Prisas för anhörigstöd

I ett hörn står ett litet bord för barnen i förskoleålder, duken är en sådan man får måla på. På väntrummets väggar trängs handskrivna hälsningar om mod och tillit, om att det kommer att kännas bättre. Lapparna kommer från de unga tonåringar som tidigare kommit hit för att vara del av en stödgrupp och är riktade till framtidens stödgruppsdeltagare. Med versaler har någon skrivit över flera post-it-lappar: ”STARKT ATT DU ÄR HÄR KUNGEN!”.

– Det vi förebygger är psykisk ohälsa för barnen. Att man kan tro på sig själv på ett annat sätt. Att man vet att det inte är sitt fel. Det är jätteviktigt för vårt arbete att man kan förebygga det, säger Cecilia Wänlund Wallén.

I 40 år har Ersta vändpunkten erbjudit stöd till anhöriga. Under mer än hälften av den tiden har Cecilia Wänlund Wallén funnits här. I sin roll som konsulent möter hon barn från 4 års ålder, tonåringar och vuxna som alla lever nära någon med ett alkohol- eller narkotikaberoende. Stödgrupperna, som är åldersindelade, träffas återkommande under en termin samtidigt som barnens anhöriga träffas i en föräldragrupp. Jeanette Svensson, som arbetat på vändpunkten i 16 år, är psykoterapeut och socionom och möter anhöriga både i grupp och individuellt.

–Just det här att det kommer in ett barn eller en ung vuxen i början av en termin och sen är det en annan person som går härifrån. Det är det som är så häftigt och anledningen till att vi har jobbat så länge, tänker jag. Vi är enormt stolta över att få jobba här, säger Jeanette Svensson.

Vi slår oss ner i rummet där de äldsta barnen brukar träffas. Ett rejält bord ger utrymme till kreativa projekt och en stor del av träffarna går ut på att göra roliga saker tillsammans, samtidigt som barnen är i ett rum där de delar en erfarenhet de kanske inte satt ord på tidigare.

– Hemma kanske man inte får prata om det. Här kommer man till ett forum där det är tillåtet och man får känna att man inte är ensam, säger Jeanette.

Cecilia lyfter att det även är viktigt att den som inte vill säga något inte ska behöva det. Här utgår man från var och en av de ca 450 individer som kommer hit varje år. Under åren har Cecilia Wänlund Wallén ofta träffat tonåringar som uttrycker att de inte vill komma till en plats där någon tycker synd om en.

–Jag tror på dig och din kraft, att du kan förändra ditt liv på olika sätt. Det är det som vi ska förmedla, inte någonting annat. Det är klart att vissa historier väcker både sorg och ilska. Empatiska måste vi vara, men inte tycka synd om. Det är en stor skillnad.

Utöver stöd på mottagningen anordnas kollo varje sommar för barn och tonåringar som deltagit i grupperna under året. I en informationsfilm berättar en kollodeltagare att hon på Ersta lärt sig att det är okej att få vara just ett barn, även om man växte upp med att vara en förälder till sin vuxna.

För Cecilia Wänlund Wallén och Jeanette Svensson, som ibland träffar på tidigare gruppdeltagare som blivit vuxna, och som får direktrespons av deltagarna är det ett kvitto på att arbetet man gör fungerar. Men stödgrupper som insats för anhöriga barn har nyligen utvärderats även i forskning. I en effektutvärdering kunde man se att både emotionella problem och normbrytande beteenden hos deltagarna minskade med nästan 20 procent, från första till sista stödgruppsträffen. Resultaten visar även positiva trender för självkänsla och strategier för att möta svårigheter.

I samband med konferensen Förebygg i Göteborg 18 november fick Ersta vändpunkten ta emot CAN:s pris Årets förebyggare 2025.

– Jag tänker att det är en bekräftelse på att det syns ändå, det arbete vi gör, säger Jeanette Svensson.

Cecilia Wänlund Wallén fyller i.

– Det låter kanske konstigt att säga att det här är ett roligt jobb. Men jag brukar säga att vi jobbar i hoppbranschen, vi ser möjligheter hos alla barn och att de har sin egen kraft. Vi kan ge hopp.