»Moilanen utforskar samma spänningar som jag gör«

Moilanen tror att det är en retorisk fråga. Det är det inte.

Jag vill börja med att rätta till några förvrängningar av min krönika som orsakas av att Moilanen översätter mina öppna frågor till påståenden jag inte har gjort.

Jag har inte sagt att nolltoleransen mot narkotika står i motsatsförhållande till barnens bästa. Jag ställde en öppen fråga om ett verkligt dilemma: hur påverkas barn av straffrättsliga sanktioner som riktas mot deras föräldrar?

• Läs mer: Är svensk narkotikapolitik förenlig med barnkonventionen?
• Läs mer: En liberal narkotikapolitik leder inte till stärkta rättigheter för barn

Jag sade inte att drogtester i skolan bryter mot barns rätt till utbildning. Jag frågade om testerna kan bryta mot rätten till utbildning och privatliv. Den här breda frågan leder till fler specifika frågor om hur testerna genomförs, vad ett positivt test leder till eller vad som händer om barnet vägrar.

Jag sade inte att åldersgränsen för sprututbytesprogram bryter rätten till sjukvård. I min krönika uppmärksammade jag omständigheter kring åldersgränsen och frågade hur det lever upp till barns rätt till sjukvård.

Det intressantaste med Moilanens kommentar är att han ställer samma frågor och utforskar samma dilemman som jag gör, även om han ifrågasätter min krönika. Han föreslår att om vi tolkar barnkonventionen så att barn har rätt till sprututbyte, så borde LVU (Lagen om vård av unga) slopas. Jag tvekar på att det är så. Men kanske har Moilanen satt fingret på en spänning mellan lagarna, beroende på hur vi tolkar barnkonventionen och hur vi tolkar LVU? Bra så. Vilka andra spänningar kan vi hitta?

Moilanens argumentation visar att vi har många frågor att ställa oss om politik och praktik ur ett barnrättsperspektiv.

Är Sveriges narkotikapolitik förenlig med barnkonventionen? Min fråga är inte retorisk – och den är alltjämt obesvarad.

Översättning Julius von Wright.