”Med återhämtning kommer stora vinster”

I svensk beroendevård upphör ofta stödet när behandlingen avslutas. Detta trots att forskningen tydligt visar att recovery, återhämtning efter beroende, är en långvarig och gradvis process. Att bli drogfri är en viktig milstolpe, men sällan slutet på resan. Det är snarare början på att bygga upp ett liv med ny mening, relationer, självkänsla och framtidstro.

Regeringen har gett nio myndigheter i uppdrag att ta fram en gemensam nationell plan för en bättre beroendevård och ett stärkt förebyggande arbete. Ambitionen är en mer samordnad och personcentrerad vård. Det är välkommet. Men när planen nu formas finns en uppenbar risk att just återhämtningen hamnar i skymundan och att stöd och insatser avslutas för tidigt.

Forskningen är tydlig. Återhämtning är inte ett avgränsat behandlingsmoment utan en långvarig process. Ju längre en person befinner sig i återhämtning, desto starkare blir resultaten. Efter fem år har risken att hamna i beroende minskat till samma nivå som hos befolkningen i stort. Det är först då som grunden för ett stabilt och hållbart liv verkligen är lagd.

Vi har de senaste åren följt Mulka Nišićs studier om recovery, som visar på vinsterna med återhämtning, men även hur synen på människor i beroende påverkar deras möjligheter till förändring. När fokus ligger på brister, vad som saknas eller gått fel, cementeras bilden av att återhämtning är svårt, nästintill omöjligt. När vi i stället lyfter människors styrkor, motivation och resurser – det som kallas för återhämtningskapital – så händer något. Självbilden förändras och fler vågar söka stöd, delta i nya sammanhang och bygga relationer till andra.

Med återhämtningen kommer stora vinster. Jämfört med tiden i aktivt beroende förbättras den fysiska och psykiska hälsan, ekonomin och den sociala delaktigheten markant. Fler arbetar eller studerar, färre lever i ekonomisk skuld och utsatthet och kriminalitet minskar kraftigt. Inte minst sjunker våldsutsattheten, särskilt bland kvinnor.

Över 70 procent av deltagarna i Mulka Nišićs studier engagerade sig ideellt efter att de inlett sin återhämtning – jämfört med 12 procent under tiden de var i aktivt beroende. De som tidigare hamnat utanför samhället blir plötsligt en av dess mest engagerade grupper. Återhämtning handlar därmed inte bara om att människor ska överleva, utan om möjligheten att ta plats och bli delaktig. Det är svårt att tänka sig en tydligare samhällsvinst.

Tidigare internationell forskning på området har nästan enbart byggt på mäns erfarenheter. De nya studierna visar att kvinnor ofta har andra vägar till återhämtning och att dessa skiljer sig mellan de länder som ingår i studierna – utöver Sverige även Storbritannien och Balkan. I Sverige har fler kvinnor erfarenhet av psykisk ohälsa och trauma och börjar sin återhämtning från en mer utsatt situation. Trots det visar de större framsteg över tid än kvinnorna i de andra länderna och deras återhämtningskapital ökar mer när de får rätt stöd.

När den nationella planen nu tas fram måste insatser för recovery, återhämtning, ingå som en central del av beroendevården. Stödet kan inte upphöra när en behandling avslutas och uppföljningen måste omfatta indikatorer som människors livskvalitet, sysselsättning och sociala delaktighet. Då det ofta är civilsamhällets aktörer som står för det långsiktiga stödet, behöver även de tydligare inkluderas i vårdkedjan.

Insatser för att minska skador och dödlighet är nödvändiga. Men målet kan inte begränsas till att människor ska överleva sitt beroende.
Ambitionen för den nationella planen måste vara högre än så.