Cannabisklubb väntar på skörden

Ingenting sticker ut med omgivningarna runt det lilla samhället Ganderkesee i förbundslandet Niedersachsen. Det är vidsträckt och vanligt, med majsfält, bilverkstäder och självplock av jordgubbar.

–Vi är en del av samhällets mitt, säger Daniel Keune, och låser upp dörrarna till en brungrå kvarnbyggnad med gröna fönsterluckor.

Till och med sparris, tyskarnas favoritgröda, växer med yvig sensommarskrud på fältet mitt emot. Det är här i den grå kvarnen som CSC Ganderkesee, Tysklands första tillståndsgivna cannabisklubb, har sina lokaler.

Det mesta är ännu ofärdigt. Säckar med vete och dinkel ligger fortfarande staplade på hyllorna. Det luktar damm och maskinolja. Sticklingar av hampaväxten med sina sågtandade blad kommer visserligen att säljas här redan i september. Men den första skörden av föreningens egen cannabis kommer att vara redo först i slutet av oktober.

Odlingarna finns i en lantbruksbyggnad ett par kilometer bort. Arbetet där går för högtryck och sköts av föreningen och dess medlemmar. Av säkerhetsskäl får bara en handfull personer veta var den finns.

–Vi brukar heller inte kommunicera hur stor odlingen är. Men så småningom kommer det att vara ett antal hundra plantor för att täcka behovet, säger Daniel Keune, som är föreningens ordförande.

Under 2024 har cannabis legaliserats på flera områden i Tyskland. Den 1 april blev drogen laglig för människor över 18 år att inneha och odla för eget bruk. I steg två följde möjligheten för särskilda odlingsföreningar, även kallade cannabis social clubs, att ansöka om tillstånd för odling och försäljning till medlemmar.

Där den första etappen relativt obyråkratiskt gjorde att tusentals tyskar kunde börja så egna frön hemma, har den andra etappen, som startade den 1 juli, visat sig betydligt besvärligare att omsätta.

Hur tillståndsgivningen ska ske har varit upp till varje förbundsland. Och bland dem har frågan prioriterats olika. Där Niedersachsen redan då lagen trädde i kraft hade utsett en ansvarig myndighet, dröjde det till slutet av augusti innan odlingsföreningar i Berlin visste vem de skulle vända sig till med sin ansökan.

En handläggningstid på upp till tre månader har ytterligare försinkat starten för dem som hoppats på en första skörd redan till hösten. Regler om avstånd till skolor och idrottsplatser, säkerhetskoncept, preventionsarbete och ungdomsskydd har dessutom gjort föreningsarbetet både dyrt och komplicerat. I slutet av augusti hade därför bara ett tiotal tillstånd delats ut. De flesta av dem, nio stycken, finns i Niedersachsen, där CSC Ganderkesee blev först ut. Förbundslandets jordbruksminister räckte personligen över tillståndet till Daniel Keune och de andra i styrelsen.

–Vi känner ett stort stöd från myndigheterna här, säger Daniel Keune.

Sedan föreningen fått klartecken har de varit upptagna inte bara med att komma igång med sina plantor, utan också med att hantera medlemsansökningar. Taket för antalet medlemmar är 500 personer. I Ganderkesee finns nu därför en väntelista. Ifråga kommer bara vuxna som är folkbokförda i landet sedan minst sex månader.

Ganderkesee har knappt 32 000 invånare och ligger i en välmående region med en arbetslöshet långt under det tyska genomsnittet. Enligt Daniel Keune kommer medlemmarna från alla delar i samhället. En av dem är Michael Jaskulewicz. Han är 46 år och driver en hemtjänstfirma med 170 anställda.

–En del av våra patienter är själva cannabiskonsumenter. Framförallt de med MS. De är väldigt lättade över att inte längre bli kriminaliserade, säger Michael Jaskulewicz.

Själv rökte han cannabis främst som student, men slutade för tio år sedan efter en dålig erfarenhet med vad han antar var marijuana spetsad med syntetisk cannabis.

–Oavsett om du köper av en vän eller på gatan går det inte att veta exakt vad det innehåller. Nu har jag mina egna plantor hemma, gödslade med gödsel från mina egna hönor, säger Michael Jaskulewicz.

I föreningen hjälper han till med att organisera diskussionsgrupper online, både för medlemmar och andra klubbar. Uppmärksamheten kring Tysklands första cannabisklubb har gjort att många vänt sig till CSC Ganderkesee för tips och råd om allt från odlingsteknik till förebyggande arbete.

Legaliseringen i Tyskland har framför allt haft som mål att stävja handeln på den svarta marknaden. Men också att öka kunskapen om drogen och stärka skyddet för ungdomar. Kritiken har handlat om att de nya bestämmelserna snarare har en motsatt effekt. Polisfacket fruktar att den svarta marknaden kommer att stärkas; både forskare och läkare oroas för ett ökat missbruk bland ungdomar.

Även andra länder följer utvecklingen. Inget annat land i Europa har gått så långt i sin liberalisering av drogen som Tyskland. Om landet skulle gå vidare med försäljning på kommersiell nivå, något som strider mot nuvarande EU-rätt, lär det få effekter också på svensk politik. Det menar journalisten Johan Wicklén, författare till boken ”Vi ger oss aldrig” som skildrar historien kring Sveriges inställning till cannabis.

–Då måste EU förr eller senare besluta om enskilda länder ska ha rätt att skapa lagliga cannabismarknader efter nordamerikansk modell eller inte. Och då blir det en politisk strid som även Sverige måste ta ställning i, säger Johan Wicklén.

På en social och kulturell nivå har dock Tysklands hållning redan fått effekt, tror Johan Wicklén.

–För svenska cannabiskonsumenter lär den tyska legaliseringen bli ännu en anledning att ifrågasätta den restriktiva synen på cannabis i Sverige. Och för gemene man kan nog Tysklands policyskifte fungera som en snöplog för en normalisering av drogen.

Vilka effekter legaliseringen får i Tyskland återstår att se. En omfattande utvärdering av lagen kommer i september 2025.

Isabell Logemann, som är ansvarig för prevention och ungdomsskydd i CSC Ganderkesee, hoppas att cannabisföreningarna kan ge en möjlighet att möta konsumenter och fånga upp dem som behöver hjälp.

Varje köp registreras. Mer än 50 gram i månaden, eller 25 gram åt gången, får klubben inte lämna ut. Sticklingar får dock säljas även till ickemedlemmar.

–Vi vet vilka våra medlemmar är och kommer också kunna se hur mycket de hämtar ut. Om vi märker att någon inte mår bra kan vi erbjuda dem stöd, säger Isabell Logemann, som till vardags arbetar inom psykiatrin.

–Vi har chansen att göra det som man missade att göra med alkohol. Eller normala cigaretter, säger Daniel Keune och askar sin cigarett i ett askfat på skrivbordet framför honom.

Att röka cannabis i lokalerna till en cannabisförening är däremot inte tillåtet. Föreningarna får enligt lagen inte ens uppmuntra till konsumtion. Restriktionerna kring drogen är över huvud taget betydligt fler än reglerna kring alkohol och tobak. Det har fått Michael Jaskulewicz att tänka till också om hur han dricker alkohol.

–Jag har en son som är fem. Det har aldrig slagit mig att jag inte bör dricka i hans närvaro. Först när temat diskuterats i samband med cannabislegaliseringen har jag frågat mig: Vill jag verkligen vill dricka alkohol inför mitt barn? Nej, det vill jag inte, säger Michael Jaskulewicz.