35 döda i arresten sedan 2012

Rummet är tre gånger två meter. I ena hörnet ligger en gul galonmadrass, cirka åtta centimeter tjock. Väggar och tak är målade i en ljus färg som har blivit lätt smutsgrå. I närheten av dörren finns en golvbrunn för att spola bort spyor. Den bastanta dörren har en liten lucka som kan öppnas för att titta till den omhändertagna.

Vi är i arresten på Lunds polisstation. Här dog tjugoåriga Michelle Bureland Ekholm fredagen den 4 november 2016. Hon dog i arresten, utan hjälp från någon med medicinsk kunskap. Åklagaren kom fram till att »brott kan inte styrkas.«

I polisarresten i Örebro dog tvåbarnspappan David från Armenien förra året. Några timmar tidigare hade han gripits efter att ha stulit fläskfilé för 672 kronor i en matbutik tillsammans med
sin vän.

Vid gripandet kräktes han och tuppade av.

Efter dödsfallet ställer en förhörsledare frågor till arbetsledaren i arresten som tog emot David.

Hur uppfattade du mannen?

– Jag uppfattade mannen som uppgiven och som gjorde passivt motstånd. Han hängde med kroppen men höll upp huvudet och tittade upp. Inget tydde på att han var sjuk.

Hur nära var du mannen när du gjorde din bedömning?

– Jag stod bredvid honom ca 1 meter.

Sa du något till mannen?

– Något sa jag till honom men fick inget svar, han tittade på mig när jag talade till honom.

Två timmar senare dog David. Efter att åklagaren granskat ärendet lades förunder­sökningen ned med motiveringen »brott kan inte styrkas.«

• Läs mer: Samhället svek när Michelle dog i arresten

Alkohol & Narkotika har läst 26 av 31 åklagarbeslut (4 förundersökningar pågår) när det gäller dödsfall i polisarresten sedan 2012. I samtliga har åklagarna kommit fram till att dödsfallen inte bör leda till åtal och prövas i domstol. För­­undersökningarna har lagts ner (vid pressläggning har reportern Björn Forsberg nekats av Kammarrätten att få tillgång till samtliga döds­orsaker, och inväntar utlåtande från Högsta förvaltningsdomstol).

De rättsmedicinska undersökningar som har genomförts efter dödsfallen ger en tydlig bild av att flertalet dödsfall är narkotikarelaterade. Av det dryga tiotalet undersökningar där Alkohol & Narkotika har tagit del av dödsorsaken visar alla utom en, där dödsfallet bedöms som en olycka, på förekomsten av olika narkotiska eller opiatbaserade substanser som metadon, buprenorfin, kokain, cannabis. Ofta är de i kombination med varandra eller tillsammans med exempelvis bensodiazepiner och alkohol.

– De eventuella vittnen som finns till ett dödsfall i arresten är alla på något sätt involverade i omhändertagandeprocessen, säger Patrik Thunholm, tidigare yrkesmilitär och polis, numera analytiker på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.

Patrik Thunholm säger att de eventuella brott som kan tänkas vid dödsfall i arresten är vållande till annans död eller tjänstefel.

– Det förstnämnda handlar kort och gott om att någon av ren oaktsamhet varit orsak till annans död. Det handlar om att på något sätt ha brustit i väsentlig mån i förhållande till uppgiften, vilket har lett till ett dödsfall. Ett subsidiärt brott är tjänstefel. Då handlar det om oaktsamhet vid myndighetsutövning i förhållande till vad som gäller för uppgiften.

Rättssäkerheten är en aspekt på LOB, enligt Patrik Thunholm.

– Åklagaren måste visa på det sannolika i att en viss polisiär befattningshavare handlat på ett klandervärt sätt som har lett fram till ett dödsfall. Det är ingen lätt sak att bevisa.

Vill man minska antalet dödsfall i arresten så finns det enligt Patrik Thunholm flera åtgärder man kan vidta. Han nämner utbildning av arrestpersonal i förväxlingsrisker vid påverkan, sjuksköterska i polisarresten, tätare tillsyn än 15 minuter och alkoholutandningsprov.

– Dessutom att fler förs till sjukvården och att man säkerställer att sjukvården har resurser för medicinsk övervakning av berusade.

– LOB är en vårdlag också i praktiken om man tillämpar den rätt. Men så är inte alltid fallet. Eftersom bedömningarna inför ett omhändertagande bygger på en enskild polismans eller ordningsvakts subjektiva värdering så blir det tolkningar som avgör vem som ska omhändertas, säger Patrik Thunholm.

Det innebär att tolkningar kan variera mellan olika kommuner, mellan enskilda poliser som fattar besluten och vara beroende på vem som ska omhändertas.

– Det är inte alls säkert att en salongsberusad, utåtagerande person som vistas i krogmiljö får samma behandling i exempelvis Örebro eller Norrköping. Det beror på att LOB innehåller rekvisit som öppnar upp för tolkning där man kan anlägga olika perspektiv. Vårdperspektivet och att varje omhändertagande ska ske i den omhändertagnes intresse är ett sådant perspektiv. Ett annat kan vara mer repressivt och straffande.

Patrik Thunholm säger att beslutet om omhändertagande ska prövas av en förman på polisstationen. Men eftersom denne är en del av samma organisation som den polisman som fattat det första beslutet är det mindre troligt att prövningen leder till en annan slutsats.

– Rättssäkerheten är ett problem i LOB, det gäller förutsebarhet och bristen på möjlighet att få beslutet omprövat. Trots det så kan ett omhändertagande enligt LOB få stora konsekvenser för den som har omhändertagits.

De som omhändertas riskerar sitt körkortstillstånd och vid flera omhändertaganden kan de bli av med sin vapenlicens.

– Samtidigt som det finns faror med LOB så används lagen idag framgångsrikt som ett brottspreventivt verktyg i bland annat krogmiljö.

Rättsmedicinalverket undersöker en stor andel av de personer som har dött en onaturlig död i Sverige och utför cirka 5 000 rättsmedicinska obduktioner varje år där syftet är att utesluta brott och fastställa dödsorsaken. Vid rättsmedicinalverkets enhet i Uppsala arbetar Ingemar Thiblin som professor.

– Fler och fler av de rättsmedicinska under­sökningar som vi gör visar att de som dör har varit påverkade av opioider som fentanylanaloger och metadon.

De som dör i en polisarrest är i antal räknat ganska få personer varje år men Ingemar Thiblin påpekar att de förgiftningar som omhändertagna i arresten drabbas av sannolikt har blivit mer komplexa.

– Det är bara ytterligare ett skäl till att de som arbetar med personer som har omhändertagits med stöd av LOB måste ha en ordentlig medicinsk kompetens. För den som riskerar att dö av metadon, ofta kompletterat med intag av bensodiazepiner, så är det ofta inget som inträffar omedelbart vid omhändertagandet. Det kan ta timmar innan kroppens funktioner förlamas, säger Ingemar Thiblin.

Justitieombudsmannen (JO), som egentligen är fyra personer, sitter i ett stort hus vid Kungsträdgården i Stockholm. Här har man haft sina lokaler sedan 1809 då ämbetet instiftades för att fungera som riksdagens kontrollmakt med uppgift att övervaka landets offentliga myndigheter.

– I någon mening måste man anse att varje dödsfall i polisarresten är ett för mycket. De som hamnar i arresten ska ha tillgång till den medicinska omvårdnad som de behöver och sådan kompetens finns inte i arresten. Därför behövs en ny organisation, säger justitieombudsmannen Cecilia Renfors.

Hon har under senare tid skarpt kritiserat det sätt på vilket personer i polisarresten tas om hand, och hon har också som en markering skickat över ett par JO-beslut till regeringen.

– Ser jag en brist i lagstiftningen kan jag överlämna mitt beslut till regeringen för åtgärder av olika slag. När LOB kom var tanken att det skulle vara en vårdlag. Det ser vi inte ett spår av i dagsläget. Som det fungerar nu är det inte bra, och därför har jag gjort en markering.

För Cecilia Renfors är det viktigt att de som befinner sig i arresten är så trygga som möjligt, inte minst för att det är samhället som har ansvaret, och därför också är skyldig att ge de bästa förutsättningarna.

– Man kan ju ofta inte säkert veta om det hade gått bättre på ett annat ställe, men man kan åtminstone skapa de bästa förutsättningarna för att det ska gå så bra som möjligt. Och tillgången till medicinsk kompetens är självklart oerhört viktig.

Ett fall som Cecilia Renfors hänvisar till är en kvinna som omhändertogs för berusning på det sjukhus hon tidigare sökt vård på. Hon fördes till arresten och ramlade och slog huvudet i cellen. Stationsbefälet gjorde bedömningen att kvinnan inte behövde undersökas av läkare. Några timmar senare började hon andas rosslande. Hon fördes till sjukhus där hon senare avled av svåra hjärnskador.

Det är inte bara dödsfall som inträffar i arresten. Det händer också att omhändertagna far illa på andra sätt och att personalen missar deras behov.

– Det ska finnas en noggrannhet i tillsynen. När det finns behov av det ska personalen gå in i cellen och regelbundet kontrollera att den omhändertagna personen mår bra. Man ska inte heller fatta lekmannamässiga medicinska beslut. Sådana beslut ska fattas av den som har rätt kompetens.

Den ena utredningen efter den andra har pekat på brister när det gäller omhändertagandet i polisarresten.

– Jag tror att det i framtiden vore bra med någon typ av tillnyktringsenhet där man har tillräckligt med medicinsk kompetens för att rätt bedöma vilken omvårdnad en omhändertagen behöver. Men de här enheterna behöver dessutom ha resurser för att klara vissa aggressiva situationer, säger Cecilia Renfors.

En LOB i mål? är namnet på en utredning som Myndigheten för vård- och omsorgs­analys presenterade tidigare i år. Enligt rapporten gör polisen cirka 60 000 omhändertagande av berusade personer med hänvisning till LOB varje år. Endast var tionde omhändertagen förs i dag till vård på en tillnyktringsenhet eller sjukvård. Utredningens slutsats är att »det är angeläget att fortsätta att förbättra den medicinska säkerheten, vården och omsorgen vid omhändertaganden.«

Polishuset i Lund ritades av Hans Westman 1964 och ligger på det som kallas Väster. På 1960-talsvis är byggnaden fylld av korridorer och prång.

– Det bästa med jobbet är att det är en händelsestyrd verksamhet och att man får träffa nya människor hela tiden, säger Jonathan Rask Nordvall, gruppchef för arrestpersonalen i Lund.

Arresten har sina lokaler på baksidan av huset och där finns totalt 22 platser. En del av arrestplatserna är för personer som har omhändertagits med stöd av LOB.

– När någon mår dåligt händer det att vi går in och sätter oss och pratar en stund, säger Jonathan Rask Nordvall.

I arrestavdelningen förvarades förra året totalt 735 personer. Det är öppet dygnet och året runt. Här jobbar 12 fast anställda och några timanställda.

Det var i den här arresten som tjugoåriga Michelle Bureland Ekholm dog. Hon omhändertogs en tidig morgon i ett kallt och regnigt Lund. Enligt de förhör som chefsåklagare Jan Pernvi, vid Särskilda åklagarkammaren, genomförde efter dödsfallet så uppfattade personalen på arresten i Lund henne som mycket berusad. Men enligt obduktionen var Michelle inte påverkad av alkohol. Dödsorsaken var en överdos metadon.

Då personalen i arresten märkte att Michelle började snarka en stund innan hon avled gjorde man bedömningen att det rörde sig om en så kallad fyllesnarkning. Efteråt fastslog medicinskt sakkunniga att snarkningarna kunde vara en signal att Michelle började få allvarliga medicinska problem.

Händelsen har fått stor betydelse för de anställda. Det blir tydligt under en pratstund med Jonathan Rask Nordvall och Linda Jeppsson som är tillförordnad sektionschef på Polisen, med ansvar för polisarresterna i Lund och Ystad.

– JO har fört fram en del kritik mot oss efter det som skedde med Michelle som vi har tagit till oss och vi har genomfört en del förbättringar, säger Linda Jeppsson.

När en omhändertagen är på väg in till polishuset möter personal upp polisbilen. Därefter görs en förmansprövning för att bedöma eventuella psykiska och fysiska sjukdomar och bekräfta omhändertagandet. Sedan sker en visitering och personen placeras i en cell. Den omhändertagne kontrolleras därefter var 15:e minut, vilket kan bli oftare om man misstänker att det finns problem eller särskilda behov.

När den omhändertagna verkar vara nykter görs en ny förmansprövning och om allt verkar ok släpps personen.

Jonathan Rask Nordvall och Linda Jeppsson är medvetna om att de som omhändertas i polisarresten befinner sig i samhällets omsorg, och att LOB är en vårdlag i många fall för människor som har psykiska problem och missbruksproblem.

Eftersom det är en grupp människor med ett stort vårdbehov så tror ingen av dem att en polisarrest egentligen är rätt plats.

– Man borde bygga fler tillnyktrings­enheter med en professionell vårdmiljö, säger Jonatan Rask Nordvall.

Linda Jeppsson håller med och lägger till:

– Så kan polisen hjälpa till med att placera de som är för stökiga i arresten. Så gör sjukvården det de är bra på och vi det vi är bra på.

Artikeln publicerades i Alkohol & Narkotika #4/2018.