”Svåra relationer går att jobba med”

Sofia Enell är docent i socialt arbete vid Linnéuniversitetet. I nära ett decennium följde hon elva ungdomar som varit tvångsomhändertagna av Statens institutionsstyrelse, Sis. Under forskningsprojektet intervjuades även ungdomarnas anhöriga.

Till Sis kommer tvångsomhändertagna barn och unga med allvarliga psykosociala problem och kärnan i forskningsprojektet Att (åter)skapa familj var att undersöka hur en placering på särskilda ungdomshem påverkar familjerelationer.

–Det började med att en kille under en intervju sade till mig att jag skulle prata med hans föräldrar, att föräldrarna påverkats jättemycket. Det gnagde i mig ju mer jag tänkte på det, säger Sofia Enell.

I nio års tid har hon följt elva ungdomar som tidigare varit placerade på Statens institutionsstyrelses, Sis, särskilda ungdomshem. Sis är den enda platsen i Sverige där barn kan isoleras fullständigt. Men det finns oftast även anhöriga inblandade som också är berörda. Sofia Enell menar att deras berättelser och perspektiv har hamnat lite i skymundan.

–Studien visade bland annat att barnen kan förlora sina sociala sammanhang och tilltron till andra. Därför behöver de personer ungdomarna uppfattar som viktiga involveras mer.

Under projektet fick de unga vuxna nominera personer de såg som familj, vilket ledde till att Sofia Enell kunde intervjua elva familjemedlemmar till åtta av de unga.

–Det var ett dilemma att ungdomarna bara hade kontakt med föräldrarna under placeringen, annars hade någon kunnat nominera till exempel sin farmor. Barnen var i huvudsak utlämnade åt sina vårdnadshavare, säger hon.

Enligt Sofia Enell kan barnen ibland behöva stöd i hur de kan ”ogöra” familj, det vill säga att hitta nya sätt att förstå familj och begränsa föräldrarelationer utan att samtidigt tappa tilltron till alla former av relationer.

–Då måste man ha en inkluderande syn på vad en familj kan vara. Hur kan nya familjerelationer skapas och läggas till de befintliga?

Hon berättar att det i många fall finns något att arbeta med när det gäller de befintliga familje- och föräldrarelationerna. Om det inte skadar barnen bör föräldrarna involveras så mycket som möjligt.

–Det här är svåra relationer men de går att jobba med. Under intervjuerna delade både unga och föräldrar berättelser om ett känslomässigt kaos. Inte minst hade föräldrarna saknat att få berätta. Flera sade att de kände sig värdelösa och ifrågasatta. De tvivlar på om de gjorde rätt när de från början efterfrågade placering på Sis för sina barn, vilket majoriteten hade gjort.

Sofia Enell säger att bilden av och förväntningarna om vad en familj är skakas om kraftigt, både för barnen och föräldrarna, och att man skulle behöva jobba med en bredare bild av vad en familj kan vara för att skuldavlasta.

–Båda parter känner att de har misslyckats och kan ha känslor av ett ömsesidigt svek. Synen i samhället på dessa barn behöver bli mer inkluderande, på liknande sätt som utvecklingen varit för människor med funktionshinder.

Resultaten av forskningsprojektet har också mynnat ut i tre utbildningsfilmer där olika inblandade reflekterar över ämnet relationer. Lars, pappa till en av de tvångsomhändertagna, sammanfattar sina tankar:

”Man försöker förstå vad det är. Förstå honom. Och det var först när man förstod honom som man kände sig empatisk igen.”

–En del av kritiken mot institutionsvård är att om allt förblir oförändrat i hemmiljön, vad kan då egentligen åstadkommas i en artificiell miljö? Syftet med en placering är att de unga ska vara inkluderade och känna samhörighet i samhället. Men den bidrar oftast till det motsatta och talar istället om för de unga att de inte hör till, säger Sofia Enell.

Pågående förändring

Eva-Lotta Höjman är kvalitetschef för Sis Hässleholm. Hon berättar att föräldrabiten har varit ett väldigt eftersatt område tidigare då alla resurser gick till själva avdelningsvistelsen.

–Riktlinjerna att föräldrar ska involveras fanns, men inte resurserna. Men ett pilotprojekt som startade 2020 mynnade i år ut i att alla ungdomshem med skolpliktiga ungdomar ska få särskilt tilldelade resurser för just detta. Om det är på en behandlingsavdelning så finns där en heltidsanställd familje- och nätverksbehandlare. Extra resurs finns även till behandlingssekreterare som bland annat fokuserar på att göra ungdomen mer delaktig i sin behandling, säger Eva-Lotta Höjman.

Enligt henne har vårdnadshavare och ungdom rätt till kontakt med varandra om inte socialtjänsten beslutat om umgängesbegränsning. Det sker endast om föräldrarelationen alls inte fungerar och utgör en risk. Då försöker Sis hitta andra kontakter att bygga på istället. Det kan till exempel vara vuxna syskon, ett familjehem eller släktingar.

–Det är därför det kallas familje- och nätverksbehandlare. Det är viktigt att återknyta familjerelationer, viktigt att inte glömma bort föräldrarna. Det har ofta varit konflikter länge och både föräldrar och barn bär på skuld. Vi måste jobba med konflikterna och skuldbeläggandet, hala in barnet i familjen igen så att inte det dåliga umgänget tar över. Det är dit vi måste nå, säger Eva-Lotta Höjman.

Faktaruta + länk till tidigare artikel