Ermina Hajdarevic (t.v.) med Zeinab i famnen spelar boll med barn på en gård vid Nydalaskolan. Hon har jobbat på Helamalmö i två år. Foto Emil Malmborg

I leken växer ett tryggare Nydala fram

Med dans, musik och morgonmål vill föreningen Helamalmö skapa trygghet och gemenskap runt Nydalatorget i Malmö. Trygghet byggs inte upp av hårdare tag och fler poliser utan börjar tidigare, menar grundaren Nicolas Lunabba.

Hej lila tröjor!

Hej Helamalmö!

Orden skriks ut i kör av en skolklass som ser ut att gå i mellanstadiet. Vi promenerar med ungdomsledarna Tarkan Shukr, Ermina Hajdarevic och Mohammed Dawoud i ett vårsoligt och vindpinat Malmö upp till skolgården på Nydalaskolan. Barnen, som precis har avslutat sin sista lektion, känner igen ledarna väl på deras karaktäristiska lila hoodies. En pojke ropar över skolgården. Passa bollen! Ermina tar sats, formar kroppen i en båge och slänger iväg den till honom.

Spelet är igång.

Vad är det ni spelar? undrar jag.

King out, ropar bollhållaren.

Nej King’s out, rättar en annan.

Inte så noga, vi spelar bara, säger en tredje.

En pojke springer ut ur skolentrén fram till Tarkan och räcker fram handen i en high five och ger honom en snabb kram, en flicka lösgör sig från kompisens grepp och hoppar upp i famnen på Ermina för att hälsa och småprata lite och hoppar strax ner på marken igen.

Nu är det min tur, ropar hon och springer iväg till kompisarna.

Ermina som är fältansvarig har jobbat på Helamalmö i två år och känner ungdomarna väl. Det är det som allt går ut på; att skapa trygga relationer. När hon själv var tonåring hade hon svårt att navigera och visste inte vad hon ville göra.

– Det enda jag visste var att jag ville jobba med människor och göra skillnad, så jag utbildade mig till socionom. Jag gjorde min praktik på Helamalmö, och på den vägen är det. Jag har blivit kvar här eftersom jag trivs så bra, och arbetet har förändrat mig som människa, allt jag ger får jag tillbaka. Jag har verkligen blommat ut och känner att jag gör skillnad varje dag, säger Ermina.

Helamalmö började 2004 som ett socialt projekt initierat av basketföreningen Malbas. Syftet var att främja aktivitet och skapa ett socialt sammanhang för ungdomar, och verksamheten bedrevs i olika lokaler och skolor. Under åren växte idén. Helamalmö ville bygga en egen institution och en stabil plats att vara på, och när de år 2017 blev en egen ideell förening började ett arbete med att hitta en passande lokal. Ett år senare flyttade de in i den 1000 kvadratmeter stora källarlokalen på Nydalatorget, som rymmer alltifrån träningsrum, musikstudio, dansstudio, spelrum, bibliotek till biosalong och kan beskrivas som ett nav för många olika verksamheter med det gemensamma syftet att främja ungas utveckling, självbestämmande och möjlighet att organisera sig.

De som kommer till Helamalmös lokaler tecknar ett medlemskap och är mellan tio och nitton år. Medlemskapet kostar 100 kronor per år och ungdomarna får då delta i alla aktiviteter, får mellanmål och kvällsmål och blir dessutom försäkrade.

Foto Emil Malmborg.

Under pandemin har verksamheten förflyttat sina aktiviteter utomhus och när vädret tillåter bjuder man in till grillning, det spelas olika bollspel och ungdomsledarna promenerar runt och pratar med förbipasserande. Under för­­middagarna delas gratis frukost ut till alla som
vill ha, och för det behövs inget medlemskap. Innan pandemin bröt ut dukade ledarna upp långbord i lokalerna, men nu har de tvingats tänka om och delar istället ut frukostpåsar med mackor, juice och yoghurt. Hela 2 300 frukostar varje månad och allt är finansierat av Malmö Stad och bostadsbolaget MKB som hyr ut sina lokaler till Helamalmö.

Tanken är att skapa trygga relationer och motverka sociala problem, och redan nu kan man skönja att arbetet lett till en positiv utveckling. MKB har genom sin årliga undersökning sett att de boende i Nydala känner en högre upplevd trygghet sedan Helamalmö etablerade sig i området. Trygghetsundersökningen visade år 2019 att den upplevda tryggheten ökat med åtta procent jämfört med året innan.

Sofia Wittmann är bosocial utvecklare på MKB och säger att en stor anledning till trygghetslyftet har med Helamalmö att göra.

– Det är ovanligt att se ett sådant lyft från ett år till ett annat, och vi har mycket att tacka Helamalmö för. De är en mötesplats för alla och har en otrolig lokal förankring. Sättet de bedriver sin verksamhet på är beundransvärt. På samma gång är det viktigt att säga att olika samhällsaktörer i området samarbetar och kompletterar varandra, säger Sofia Wittmann.

Förra året sjönk siffrorna något, vilket kan förklaras av externa faktorer, som pandemins utbrott. Det kan ha fått människor att känna sig mindre trygga överlag, enligt Sofia Wittmann.

Då arbetet innebär insyn i människors liv och vardag är det en stor utmaning att hantera den egna känslan av att inte räcka till, berättar Ermina som på samma gång agerar domare i bollspelet på skolgården.

– Det är ju inte alltid guld och gröna skogar om man säger så. Vi ser de socioekonomiska utmaningarna som finns här, och ibland känns det tungt att se barn som mår dåligt hemma eller i skolan. Vår viktigaste uppgift är att finnas där som stöd.

Två flickor, Joanna Grabowska, 12 år, och Sedra Haitham Awni, 11 år, kommer fram och småpratar. Joanna har en tröja med texten »Rosengård« och jag frågar om hon spelar i laget, det får henne att hoppa jämfota av glädje och
hon svarar ivrigt att det gör hon, fotboll är det bästa hon vet. Både Joanna och Sedra spelar i samma lag.

Sedra Haitham Awni och Joanna Grabowska. Foto Emil Malmborg

– Jag måste spela fotboll, nästan hela tiden! Det är bland det roligaste jag vet, jag kan inte sitta still så jag måste få spela och vill fortsätta med det alltid, säger Joanna.

– Jo, jag tror jag vill hålla på med fotboll i framtiden också, men jag tänker att det inte är så bråttom med att bestämma sig, säger Sedra.

För både Joanna och Sedra har Helamalmö varit särskilt viktigt. Joannas pappa gick bort i höstas och Sedra har inte längre kontakt med sin. Båda två har haft ett ovärderligt utbyte av ledarna.

– Helamalmö har varit som en familj, ibland vill man inte prata med andra vuxna om sina problem så då har jag kunnat gå till dom. Sedan jag förlorade min pappa har jag sökt mig till ledarna, och jag har kunnat prata om hur jag känner och fått stöd och tröst, säger Joanna.

– Det är lite samma sak för mig. Eftersom jag inte längre har kontakt med min pappa har jag och Joanna kunnat stötta varandra i den sorgen, vi förstår varandra. På samma gång har Helamalmö funnits där och varje dag frågat oss
hur vi mår, säger Sedra.

Nicolas Lunabba är verksamhetsansvarig på Helamalmö och istället för att prata om utsatta områden vill han kalla det för »politiskt försummade områden«. Det sätter ljuset på politikerna, som han menar inte tar sitt ansvar för platsen och de boende.

Nicolas Lunabba. Foto Emil Malmborg

Nicolas har varit med och byggt organisationen från grunden, en organisation som bygger på vad han kallar för mjuka värden, där Maslows behovstrappa fått en central roll och som hela tiden finns med i bakhuvudet under arbetets gång.

– För att nå dit måste vi ha de grundläggande stegen på plats och vi på Helamalmö jobbar genomgående med alla stegen, vi försöker se till så att ungdomarna håller sig mätta och skapar ett sammanhang för att få dem att växa, säger Nicolas Lunabba.

Det är de grundläggande stegen som bygger trygghet, menar Nicolas. Den svenska debatten fokuserar ofta på fler poliser och hårdare tag. Det är fel, säger Nicolas.

– I stället vill vi flytta fokus till mjuka värden som går ut på att sträva efter jämlika samhällen, stärka vuxennärvaron i de ungas vardag, och grundläggande frågor som går ut på rättvisa.
Polisens insatser kommer snarare in i ett sent
skede, när brott redan begåtts, men trygghet behöver skapas tidigt, och från grunden.

Just relationen mellan Helamalmö och polisen är inte helt oproblematisk. Ett exempel på när det skurit sig är när det kommer till polisens visiteringar av unga, något som det skrivits en hel del om i medier det senaste året. Visiteringarna har skett mer frekvent sedan polisen inledde Operation Rimfrost i slutet av 2019 med hopp om att få bort droger och gängkriminalitet från gatorna.

Polisen motarbetar det förtroende som är så viktigt att bygga upp, menar Nicolas. Barnen blir misstänksamma och känner sig misstrodda från myndigheterna och på samma gång förväntas de samarbeta vid andra tillfällen såsom vid event eller festivaler, vilket sänder ut dubbla signaler från polisen.

– Vi på Helamalmö har ett barnrättsligt perspektiv och vill vara gatekeepers för ung­domarna. När vi ser polisen eller en annan aktör som inte beter sig rätt så kommer vi signalera, och för vissa kan det tyckas provocerande, men vi har hela tiden det barnrättsliga perspektivet för ögonen.

På samma gång har Helamalmö också haft goda samarbeten med polisen, säger Nicolas. Ett exempel är under Malmöfestivalen och andra barn- och ungdomsfestivaler då samarbetet fungerat bra, och det har funnits en ömsesidig förståelse för allas olika roller och polisen har varit i nära dialog med Helamalmö.

Ett område som Helamalmö jobbat aktivt med sedan de flyttade in i lokalerna 2018 är att minska narkotikahandeln på Nydalatorget. Redan innan de flyttade in i lokalerna, som ligger i hörnet av torget, inledde ungdomsledarna en kontakt med en grupp killar som hängde utanför videobutiken på torget. Sakta men säkert växte en dialog fram, berättar Tarkan Shukr, platsansvarig på Helamalmö.

– Dessa ungdomar är inte vana att bli lyssnade på, men nu fick de något att säga till om då vi frågade vad de önskade få ut av vår verksamhet. Det gjorde att de kände sig sedda. När vi senare etablerat oss i lokalerna skapade vi en killgrupp där de själva fick berätta vad de var intresserade av att veta mer om, säger Tarkan.

Någon behövde hjälp med sitt cv och var i behov av ett jobb, och då hjälpte ledarna till med det, två andra var nyfikna på yrket som ambulans­förare så då tog man in en ambulansförare som hälsade på och berättade om jobbet. Några av killarna ville veta mer om droger.

– Kanske var de nyfikna på droger generellt och tyckte det var ballt, men när vi tog in en föreläsare som berättade mer om drogernas effekter var det nog många som förstod allvaret i det.

Tarkan insåg också att det var viktigt att få kontakt med den kille som är ledare i gruppen, han som har mest inflytande. Om man kan förändra hans beteende så är hälften vunnet eftersom de andra killarna kommer följa efter, och det var också vad som hände, säger Tarkan. När Helamalmö flyttade in i lokalerna handlade det om ungefär tio killar som syntes på torget och som sålde droger, men nu två år senare har gruppen upplösts.

– Efter två år har vi sett att ungdomarna inte befinner sig på torget längre och har slutat sälja. Eftersom vi rör oss i området hela tiden har vi översikt, och det ser inte ut som att de flyttat på sig utan faktiskt slutat försäljningen. Det gör att de boende och äldre känner sig tryggare med att bo i Nydala.

Ärlighet är något Tarkan återkommer till, och menar att det till största delen handlar om att från början säga vad man kan göra som ledare för att stötta, men att också få ung­­domarna att förstå att de har en viktig roll i att själva förändra sina liv.

– Det viktigaste är att bygga upp ett förtroende, det blir nästan som ett mentorskap mellan oss ledare och de yngre. Det handlar inte bara om att skapa en killgrupp utan att faktiskt möta barnen där de befinner sig i livet.


Du har just läst en artikel ur nummer 3/2021 av tidskriften Alkohol & Narkotika.
Du läser alltid våra artiklar först i tryck. Prenumerera här!

Julia Eriksson

Julia Eriksson är frilansjournalist.

Senaste från Prevention