ANDTS-strategins uppgång och fall

Sverige står utan strategi på drogområdet. Den 15 juni röstade en majoritet av riksdagen ner regeringens förslag på ANDTS-strategi 2021–2025 – ett 92 sidor långt dokument som jobbats fram sedan hösten 2019.

Men hur formades strategin och varför föll den? Mycket tyder på att ett nytt förslag kommer att dröja. I slutet av augusti hade Regerings­kansliet ännu inte börjat jobba med en ny version – och ett valår närmar sig.

Riksdagens beslut kom inte som en överraskning. Socialutskottet hade några dagar innan flaggat för att de inte godkänner strategin.

Karin Rågsjö från Vänsterpartiet anser att strategin var för otydlig och innehöll för mycket fluff. Hon tycker att narkotikafrågan inte hade tagits på allvar i strategin, men framför allt saknade hon konkreta målsättningar.

– Narkotikafrågan har varit misskött väldigt länge och inte bara av den här regeringen. Det är vansinnigt hur många som avlider av narkotika. Man borde ha vaknat upp nu och ställt sig frågan varför det är så. Det är märkligt att man skriver in en nollvision av döda, men ger inga förslag på hur man ska nå det, säger Karin Rågsjö.

Pia Steensland från Kristdemokraterna stämmer in i kritiken om strategins otydlighet.

– Vi behöver en tydlig strategi. Förslaget som presenterades var undermåligt. Strategin var otydlig och den saknade ett politiskt ledarskap.

Hon tycker att strategin innehöll för många överväganden och för få ställningstaganden. Hon saknade framför allt ett tydligt ställnings­tagande för ett kompetenscentrum för förebyggande, en hjärtefråga för Pia Steensland.

En undermålig strategi skulle ha varit ett svek mot de som drabbas av drogproblem, säger Pia Steensland. Yasmine Bladelius från Social­demokraterna anser att det är riks­dagens beslut som står för sveket.

– När riksdagen bråkar på det här sättet så skapar det en osäkerhet om inriktningen för ANDTS-arbetet i civilsamhället. Jag tycker det är beklagligt att en majoritet röstar ner propositionen i stället för att enas om att gå fram med en överenskommelse i de här frågorna.

I stället för att rösta igenom strategin röstade riksdagen för en rad tillkännagivanden, bland annat om att utreda grader av substansers olika skadeverkningar.

Yasmine Bladelius anser att riksdagen har ett ansvar att enas kring ett motförslag, därför är hon kritisk till de olika tillkännagivandena som röstades igenom.

– Det är ett problem när regeringen nu ska ta ställning till spretiga förslag.

På regeringskansliet överraskades inte tjänstemannen Magnus Jonsson av riksdagens beslut.

– Det kom inte som en blixt från klar himmel, vi hade fått signaler från socialutskottet. Men jag hade ändå hoppats på att den skulle röstas igenom. Hoppet är väl det sista som överges.

Magnus Jonsson har hållit i arbetet med strategin sedan hösten 2019. Redan då fick han signaler från socialutskottet att de ville ha en aktivare roll i arbetet med den här strategin jämfört med den förra. Vid två tillfällen under 2020 presenterades strategiarbetet för socialutskottet.

– Utskottet har fått komma med förslag vid flera tillfällen. De visste vad som skulle tas fram. Vi kan känna att det som utskottet lade fram i samband med mötena inte var detsamma som framkom i kritiken senare. Hade vi fått den typen av inspel tidigare så skulle vi ha försökt jobba in dem, säger Magnus Jonsson.

Karin Rågsjö upplever att förankringen i socialutskottet har varit dålig och att den dragning som de fick i början av 2021 var ytlig. Pia Steensland upplever att hon har fått ge inspel men att de inte har tagits emot. (Socialminister Lena Hallengrens statssekreterare Elin Almqvist har avböjt intervju om den politiska förankringen).

Det finns två vägar att gå i arbetet med en sådan här strategi, menar Magnus Jonsson. Antingen är den visionär eller konkret och mer av en handlingsplan.

– Det är de ytterligheterna vi har försökt jobba mellan. Utvecklingen kan gå snabbt på det här området så därför kan det finnas behov av att ändra strategin snabbt och inte fastna med frågor man inte kan uppfylla. Regeringen kan inte låsa sig för fem år framåt.

– Det här är en personlig reflektion, men jag undrar om det skulle ha varit någon skillnad vad strategin innehöll. Kanske den ändå skulle ha röstats ner.

Magnus Jonsson ville inte spekulera vidare i om riksdagens beslut var ett resultat av politiskt spel, men det är en teori som också framfördes i Svenska Dagbladet i juni: att strategin hölls som gisslan på grund av att regeringen inte ville utreda frågan om avkriminalisering av eget narkotikabruk. Oppositionspolitiker i socialutskottet avfärdar teorin och mycket av den kritik som har framförts handlar om andra frågor. Men kriminaliseringsfrågan bubblar under ytan. Karin Rågsjö går snabbt in på frågan om kriminaliseringen när hon ombeds kommentera strategin.

– Det är märkligt att regeringen inte vill titta på kriminaliseringen, säger hon.

När Magnus Jonsson tog sig an strategin hösten 2019 var området nytt för honom. Han är en statsvetare som har jobbat fackligt, men inte med drogfrågor. Därför valde han att kalla till fyra hearingar med myndigheter och organisationer från civilsamhället för att få en bild av vad som är viktigt. Hearingarna fick fyra teman: tillgångsbegränsning, vård och behandling, struktur och organisering samt prevention.

I varje hearing deltog mellan 50 och 60 personer. De inbjudna var representanter som Magnus Jonsson fått förslagna till sig av handläggare inom Regeringskansliet. Under hearingarna fick alla möjlighet att uttala sig och replikera. Efteråt fick man skicka in sina synpunkter skriftligen.

– Det var inte helt okomplicerat att hitta gemensamma nämnare och baser att utgå ifrån, men man inser också att många har skrivit i princip samma sak, säger Magnus Jonsson.

Flera olika deltagare som Alkohol & Narkotika har varit i kontakt med uttrycker också att »allt mellan himmel och jord« togs upp under samtalen.

De skriftliga synpunkterna som kommit in till socialdepartementet förstärker den bilden. Allt från att »Arbeta med repressiva tillgänglighetsbekämpningsåtgärder i […] universitets­miljön och ›rikemansmiljön‹ som tillför den organiserade brottsligheten stora monetära resurser« (Polismyndigheten) till att uppmärksamma tandvården som en arena för tidig upptäckt (Länsstyrelserna) ingår i skrivelserna som skickats in.

Sven Andréasson, professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet, deltog på två av hearingarna – tillgångs­begränsning och prevention – som representant för Alkoholpolitiskt forum. Han tycker att det är positivt att folkrörelserna fick möjlighet att komma med inspel, men att han har svårt att se hearingarnas inverkan på strategin.

– Jag har svårt att hitta skrivningar i propositionen som återspeglar de synpunkter som kom under hearingarna jag var med på, säger han och kallar hearingarna ett spel för gallerierna.

Sven Andréasson var en av tolv forskare, läkare och tjänstemän (tillsammans med bland andra Markus Heilig, Åsa Magnusson och Joar Guterstam) som skickade en skrivelse till socialutskottet med prioriteringar som de ansåg vara viktiga på narkotika­området. De poängterar att de, förutom Sven Andréasson, inte efterfrågats i arbetet med strategin.

Sven Andréasson tycker däremot inte att det fanns en brist på forskarperspektiv i strategin.

– Min bild är att departementet är hyggligt orienterade kring vad forskare tycker i Sverige. Vår skrivelse handlade mer om skillnad i bedömning, där till exempel vi i forskargruppen vill se en utredning i frågan om avkriminalisering, medan politiken inte vill det, säger Sven Andréasson.

Magnus Jonsson anser också att den vetenskapliga delen i strategin har tillgodosetts.

– Vi hade ett antal tyngre namn som deltog och kom med material, som Fred Nyberg, Sara Galanti och Johanna Gripenberg. Dessutom har Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten forskar­kompetens, säger Magnus Jonsson.

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har däremot inte haft en aktiv roll i strategin. Enligt Anna Månsdotter, samordnare för ANDT-frågor på Folkhälsomyndigheten, deltog de genom sin uppföljning av den tidigare strategin och genom återrapporteringen av regeringsuppdrag kring narkotika och dopning. De höll även introduktionspresentationer vid två av hearingarna.

Socialstyrelsen deltog på hearingarna och skrev på eget initiativ ett tankepapper, som sändes till social­departementet i april 2020.

Det här skulle ha blivit den tredje strategin på området. Den första strategin gällde åren 2011 till 2015. Den har ofta fått representera guldstandarden där efterträdarna har bleknat. Den första strategin kom med en rejäl ekonomisk satsning (265 miljoner kronor per år, jämfört med 96 miljoner kronor 2021), med konkreta mål och årliga handlingsplaner. Framför allt var Maria Larsson, dåvarande krist­demokratisk socialminister, engagerad i frågan. Det säger Maria Renström som var tjänsteman på socialdepartementet med ansvar för att ta fram strategin.

– Där måste jag ge henne cred. Hon var engagerad, det är inte alla ministrar som är det.

Inom Regeringskansliet fanns då ett ANDT-sekretariat som samordnade arbetet med strategin.

– Vi engagerade alla länsstyrelser, vi ordnade regionala möten där alla aktörer på området deltog. Det var som en remissomgång. Vi åkte runt och ministern var med på de flesta möten, säger Maria Renström.

Hon är tydlig med var hon står i sin kritik mot den nyss fällda strategin. Förankringen prioriterades då, inte nu. Jämfört med arbetet som gjordes då liknar hon den senaste arbetsprocessen vid en »ensam tjänsteman som skrev ihop ett dokument på departementet«. Den politiska satsningen har saknats, menar hon.

• Läs mer: Det vill regeringen med ett ANDTS-politiskt forum

Efter hearingarna har arbetet med strategin varit en intern process på Regeringskansliet. Det första utkastet gick ut på en informell runda mot slutet av 2020.

– Regeringen ska kunna ställa sig bakom produkten kollektivt vilket påverkar utformningen av förslagen, säger Magnus Jonsson.

Sedan riksdagen röstade ner strategin har Regeringskansliet inte börjat jobba med en ny.

Karin Rågsjö tror att det inte blir någon strategi om regeringen inte lyckas föreslå en omarbetad version under hösten. Men hon tycker att det finns en insikt i turerna kring strategin: att fragmenteringen av riksdagen också innefattar frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Och det betyder att partierna med regeringsmakt kommer att behöva kompromissa även i dessa frågor.

– Vi kommer att ha ett problem med majoritet i riksdagen under en lång tid framöver.

Du har just läst en artikel ur nummer 4/2021 av tidskriften Alkohol & Narkotika.