Narkotika Opinion

»Dagens beroendepolitik motsvarar inte kunskapen eller behovet«

Beroendevården allt för akutstyrd utan tid för utvärdering. Det måste finnas möjlighet till boende, avgiftning, vårdplatser och sammanhållna vårdkedjor, skriver Karin Rågsjö, vårdpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Debatten om beroende/missbruk är nästan obefintlig politiskt förutom när media granskar enstaka händelser. Den fysiska och psykiska statusen i gruppen är generellt mycket dålig. En långvarig marginalisering av relativt unga har bidragit till att många unga beroende saknar hopp eller framtidstro. Skolans betydelse är bortglömd. Den enskilt största förebyggande betydelsen har en fungerande förskola och skola där målet är att samtliga elever går vidare från grundskolan till gymnasiet. Att misslyckas i skolan är en tydlig indikation på en ökad risk för beroende.

Det är en klassfråga.

Dagens beroendepolitik motsvarar inte hur kunskap och behov har utvecklats. Att de styrande lagarna inte är anpassade till behoven leder till bristande resurser och betydande ojämlikhet mellan olika landsändar. Grundstenen för att möta beroende är en väl utbyggd välfärd, solidariskt finansierad utan privata vinstintressen. Men självklart även en vård och behandling utifrån forskning och beprövad erfarenhet och ett självklart synsätt: jämlik hälsa ska även nå de mest utsatta i tid.

Här behövs ett politiskt krafttag.

Beroende är inget som uppstår isolerat, sociala och psykosociala faktorer spelar in. För att lyckas med beroendevård måste hela sjukdomsbilden och den sociala bilden tas in. Idag är det allt för mycket en akutstyrd beroendevård där det knappt finns tid för utvärdering. Det måste finnas möjlighet till boende, avgiftning, vårdplatser och sammanhållna vårdkedjor utan brustna länkar, för att bryta ett beroende. Ett förebyggande perspektiv är centralt i beroendevården. Vi behöver en beroendevård som är attraktiv för riskbrukare, har bra öppettider och specifika mottagningar för kvinnor och unga vuxna.

Idag är det allt för mycket en akutstyrd beroendevård där det knappt finns tid för utvärdering.

17 procent av alla barn har någon gång under sin uppväxt levt med en förälder som har beroendeproblem. Vuxna barn till missbrukare löper fyra till sju gånger större risk för eget missbruk senare i livet och förtida död är två till tre gånger vanligare. Vart fjärde barn som växer upp i familjer med beroendeproblem går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, vilket är dubbelt så många som i andra familjer.

Allt för lite har gjort för dessa barn. Skamligt med tanke på all kunskap. Den samlade forskningen visar att merparten unga personer med alkohol- och narkotikaproblem även har omfattande psykiska problem. Samsjukligheten är tydlig. Trots det faller så många mellan stolarna. Ansvaret bollas runt och insatserna blir tillfälliga. Psykiatrin ska självklart ha en kompetens på området beroende.

Socialtjänsten ska finnas som en garant för dem som saknar försörjning eller bostad, men socialtjänsten ensam är ingen bra ingång för alla de beroende.

Socialtjänsten är idag inget första alternativ för de vuxna personer som initialt har problem med beroende och inom hälso- och sjukvården fattas det alternativ. Det är oerhört viktigt att komma ihåg att socialtjänsten saknar all möjlighet till medicinsk bedömning, för skadelindrade insatser samt medicinsk eller psykiatrisk behandling. Socialtjänsten ska finnas som en garant för dem som saknar försörjning eller bostad, men socialtjänsten ensam är ingen bra ingång för alla de beroende. Det finns idag en stor brist på bra ingångar för beroende dit de kan komma anonymt och få hjälp.

Det räcker inte med lagändringar vad gäller huvudmannaskapet. En attitydförändring till beroende som ska har rätt till jämlik hälsa och insatser som grundar sig i forskning är nödvändig. Det måste till strukturella och ekonomiska insatser som även omfattar exempelvis bostäder.

För att få en jämlik narkotikapolitik med fokus på hälsa, vård och behandling behöver vi göra bland annat följande:

  • Snabbutreda huvudmannaskapet för beroendevården (18  år +)
  • Förstärka vårdgarantin för personer med beroende. 
  • Bedriva sprutbytesverksamhet i samtliga landsting
  • Inrätta specialistmottagningar för läkemedelsberoende
  • Utöka antalet avgiftningsplatser
  • Göra Maria Ungdom i Stockholm till ett nationellt centrum för kunskap om unga som är beroende eller riskerar att hamna i beroende
  • Inrätta ett nationellt kunskapscentrum för insatser mot narkotikarelaterade skador och dödsfall med syfte att minska narkotikaanvändandet och att minska sjuklighet och dödlighet
  • Utreda hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare samt deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet  
  • Göra Naloxon maximalt tillgängligt.
  • Inrätta en nationell samordnare som koordinerar den nationella beroendepolitiken
  • Inrätta somatiska vårdplatser för beroende då gruppen idag har svårt att få vårdplatser.
  • Tillsätta en utredning om hur vi ska ta tillvara ungdomsmottagningarna på ett bättre sätt och bredda dess uppdrag inom missbruk samt i arbetet med psykisk ohälsa. Det kräver att ungdomsmottagningar regleras i lagstiftning.

Karin Rågsjö

Karin Rågsjö

Karin Rågsjö är riksdagsledamot och vårdpolitisk talesperson för Vänsterpartiet