Hoppa till innehållet

Bristande statistik försvårar översikt av missbruksvården

Bristande_statistik_illis
Illustration Anna Fridh

Många och omfattande försök har gjorts för att få till en samlad nationell statistik för all missbruksvård. Rapporter och utredningar har sett dagens ljus, men ännu inget regeringsförslag. Man har inte fått ihop lagstiftningen för att värna den personliga integriteten.

Regeringar har velat skapa bättre kunskap om vård och behandling av missbruksproblem. Högt upp på dagordningen befinner sig en nationell samlad statistik.

Frågan om statistiken har stötts och blötts i minst elva år. Socialstyrelsen har skrivit rapporter, utredningar har presenterats och forskare och andra aktörer har tryckt på. Men svårigheter med lagstiftning och hänsyn till den personliga integriteten har hindrat sjösättning av en samlad statistik.

Politiker, forskare och myndigheter vill kunna följa upp behandlingen på individnivå. Därför föreslog Social­styrelsen och en statlig utredning för flera år sedan att registrering i statistiken ska kunna göras med personnummer. Det sker redan inom sjukvården, men tanken har varit att det även ska ske inom socialtjänstens öppenvård, där den största delen av missbruksvården sker.

– Statistiken är inte bra som den är idag, säger Daniel Svensson, utredare på Socialstyrelsen och utvecklingsansvarig för missbruksstatistiken.

Någon samlad nationell statistik för sjukdomar, vård och behandling knutet till missbruk finns alltså inte. Så vilka är då problemen för att få till denna?

Först och främst finns det stora skillnader mellan dokumentationen i sjukvården och socialtjänsten, vilket måste lösas om man vill sammanställa uppgifterna på nationell nivå. Men den här nöten har visat sig svår att knäcka för lagstiftarna, inte minst när det gäller att skydda den personliga integriteten mot det informationsflöde som skulle behöva öppnas upp mellan sjukvården och socialtjänsten.

Daniel Svensson säger att det inom sjukvården finns väldigt mycket data om olika sjukdomar och behandlingar registrerade med personnummer. Där finns ett 80-tal kvalitetsregister där man registrerar personer och behandlingar med personnummer. Bland dem Svenskt Beroenderegister om psykiatrisk sjukvård för skadligt bruk och beroende av alkohol, droger och läkemedel. Men registret har än så länge en låg täckning, vilket beror på att registreringen kräver patienternas medgivande och att det är frivilligt för vårdgivarna att rapportera in till registret. Dessutom fångar det inte upp någon av de insatser som sker inom socialtjänsten.

Överlägset mest insatser för missbruksproblem sker inom social­tjänsten, och där är tillgången på data mycket annorlunda jämfört med sjukvården. Dokumentationen sker på olika sätt inom skilda verksamheter plus att rapporteringen är frivillig. Vill man få till en samlad nationell statistik behöver all denna dokumentation samordnas, inom socialtjänsten och med sjukvården.

Mikael Dahlberg är forskare inom missbruksvård vid Linnéuniversitet och ansvarig för universitetets statistikdatabas som används för ett flertal områden inom missbruksvården.

– Idag redovisar socialtjänsten mängddata och inte per individ när det gäller ett flertal viktiga uppgifter inom området. Det gör att det på lokal nivå blir breda och oprecisa uppskattningar. På central nationell nivå blir möjligheterna att analysera ännu trubbigare, säger Mikael Dahlberg.

En nationell statistik kräver att dokumentationen blir av, att den sker likartat, och att den rapporteras in. Mikael Dahlberg säger att ett relativt stort antal lokala verksamheter inte kartlägger och dokumenterar klienters hjälpbehov på ett systematiskt sätt.

– I vissa fall finns hemmasnickrade lösningar, men underlag för nationell statistik kräver samordnade strukturer, säger Mikael Dahlberg.

Ett mer enhetligt sätt att dokumentera skulle förbättra förutsättningarna för uppföljningar och inspektioner. Men att använda dagens standardiserade frågeformulär, ASI eller DOK, anser han inte skulle fungera.

– De kan vara användbara för verksamheten men är generellt sett för omfattande för att utgöra obligatoriska underlag för nationell statistik.

Därför föreslår han ett nationellt kortare frågeformulär med kanske 25–30 frågor som är samma för alla landsting, kommuner och privata utförare.

– Då skulle vi få en bättre grund att stå på än vad vi har idag, säger Mikael Dahlberg.

Jessica Storbjörk, docent vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- & drogforskning vid Stockholms universitet, SoRAD, tror att ett kortare frågeformulär vore bra, men att det kan vara svårt att få till.

– Hur ska vi kunna enas om frågorna? Landstinget vill fortsätta med sina register och socialtjänsten med ASI, säger Jessica Storbjörk.

Hon ser ett stort problem i att all registerforskning om missbruksfrågor bara använder sig av data från sjukvården medan allt som sker inom socialtjänsten lämnas därhän.

– Vad värre är, forskarna gör inte någon anteckning om att deras studier endast avser sjukvården. Så jag undrar vad politikern grundar sina beslut på? säger Jessica Storbjörk.

Frågan om en samlad nationell statistik för missbruksvård har länge funnits på dagordningen. Redan 2006 presenterade Socialstyrelsen ett genomarbetat förslag om personnummerbaserad statistik. En statlig utredning föreslog liknande lösningar som Socialstyrelsen och den stora Missbruksutredningen 2011 tog också upp statistiken. Frågan bakades sedan in i den stora statliga utredningen Rätt information på rätt plats i rätt tid som presenterades 2014 och som är en sammanslagning av flera olika utredningar kring IT-frågor och informationsflöden inom och mellan myndigheter.

– Frågan är komplex och rör fler områden än missbruk. Det pågår arbete på departement men inga av de förordningar vi tycker är problematiska har ändrats till dags dato. Så problemen kvarstår, säger Daniel Svensson.

Han nämner en förordning om hur socialnämnder ska lämna statistiska uppgifter, en annan om den officiella statistiken i stort, och tror att EU:s dataskyddsdirektiv kan påverka statistiken.

Arbetsgivar- & intresseorganisationen för sjukvården och social­tjänsten, Sveriges Kommuner & Landsting, har tröttnat på lång­bänken och vill snarast se en lösning för statistiken.

– En fungerande nationell statistik är bra både för individerna och för den allmänna kunskapen. Men den får förstås inte skada integriteten. Det är en balansgång, säger Hans Karlsson, chef för SKL:s avdelning för vård och omsorg.

Han tror på en snabb lösning om de juridiska knutarna kan lösas, men ger inga konkreta förslag för hur dokumentation och registerföring ska kunna ske.

En tjänsteman på Socialdepart­­ementet berättar att det på departementen finns en vilja att få till bra statistik. Att det handlar om att få till lagtexter och föreskrifter, men att det är ett svårt arbete med många intressenter.

Från regeringen säger Karin Boman Röding, pressekreterare hos socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, att frågan är aktuell.

– Det är just frågan om balans mellan integritet och behov av statistik som är svår. På socialtjänstens område är det olika lagar och förordningar som samverkar och hittills har de utredningar som tittat på frågan inte hittat den balansen. Bland andra datainspektionen har kritiserat förslagen, säger Karin Boman Röding.

Socialförsäkringsministern meddelar via sin pressekreterare att regeringen inte har något förslag att presentera och ingen plan för när det kan komma.

Läs mer om statistik och samverkan i nummer 4/2017 av Alkohol & Narkotika.

Kategorier:

Etiketter:

foto.larssoold

Lars Soold är frilansjournalist.

Se alla artiklar av Lars Soold

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.