”Med rätt stöd sker underverk”

Hur hittar vi rätt insatser för våra äldre med problem av skadligt bruk och beroende? Det är en av de stora utmaningarna vi har som handläggare inom äldreomsorgen och lurigare blir det om individen inte redan har en pågående insats eller hjälp från en annan enhet. Det vi kan erbjuda är hemtjänst och boendestöd, och även olika boendeformer där vi står för själva boendet men inte för någon behandlingsform.

Boendestöd är en insats som kan fungera riktigt, riktigt bra om man hittar rätt. Man måste ha med sig att vi är unika och att alla faktiskt inte fungerar ihop med precis vem som helst. Den aspekten är så viktig och något att sträva efter både vad gäller vilken hemtjänstpersonal man skickar till den enskilde och vilket boendestöd som får gå till vem. Vi som biståndshandläggare kan inte styra över hur utförare planerar sin personal men vi kan ha önskemål om specifika saker, och förhoppningsvis kan utföraren försöka anpassa så gott det går. Planering kring personal känns som en hel vetenskap och jag beundrar verkligen utförare som sitter och pusslar med scheman och försöker få rätt person till rätt plats.

Boendestöd, vad är det då egentligen och varför är det så bra? Med rätt boendestöd så sker underverk, kan jag påstå. Det är en person som ska stötta dig i att bygga upp dig själv så att du så småningom, förhoppningsvis, fixar det själv. Det är ingen som gör saker åt dig, såsom en hemtjänstpersonal, utan med dig eller helt enkelt bredvid dig.

Ett skadligt bruk kan bära med sig en uppgivenhet och ovilja att öppna posten, betala räkningar, få ordning på sitt hem, handla vettiga saker. Det kan innebära ensamhet, social isolering och passivitet. Jag har träffat på boendestöd av alla de slag, några har varit riktiga stjärnor! Boendestöd är en insats som jag upplever att vi beviljar ofta, främst till de yngre spannet av våra äldre och så gott som alltid till personer med skadligt bruk samt psykisk funktionsnedsättning. Målet är att personen så småningom ska bli självständig och ibland kan det vara för en händelse i livet som man beviljas boendestöd. Det kan vara en snårig situation där man behöver reda ut saker och ting, som vräkningshot, kontakter med myndigheter eller skuldreglering.

Men i en del fall så är boendestödet en insats som man behåller under en väldigt lång tid. En yngre äldre ser jag som en person mellan 65 och 85 år, och det är ändå ett tjugoårsspann. När man pratar om äldreomsorg så tror många att det är något som rör människor i livets slutskede, men så är det inte. Vi jobbar med personer mellan 65 och 100 plus, vilket innebär en enorm variation av behov och förmågor. Ur den aspekten kan jag tycka att ordet ”äldreomsorg” är missvisande, men kan inte riktigt komma på ett bättre alternativ. I vår tid jobbar de flesta av oss längre än till 65 år, men vi ska likväl tillhöra äldreomsorgen.

För att återgå till insatsen boendestöd och varför dessa är så viktiga: Jag har haft klienter som fastnat i fruktansvärt svåra situationer, som riskerat att hamna på gatan och förlora sin lägenhet. En kombination av skadligt bruk och psykisk ohälsa är inte sällan en bidragande orsak. Till följd av skadligt bruk har du kanske inte längre kontakt med din familj eller dina barn, som av olika anledningar inte orkar. Här kan man verkligen göra skillnad och jag har under mina år som biståndshandläggare sett många goda exempel på denna skillnad som faktiskt kan vara direkt livsavgörande.

Insatsen boendestöd brukar bytas ut mot hemtjänstinsats när den enskilde nått upp till högre ålder. Då har man större behov av att få hjälp med att utföra saker mer än att man ska motiveras att göra det själv. Finns det ett fortsatt skadligt bruk så ställs lite andra krav på hemtjänst, vilket jag tänkte skriva om nästa gång.

Johanna Eriksson skriver om sin jobbvardag som biståndshandläggare på en socialtjänst någonstans i Sverige. Läs tidigare krönikor av henne här.