Droganalyser av avloppsvatten blir vanligare

I en studio på Sveriges television ligger ett femtontal höbalar staplade. De väger totalt 224 kg och ska symbolisera cannabiskonsumtionen under en veckas tid i centrala Stockholm.

Programmet Veckans brott har gjort en droganalys av en del av Stockholms avloppsvatten och uppskattat hur mycket kokain, amfetamin och cannabis som använts i området. Metoden beskrivs av programledaren Camilla Kvartoft som »det bästa och mest tillförlitliga sättet att avgöra hur mycket droger som används.«

Hon pekar på balarna och frågar sin kollega:

– Hur många jointar handlar det om?

– Om man räknar i linje med Europeiska narkotikabyrån så är det 1,8 miljoner jointar, svarar kriminologen Christoffer Karlsson.

Räknar man hela Stockholm så kan man tänka sig att det är det dubbla, fortsätter kriminologen.

Men vilka slutsatser kan man egentligen dra från en analys av avlopps­vatten?

I programmet framkommer det inte att Europeiska narkotikabyrån avråder från att dra slutsatser om dosantal eller att metoden ska ses som ett komplement till andra mätningar. Europeiska narkotikabyrån presenterar överlag aldrig siffror på cannabis på grund av osäkerheter i metoden.

Vi ska återkomma till studion på SVT och de 1,8 miljoner jointarna.

Iett labb i Södertälje visar Johan Lindberg, kemist och gruppchef på det statliga forskningsinstitutet Rise, behållarna som de får in med prover av avloppsvatten. På en kärra står flaskor med grumliga vätskor. De rymmer en halv liter, men för själva drog­analysen behövs bara en bråkdel av innehållet.

– Vi tar ut 5 milliliter och mäter halterna, säger Johan Lindberg.

Halterna han hänvisar till är droger och deras metaboliter: rester som skapats av människors ämnes­omsättning, i detta fall som resultat av narkotikaanvändning. De kan identifiera rester av cannabis, kokain och MDMA, men också andra illegala och legala droger. När det gäller amfetamin söker de inte efter metaboliter, utan mäter nivåerna av själva drogen. Heroin går idag inte att mäta.

• Läs mer: Rökridåer bildas när stockholmarna röker 1,8 miljoner jointar i veckan

Proceduren kan låta enkel. Narkotika konsumeras, metaboliter kissas ut, prover tas vid ett reningsverk och analyser görs i ett labb. Halterna är ytterst små: mängden metaboliter som Johan Lindberg och kollegor söker efter mäts i nanogram per liter.

– De halter vi hittar går att omvandla till hur många gram narkotika som konsumerats. För att göra det jämförbart så delas halterna med hur stort flödet i reningsverket var och antalet invånare, säger Johan Lindberg.

Det går inte att mäta hur många personers urin som finns i provet, utan antalet invånare baseras på hur många hushåll som är kopplade till reningsverket.

Prislappen landar på några tusenlappar. Det är kanske det som gör att mätningarna blir allt vanligare i Sverige och att fler och fler hör av sig till Johan Lindberg och Rise. Kommuner, skolor och arbetsplatser hör i dagens läge till Rises kundkrets. Hittills har ett 75-tal reningsverk tagit prover och flera av kommunerna beställer regelbundet analyser.

Johnny Gustafsson är drogsamordnare i Gävle kommun och beskriver sig själv som personen som tog avloppsanalyserna till Sverige. Han läste om den nya metoden i en norsk artikel för sju år sedan.

– Då hade vi inrapporterade enkäter om drogvanor, men det här var en rapport på hur mycket faktisk narkotika som används i en stad under dygnet som mäts, säger Johnny Gustafsson.

Han tog kontakt med Karolinska sjukhuset som började göra analyserna (de har sedan dess slutat utföra dem).

– Många kommuner gör analyserna nu, men det är få som gör en längre tidsserie. Cannabis kan vara lite bökig att mäta och halterna kan hoppa. För att få en riktig bild så är det viktigt att ha en kontinuerlig serie, säger Johnny Gustafsson.

Gävle kommun gör regelbundna mätningar fyra gånger per år och har hittills genomfört 27 stycken. Idag har de en lång serie för cannabis, amfetamin och kokain. På senare år har även bland annat MDMA och Tramadol tillkommit i deras tidserie.

– Vi ser mätningarna som komplement till annan kunskap. Vi har räknat på hur stor drogmarknaden är i ungefärliga pengar, men det är ett räkneexempel som inte är direkt fakta. Men jag tycker man kan göra det för att få en ungefärlig bild, säger Johnny Gustafsson.

I mars utkommer Europeiska narkotikabyrån EMCDDA:s jämförelse av droganalyser i över 70 europeiska städer och för första gången är Gävle med, som första svenska stad.

Det är europeiska narkotikabyrån EMCDDA som förvaltar och utvecklar metoden. De gör så kallade kalibrerings­studier med labben som utför analyserna för att minska risken för felmätningar (det svenska labbet vid Rise är med i deras i studier).

EMCDDA beskriver metoden som tillförlitlig för att mäta vilka droger som förekommer i ett område. En av metodens styrkor är att resultaten inte baseras på personers självuppskattade svar. Men metoden ska ses som ett komplement till andra undersökningar, betonar EMCDDA. Det går inte att dra slutsatser om hur många som använder drogerna eller hur ofta, skriver byrån i sin metodbeskrivning. EMCDDA presenterar aldrig siffror på cannabis eftersom metoden inte är tillförlitlig: för det mesta kommer halterna av THC att underskattas i analyserna. Eftersom det inte heller går att bedöma renheten på drogerna som har använts är det komplicerat att översätta resultaten till antal doser – eller jointar.

– Det ideala skulle vara att det gick att räkna ut hur många doser som använts. Men eftersom det inte går att säga renheten på drogerna eller hur många som använt så rekommenderar vi att man inte gör det, säger João Matias, EMCDDA:s expert på avloppsanalyser.

Johan Lindberg på Rise är fullt medveten om felkällorna som kan uppstå i analysen och hymlar inte med vilka de kan vara. Testet ska skickas till labbet fryst till -20 grader (det optimala, säger Johan Lindberg, vore om de fick proverna i -70). Ph-nivåer, ljus och tid är alla faktorer som påverkar hur snabbt molekylerna bryts ner i det prov som tagits.

– Varje ledningsnät är specifikt. Så även om man har tagit dygnsprov samtidigt på olika reningsverk så måste man ändå bejaka att det kan finnas skillnader.

Ett antagande som kan leda till en större felkälla i tolkningen av resultaten är hur många personer som provet baseras på. Ofta uppskattas antalet personer utifrån hur många hushåll som är kopplade till ett reningsverk.

Johan Lindberg rekommenderar att de som utför testerna gör det återkommande och systematiskt.

– Tar man prover i samma kommun samma tid varje år så går det att tolka trender. Är det exempelvis en faktor två mellan mätningar så ska man tolka det som mer eller mindre, men man ska inte vara för petnoga med små skillnader. När man tittar på absoluta tal ska man vara väldigt försiktig, särskilt när man ser på det här med dosnivå eftersom det bygger på antaganden om vad som är en dos, säger Johan Lindberg.

• Få lästips varje vecka! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

De dosnivåer som Rise använder sig av härstammar från en EMCDDA-rapport från 2008, där en beräknad normaldos för cannabis är 125 mg ren THC. Doserna för amfetamin/metamfetamin och kokain är 30 mg resp­ektive 100 mg.

Experten João Matias på EMCDDA uppger till Alkohol & Narkotika att han inte känner till dosuppskattningarna som används i Sverige och säger att EMCDDA inte använder sig av dem i sina beräkningar.

Tillbaka till höbalarna och statistiken som visas i SVT:s Veckans brott. 223,5 kg cannabis, 3,4 kg kokain och 13,5 kg amfetamin bildsätts i studion med höbalar, mjöl och socker.

Det var Johan Lindberg med kollegor som utförde analysen av programmets prov. En uppskattning om hur många jointar som rökts baserar sig på några antaganden, säger Johan Lindberg. Bland annat rör det sig om THC-styrka och antal personer som befunnit sig i området. En storstad som Stockholm kan ha många personer som jobbar i stan men bor i förorten vilket i teorin kunde öka befolkningen som mätts, resonerar Johan Lindberg.

– Man ska vara försiktig med att säga att stockholmare rökte så här och så här många jointar.

Men Johan Lindberg ser ändå ett värde i att räkna om resultaten till en begriplig siffra. När han presenterar resultaten till sina kunder får han ofta frågan om vad de betyder konkret. Antalet doser är ett sätt att möta det önskemålet.

Något som sticker ut i SVT:s siffror är att cannabismätningarna toppar på en tisdag, med över 350 000 uppmätta doser. Johan Lindberg säger att en tänkbar förklaring är att cannabis­mätningar ibland visar användningen fördröjt. Tisdagstoppen är ett resultat av helganvändningen. Men det är sällan Rise gör 7-dagarsanalyser och därför finns det ännu ingen tydlig förklaring.

Kommunicerar ni osäkerheterna till dem som beställer era analyser?

– Vi försöker. Vi är väldigt tydliga med att man ska vara försiktig när man pratar om absoluta tal och att man då tvingas göra antaganden. När vi rapporterar doser så presenterar vi de gränser som EMCDDA ger, men vi kunde vara tydligare om varifrån beräkningarna kommer.

– Men vi är inte alltid ute och pratar med alla. Det kan finnas kommuner som skickar prov och som vi bara skickar svaren till och då sker det ingen dialog, säger Johan Lindberg.

EMCDDA ser potential i avloppstesterna. De förutspår att metaboliter av alkohol och tobak snart kan mätas och att metoden kan användas för att utvärdera lokala interventioner, exempelvis för att se om polisens lokala insatser påverkar konsumtion i ett visst område.

Rise ska börja bygga upp en anonym databas med resultat för att göra det möjligt att jämföra mätningar i Sverige. Men Johan Lindberg efterlyser att exempelvis Folkhälsomyndigheten skulle visa intresse för metoden och ta med resultaten som en indikator i sitt förebyggande arbete.

– Vi är bara kemister och inte specialister på drogområdet. Men vi måste börja lära oss något av resultaten och inte bara tolka prover i isolation.