i skolan i Marocko. Nu har han tre barn och fru och läser till kemiingenjör, då känner jag: waoh!