Ni vet när man förklarar att man inte dricker och folk blir lika provocerade som att du precis sagt att du äter vietnamesiska barns knäskålar till lunch? Bryr mig inte om du så trampat vinet själv och cyklat in det i motvind från Paris. I’m not drinking your sheytan juice.
Hela mitt vuxna liv har jag behövt förklara mig när jag tackat nej till en dryck som innehåller alkohol.
Nej, det är inte endast av religiösa skäl. Tanken av att inte ha kontroll över sig själv är ingenting frestande i mina ögon.
Nej, det är ingen hälsokur/vit månad/ny hypead trend. Jag har aldrig druckit och hoppas att jag inte kommer att göra det. Varför introduceras för nya droger när du klarar dig bra utan?
Nej, jag varken kör eller är gravid. Nej, jag har aldrig testat. Nej, ditt 80-åriga vin lockar inte alls, jag tänker inte dricka en pensionerad ihjältrampad vindruva.
Imin närmsta krets behöver jag sällan förklara mig då majoriteten inte dricker. Det är en självklarhet att vi har roligt utan alkohol och dansgolvet är alltid fullt på alla bröllop ändå. Men i vissa rum är det en norm som väcker frågetecken när den bryts.
Inte minst i arbetssammanhang där många av mina nära som inte dricker uttrycker ett utanförskap i det sociala, redan från tidiga tonåren. Jag som komiker hade ingen aning om hur mycket mitt avståndstagande från alkoholen skulle påverka potentiella arbetsmöjligheter.
Vår arbetsmiljö är omringad av alkohol i källarlokaler, krogar och barer. En komikers gage på de flesta klubbar brukar vara två drinkbiljetter. Vår publik är ofta berusad och på lördagkvällar märks det av markant. Jag dömer ingen annans val men exkluderingen vid skålandet drabbar en direkt.
När jag började med stand up för elva år sedan så ville jag se till att bli en del av det sociala sammanhanget, och satt kvar efter gigen när alla skålade. Det var jag och min tekopp. Man blir en börda då omgivningen ständigt ursäktar sig för sin berusning inför någon som inte är i samma tillstånd. Att tålmodigt skåla med min tekopp gjorde att jag var fysiskt närvarande men ändå utesluten.
Jag insåg snabbt att jag vantrivdes i situationen och att jag inte fyllde en funktion där.
Under majoriteten av min yrkesverksamma tid som komiker har jag avvikit direkt efter gigen just för att undvika dessa situationer. Genom att missa alla branschfyllor så missar jag också många arbetserbjudanden.
Jag trodde att det största hindret när jag började följa min dröm var att jag ger mig in i en extremt mansdominerad bransch, men kvinna plus nykterist gör uppförsbacken ännu brantare.
Krönikan publicerades i Alkohol & Narkotika 3/2019
Detta är en debattartikel
Alkohol & Narkotika främjar en konstruktiv debatt. Här samlar vi krönikor, essäer, insändare och ledare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Alkohol & Narkotika.
Kategorier:
Melody Farshin är författare och komiker.
Se alla artiklar av Melody Farshin
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.