”Låt oss bygga vidare på våra framgångar”

De nordiska länderna har länge haft ett gemensamt engagemang för evidensbaserad alkoholpolitik. Något som kännetecknats av statliga detaljhandelsmonopol, begränsad tillgänglighet och marknadsföring, samt skatteåtgärder i syfte att minska alkoholrelaterade skador. Dessa åtgärder har varit avgörande för att skydda folkhälsan och bibehålla de principer välfärdsstaten bygger på. Enligt världshälsoorganisationen WHO anses alkoholkonsumtion per capita vara ett tillförlitligt mått för att uppskatta alkoholrelaterade skador. I de nordiska länder som fortsatt har ett detaljhandelsmonopol ligger konsumtionsnivåerna långt under vad som är genomsnittet för medlemsländerna i EU, som ligger på 11 liter ren alkohol per vuxen och år. Till följd av den lägre konsumtionen upplever våra länder färre förlorade levnadsår till följd av dödsfall i förtid samt färre levda år med funktionsnedsättning, orsakade av alkoholrelaterade sjukdomar, skador och tillstånd. 

I ett bredare och globalt perspektiv återspeglar det här förståelsen av att åtgärder på befolkningsnivå – så som de används i de nordiska alkoholmodellerna – är bland de mest effektiva och billigaste strategierna för att minska bördan av icke-smittsamma sjukdomar, vilket uppmärksammas i WHO:s globala strategi och i nyligen antagna internationella deklarationer. 

I dag står vi inför utmaningar som på nytt kräver uppmärksamhet och genomtänkta åtgärder. Utvecklingen i våra nordiska länder har på senare tid väckt oro om ett möjligt avsteg från en bevisat effektiv modell. Vi, undertecknade, har decennier av erfarenhet inom folkhälsa, alkoholpolitik och samhällsvälfärd – och vill uttrycka vår djupa oro över den riktning som utvecklingen nu tar. 

Finland genomgår för närvarande politiska förändringar som, även om de införs gradvis, tillsammans innebär en betydande kursändring. Med avstamp i ökningen av tillåten alkoholstyrka i dagligvaruhandeln, från 5,5 procent till 8 procent, överväger man nu ytterligare liberaliseringar. Bland annat att tillåta vinförsäljning i dagligvaruhandeln och att utöka hemleveranstjänster. Lika oroande är den potentiella överflyttningen av ansvaret för alkoholpolitiken från Social- och hälsovårdsministeriet till Arbets- och näringsministeriet. En förändring som signalerar en förskjutning av prioriteringar från folkhälsa till ekonomiska och kommersiella intressen. 

I Sverige presenteras reformen om gårdsförsäljning som ett sätt att stödja landsbygdsturism och lokala producenter, men den utgör en betydande utmaning för den rättsliga princip som ligger till grund för det statliga monopolet inom unionens inre marknad. Införandet av undantag som gynnar inhemska producenter kan undergräva Systembolagets rättsliga grund, vilket potentiellt kan leda till ökat tryck för vidare liberalisering. 

Norge och Island har infört separata, nyanserade justeringar av tillgängligheten till alkohol, var och en med unika konsekvenser. Även här kan den samlade effekten gradvis förändra det etablerade ramverk som visat sig vara effektivt för att skydda folkhälsan. Det liknar alltmer ett Jenga-spel, där beslutsfattare tar bort en liten bit i taget i tron att strukturen ska stå kvar – tills den till slut inte gör det. 

Det är den samlade effekten av enskilt små politiska förändringar som kräver noggrann granskning och eftertanke. Beslutsfattare i varje nordiskt land bör kritiskt utvärdera de samlade folkhälsokonsekvenserna av dessa stegvisa förändringar. Folkhälsostrategier är mest effektiva när de upprätthålls konsekvent över tid, även måttliga lättnader kan gradvis urholka styrkan och effektiviteten i våra etablerade alkoholkontrollsystem. 

Policyskapande i de nordiska länderna måste fortsatt vägledas av principerna om folkhälsa, social välfärd och evidensbaserad praxis, snarare än att påverkas av kortsiktiga ekonomiska intressen eller politiska ideologier. 

Vår gemensamma vision bör också spegla bredare regionala mål. De nordiska statsministrarnas gemensamma ambition att göra regionen till världens mest hållbara och integrerade region till 2030, som beskrivs i ”Vision 2030”, utgör en kraftfull och framåtblickande ram. En stark alkoholpolitik bidrar direkt till våra samhällens sociala hållbarhet, stödjer jämlik hälsa, minskar skador och stärker själva grunden för välfärdsstaten. 

Som seniora experter inom flera discipliner vill vi betona vikten av att bevara och stärka vår evidensbaserade nordiska alkoholpolitiska modell. Vi uppmanar de nordiska regeringarna att noggrant överväga de långsiktiga hälso-, ekonomiska och samhälleliga fördelarna med befolkningsinriktade alkoholkontrollåtgärder. Låt oss bygga vidare på våra framgångar och stärka vårt engagemang för ett policyramverk som beundras globalt för att skydda våra samhällens välbefinnande och hälsa. 

Undertecknare:
Peter Allebeck, professor i socialmedicin, Karolinska institutet, Sverige

Sven Andréasson, professor i socialmedicin, Karolinska institutet, Sverige

Vytenis Andriukaitis, f.d. EU-kommissionär för hälsa och livsmedelssäkerhet, Litauen

Bernt Bull, f.d. statssekreterare vid miljödepartementet, Norge

Dag Endal, f.d. projektkoordinator för Alcohol, Drugs and Development vid FORUT, Norge

Lars Fodgaard Møller, f.d. chef för WHO:s alkoholprogram, Danmark

Siv Friðleifsdóttir, f.d. social- och hälsominister, Island

Pekka Puska, f.d. generaldirektör Institutet för hälsa och välfärd samt parlamentsledamot, Finland

Geir Riise, f.d. generalsekreterare för norska läkarförbundet, Norge

Gabriel Romanus f.d. socialminister, f.d. VD för Systembolaget, Sverige

Ingeborg Rossow, utredare vid folkhälsoinstitutet, Norge

Mariann Skar, ordförande NordAN, f.d. generalsekreterare för Eurocare, Norge

Markku Tervahauta , generaldirektör östra Finlands regionförvaltningsverk, Finland