Socialt arbete är politiskt

Värnandet av social rättvisa och strävan till social förändring kan idag låta radikalt, men egentligen är det värden som ligger i kärnan av det sociala arbetet, skriver Philip Lalander. I en tid av individuella förklaringar är ett kritiskt socialt arbete viktigare än någonsin.

Människors liv utvecklas inte i ett socialt vakuum. För en del är livsmöjligheterna långt mer begränsade än för andra. Sociala orättvisor innebär att somliga människor kontinuerligt hålls fast i maktmässigt underläge. Ett kritiskt socialt arbete vill synliggöra dessa orättvisor och kritisera makten för att bidra till social förändring.

Perspektivet kritiskt socialt arbete utvecklades av engagerade forskare och lärare i möten och dialog med praktiker och människor som lever i social utsatthet. Perspektivet lyfter vikten av det sociala. Med det syftar jag dels på det relationella: ömsesidigt lyssnande och erkännande av varandras mänsklighet, dels det strukturella: sammanhang i vilka människor lever och utvecklar sina liv. Det handlar bland annat om klassbakgrund, i vilka länder eller områden man växer upp, kön, sexualitet, kroppsfunktion, yrkes- och utbildningserfarenheter, vilka vägar i livet som blir möjliga och framkomliga och vilka som inte blir det.

Kritiken mot det samtida sociala arbetet är särskilt viktig i en tid där det mesta förklaras med hänvisning till individen, så även sociala problem. Denna allomfattande individualisering innebär att kraven på den enskilde gradvis skärps, att hon själv ska ta ansvar för och lösa de utmaningar hon ställs inför. Individer som inte förmår leva upp till dessa krav ses som problematiska, olydiga, lata, opålitliga, ineffektiva, defekta. Maktojämlikheten och den enskildes utsatthet förstärks därmed. Men det marknadsstyrda system som levererar kraven ställs inte till svars. Det sociala arbetet borde organiseras och praktiseras på ett sådant sätt att strukturerna kritiseras och påverkas. Då måste det sociala arbetet vara politiskt. Det kan inte okritiskt se på när sociala orättvisor består, försvårar och begränsar män­­niskors liv, år efter år, decennium efter decennium.

Det krävs en blick som kritiskt ser igenom normen om individen, en röst som vill medverka i att bygga ett samhälle där orättvisorna minskar, inte ökar

Värnandet av social rättvisa som en central del i organiserandet och praktiserandet av det sociala arbetet kan idag tyckas radikalt. Men relationen mellan social rättvisa och socialt arbete är djupt förankrad, inte minst i den etiska grunden för socialt arbete. Etikforskaren Sarah Banks skriver att socialarbetare »har ett ansvar för att informera makthavare och myndigheter om ojämlikheter, brist på resurser och behovet av politisk förändring«. Den svenska socialtjänstlagens portalparagraf slår fast att »samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.« Kritiskt socialt arbete är i samklang med det sociala arbetets grundläggande etiska värden.

Det krävs en ökad medvetenhet om det sociala, de relationella och strukturella sammanhang som skapar förutsättningar för människors liv. Det krävs en blick som kritiskt ser igenom normen om individen, en röst som vill medverka i att bygga ett samhälle där orättvisorna minskar, inte ökar. Låt därför det sociala arbetet vara visionärt och influerat av grundläggande värden om social rättvisa, snarare än marknadsstyrt, reaktivt och systembevarande.

Philip Lalander är redaktör för Socialvetenskaplig tidskrifts temanummer om kritiskt socialt arbete (nr 3–4/2020)


Du har just läst en artikel ur nummer 4/2021 av tidskriften Alkohol & Narkotika.
Du läser alltid våra artiklar först i tryck. Prenumerera här!

Philip Lalander

Philip Lalander är professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet.

Senaste från Opinion

Lästips direkt i din inkorg?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!