
Stödgrupper är ett vanligt sätt att hjälpa barn som har en förälder som dricker för mycket. Stödformen har använts under drygt 30 år i Sverige. Nu utvärderas effekterna på barns kroniska stress, copingstrategier och eget normbrytande beteende.
En femtedel av alla barn i Sverige växer upp med minst en förälder som har problem med alkohol. Av dessa har 15 procent upplevt negativa konsekvenser av sina föräldrars drickande.
När man vill hjälpa de här barnen är det vanligt att de erbjuds att delta i stödgruppsprogram. Trots att det här är den insats som oftast används är de allra flesta utvärderingar som gjorts hittills kvalitativa, det vill säga man har studerat barnens upplevelser av att vara med i stödgrupp.
Just nu pågår den första landsomfattande effektutvärderingen av stödgrupper för barn mellan sex och tolv år i ett samarbete mellan Länsnykterhetsförbundet Västra Götaland, LNF, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN och Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
För att se de mätbara effekterna och om insatsen verkligen leder till en förändring hos deltagarna är några saker särskilt viktiga framhåller Peter Larm, docent i folkhälsovetenskap och projektledare.
– Det är otroligt viktigt att vi träffar barnen vid första och sista stödgruppsträffen. Vi vill se om en eventuell förändring håller i sig och därför vill vi också träffa barnen sex månader efter avslutad stödgrupp.

För att utesluta att det inte handlar om förändringar som sker av sig självt kommer man att jämföra med en kontrollgrupp, alltså barn som har en liknande familjesituation men som inte går i stödgrupp. Arbete med att hitta barn till kontrollgruppen pågår.
– Vi vänder oss till socialtjänster, beroendemottagningar och organisationer. Vårt mål är att hitta 200 barn även för kontrollgruppen för att det ska bli jämförbara grupper, säger projektkoordinator Barbro Henriksson från Länsnykterhetsförbundet Västra Götaland.
Det är viktigt att komma upp i stora volymer för att den här typen av forskning ska kunna ge ett tillförlitligt resultat.
– När en effektutvärdering visar att en insats inte har effekt handlar det ofta just om att det är för få deltagare, säger Peter Larm.
Utvärderingsdesignen bygger på att stress under barndomen, orsakat till exempel av fysiska övergrepp och föräldrars substansmissbruk påverkar vårt system för stressreaktion negativt, vilket i sin tur kan leda till psykisk ohälsa. För att minska den här påverkan kan man förstärka olika kompetenser hos barnen som motvikt till stressen.
Det som mäts i studien och jämförs är om de barn som går i stödgrupper upplever förbättringar i kronisk stress, copingförmåga, självkänsla, socialt stöd, emotionella problem, hyperaktivitet/koncentrationssvårigheter samt normbrytande beteende. Framför allt vill man se vilka delar i programmen som har effekt. Det gör man bland annat genom att låta stödgruppsledarna efter varje grupptillfälle notera vilka teman de använt sig av och under hur lång tid.
– Det är viktigt, för med den kunskapen kan vi hjälpa både stödgruppledare och ledarutbildningar att fokusera på det som vi ser ger störst effekt, säger Barbro Henriksson.
Forskningspersonal kommer ut och träffar barnen vid tre tillfällen. Träffen med barnen tar en halvtimme då de får svara på frågor gruppvis genom att kryssa i ett formulär. Personal från projektet läser frågorna och svarsalternativen högt och hjälper de barn som är i behov av det. En av stödgruppledarna är också med som hjälp till barnen.
Det hela går hittills, då ett 70-tal barn deltagit, över förväntan bra, tycker Barbro Henriksson.
– De yngsta barnen kan uttrycka ” Det här var roligt, jag svarar om mig själv”, säger hon.
Under 2023 deltar stödgrupper i Stockholmsområdet, Västra Götaland, Jämtland, Värmland, Västmanland, Gästrikland och Närke. 2024 finns det möjlighet för nya grupper att ansluta. Studien avslutas 2025.
– Det räcker inte med att enskilda individer eller professionen tror att en insats är bra, barnen har rätt till insatser som vi vet fungerar. Det viktigaste för studien är att se vilka delar i programmet som har effekt. Därför har den här typen av forskning betydelse, både för de barn som deltar och för professionen, säger Peter Larm.
Fakta om stödgrupper för barn:
Stödgruppsverksamhet kom till Sverige från USA år 1990.
Det råder en viss osäkerhet om hur många kommuner som har stödgrupper och hur många stödgrupper det finns, då det varierar över tid. En stödgruppskarta finns att ta del av här.
Stödgruppsledare kan vara anställda i kommunen till exempel som elevhälsopersonal eller socialsekreterare. De kan också komma från en kyrka eller en civilsamhällesorganisation. Det finns idag olika ledarutbildningar för att hålla i stödgrupper.
– När jag började jobba med stödgrupper på 1990-talet var det främst föräldrar som tog initiativ till att barnen skulle delta, idag är det vanligast att initiativet kommer från skola och socialtjänst, säger projektkoordinatorn Barbro Henriksson.
Läs mer: Plats för barnen, Junis rapport 2023
Stödgruppsprojektet riktar sig till barn där någon av föräldrarna har ett missbruk/beroende av alkohol, narkotika eller läkemedel, eller där någon av föräldrarna har psykisk ohälsa, eller där det förekommer våld/bråk i familjen. Startfinansiering kommer från FORTE, forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.
Läs mer: stodgruppsprojektet.se
Hjälp för barn att förstå sitt liv och sina rättigheter
Hela DU!
Viktiga samtal med barn
Text: Elisabeth Hagborg och Karin Salmson
Illustrationer: Tove Hennix
Studentlitteratur
Hela Du vänder sig till personer som arbetar med barn och innehåller grundläggande kunskap om barn och psykosocial hälsa. Den största delen av boken är till för att läsa tillsammans med barn och använda praktiskt. Boken bygger på forskning och beprövad erfarenhet, och utgår från Hela människan-hjulet. Det är en pedagogisk modell för att stötta barn i att prata om sina liv, utforska olika delar av det och be om hjälp de har rätt till för att må bra. Hela du handlar om känslor, självkänsla, kroppen, tankar, vilja, relationer och rättigheter.
– Psykosocial barnavård är i högsta grad viktigt idag. Jag skulle önska att den här boken låg under varje barns kudde, så att de vet att de har rättigheter och rätt att få hjälp. Eller åtminstone att den fanns på alla ställen dit barn vänder sig för att få råd och stöd och tröst, säger Elisabeth Hagborg.
Kategorier:

Anna Fredriksson tidigare redaktör för Alkohol & Narkotika
Se alla artiklar av Anna FredrikssonPrenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.