’Botten är inte en enda tydlig händelse’

Ellen Gerle är psykolog och doktorand vid Lunds universitet. Hon publicerade våren 2026 en studie om kontroll och kontrollförlust vid allvarligt spelberoende. Den byggde på djupintervjuer med tio personer som var eller hade varit svårt spelberoende och som rekryterats via kamratstödsföreningar. Ellen Gerle sammanfattade varje intervju till en berättelse.

– Jag började se att det fanns en möjlighet att läsa materialet även utifrån bottenbegreppet, som en berättelse om att förhålla sig till att nå botten. Sedan är jag också intresserad av själva begreppet rock bottom, som vi slänger oss med, men som inte definierats förut när det gäller spelberoende.

Begreppet härstammar från kamratstödsföreningar som AA (Anonyma alkoholister), där man pratar om att man behöver nå sin botten för att bli motiverad till förändring av sitt liv.

– Men är det verkligen alltid så? Är det nödvändigt? Kan vi i stället prata om det innan personen når sin lägsta punkt, säger Ellen Gerle.

Hennes studie visar att det fanns olika vägar ner till botten. Dels de som hade en sårbarhet och använde spel som ett slags strategi för att hantera svårigheter eller flykt, dels de som var mer självdestruktiva med självförakt eller självhat.

Upplevelsen av bottenpunkten såg också olika ut.

– Det kunde upplevas som den absolut värsta och skräckfyllda upplevelsen man haft, eller tvärtom som en lättnad. Ungefär, nu går det inte att göra detta värre. Det är viktigt, för det finns en koppling då till suicidrisk, berättar Ellen Gerle.

Inom substansberoende finns en punkt i sjukdomsutvecklingen där patienten måste förändra sitt liv för att överleva, men vid spelberoende finns inte den kroppsliga effekten.

– Ingen läkare kommer att säga motsvarande ”om du dricker ett glas till så kollapsar din kropp” om spel om pengar. Det gör spelet så unikt. Man får inte dödsdomen utan kan upprätthålla drömmen om den stora vinsten som ska ställa allt till rätta.

En del deltagare uttryckte just att de inte säkert visste var deras botten skulle vara.

Botten är inte en enda tydlig händelse, utan snarare en process som sträcker sig över tid. Enligt Ellen Gerle är det därför viktigt att sätta ord på vad ens botten är för att gränserna förskjuts hela tiden.

– Det är viktigt att fånga upp. Har du passerat din gräns? Om patienten kan verbalisera botten innan hen är där, kanske hen kan få förändringspotentialen från botten utan riskerna som den skulle medföra.

Upplevelsen av att befinna sig på botten är komplex och varierar, men vissa mönster återkommer i studien. Ett nytillkommet lugn kan vara bedrägligt för att det döljer planer på att ta sitt liv. Andra personer började agera på sätt som stred mot deras självbild och värderingar.

– Det kunde till exempel handla om att ljuga för sin partner om pengar eller spelande, att dölja skulder, låna pengar under falska förespeglingar eller bryta löften.

Ett tredje tema är att spelandet fortsätter trots att personen ser att konsekvenserna blir alltmer allvarliga. Deltagare beskrev exempelvis att de spelade bort pengar som skulle gå till räkningar eller fortsatte att spela trots att relationer tog skada.

För vissa deltagare handlade botten om att spelandet hade blivit så dominerande att grundläggande delar av vardagen trängdes undan.

– Det kunde handla om sömnbrist, att man misskötte arbete, drog sig undan sociala relationer eller prioriterade spelandet framför familj.

Slutligen beskrev flera personer så stora ekonomiska problem att de inte längre kunde täcka grundläggande utgifter som hyra, mat och räkningar.

– Men ekonomisk kollaps var inte alltid det som definierade botten. För vissa var skammen, lögnerna eller förlusten av relationer den verkliga bottenpunkten.

Enligt Ellen Gerle är tio personer för få för att säga hur alla med spelproblem upplever botten.

– Jag skulle vara lite försiktig med att presentera punkterna ovan som generella varningssignaler, eftersom studien bygger på berättelser om hur människor i efterhand beskriver botten – inte på att vi har identifierat kliniskt validerade risksignaler. Men det är inte heller studiens syfte.

Hon fortsätter,

– Jag har inte undersökt hur vanligt fenomenet är, utan hur människor berättar om och ger mening åt erfarenheten av att ”nå botten”. Just för att intervjuerna är djupgående kan de ge viktig kunskap om hur detta begrepp fungerar i människors förståelse av spelproblem och förändring, berättar Ellen Gerle.

Deltagarna i studien beskrev olika vägar vidare från botten. För en del ledde insikten till att personen sökte hjälp.

– Stödet behöver då vara så flexibelt, personcentrerat och snabbt som möjligt, för förändringsfönstret kan handla om timmar eller minuter.

För andra ledde kriminella handlingar till att personen blev frihetsberövad och spelandet därmed fick ett stopp. En tredje väg var självmordsförsök som lett till kontakt med vården. Ytterligare andra beskrev en gradvis växande insikt om behovet av stöd.

– Skam är också centralt. Skam är en konsekvens av spelandet, men också ett hinder för vad man kan berätta. Vi behöver vara ödmjuka inför att vi kanske inte får hela sanningen på en gång.