Slutreplik: ”Monopolet har effekt på både konsumtion och skador”

I sin replik till vår artikel ”Låt oss bygga vidare på våra framgångar” där vi beskriver den nordiska alkoholpolitiken som evidensbaserad och framgångsrik, ställer Jonas Raninen två frågor: 1) vad består den nordiska alkoholpolitiska modellen av? Och 2) vad är det som driver alkoholkonsumtionen för tillfället?
 
Den första frågan är okomplicerad. Den nuvarande nordiska alkoholpolitiken formades i hög grad av den alkoholpolitiska forskningen som 1975 ledde fram till WHO:s publicering av Kettil Bruuns med fleras skrift Alcohol Control Policies in Public Health Perspective. Huvudbudskapet här var att alkoholens skadeverkningar avgörs av nivån på alkoholkonsumtionen. Politiken kom därför att inriktas på åtgärder som kan minska den totala konsumtionen – vilket kom att benämnas totalkonsumtionsmodellen. Det handlar om att med politiska medel reducera alkoholens ekonomiska och fysiska tillgänglighet, samt att begränsa eller förbjuda marknadsföring av alkohol.

Bland mycket annat noterar Raninen att det svenska Systembolaget på senare år genomfört flera förändringar som sammantaget gör butikerna mer attraktiva och förbättrar servicen för kunderna. Rimligen borde detta leda till ökad försäljning. Bolaget går dock en balansgång mellan ett allmänt restriktivt uppdrag att begränsa försäljningen och att behålla ett folkligt stöd för monopolet. Hittills har man varit framgångsrik med detta; Systembolaget har nu flera år i rad hamnat i topp i Medieakademins förtroendebarometer där man mäter allmänhetens förtroende för företag och organisationer.

Den andra frågan är betydligt mer komplicerad. Raninen gör samma iakttagelse som många observatörer: alkoholkonsumtionen har i de nordiska länderna sjunkit, samtidigt som alkoholen blivit mer tillgänglig. I Sverige exempelvis har konsumtionen under de senaste 20 åren sjunkit med mer än 15 procent, samtidigt som alkoholpriserna inte höjts i takt med köpkraften, betydligt fler restauranger har fått serveringstillstånd, begränsningarna av privatinförseln av alkohol från andra länder har i stort sett upphört. Ändå dricker svenskarna mindre.
 
En förklaring till detta är att alkoholkonsumtionen minskar i alla västländer – oavsett förd alkoholpolitik. Minskningen drivs främst av yngre konsumenter. Forskning från en rad länder, Australien, USA, Storbritannien m.fl. finner att yngre personer nu i högre grad väger in hälsan i sina beslut. Denna hälsotrend hade sin början för 20 år sedan, men fick ett mer påtagligt genomslag under COVID-pandemin. I en amerikansk Gallupundersökning finner man exempelvis att en ökande andel unga vuxna nu uppfattar även måttlig alkoholkonsumtion som ohälsosam. Denna uppfattning hade 52 procent i årets mätning, en ökning med 18 procentenheter jämfört med samma undersökning för fem år sedan.
 
Varför unga vuxna dricker mindre är inte klarlagt. Forskarna finner att ökad skepsis till alkoholkonsumtion bland yngre personer hänger samman med en förändrad syn på risktagande. Unga människor är mindre benägna att ta risker jämfört med tidigare generationer, vilket innefattar allt från rökning till sex. Forskarna anser att detta hänger samman med en längre, mer utdragen övergång från adolescens till vuxenliv och ett ökat tryck på att lyckas i livet.
 
Oavsett om detta kan förklara minskat drickande står det klart att vad som pågår är två saker samtidigt: effekten av en allmän minskning av alkoholkonsumtion i västvärlden och effekten av alkoholpolitiska åtgärder. Frågan är hur stor minskningen av konsumtion och skador skulle ha varit utan de alkoholpolitiska åtgärderna.

Det mesta talar för att minskningen skulle varit mindre. Under de senaste åren har det tillkommit ett stort antal forskningsstudier som analyserar effekter av olika alkoholpolitiska åtgärder. Det stora flertalet av dessa studier talar för att åtgärder som begränsar alkoholens ekonomiska och fysiska tillgänglighet leder till minskad konsumtion och i förlängningen till minskade skador. Det handlar här om studier som granskar effekten av prisförändringar, förändrade åldersgränser, förändringar i antal försäljningsställen, förändringar i öppethållande och förändrade regler för marknadsföring. Förändrad alkoholpolicy har visats ge hälsoeffekter, både vad avser dödlighet och sjuklighet. Höjda priser ger färre dödsfall i skrumplever, färre olycksfall, minskat våld och en hel rad andra effekter. Begränsat öppethållande på serveringsställen har lett till minskat våld. Höjda åldersgränser leder till färre olyckor. Beräkningar har också gjorts av hälsoeffekterna av det svenska detaljhandelsmonopolet, där resultaten talar för att monopolet har effekt på både konsumtion och skador. Sammantaget är detta en omfattande litteratur som bäst sammanfattats i boken Alcohol No Ordinary Commodity. Titeln fångar ett väsentligt budskap: alkohol kan inte behandlas som en vanlig handelsvara på marknaden.