Narkotika

Vård och politik ska utredas – av vem?

Votering i riksdagen
Foto: Melker Dahlstrand
Borde missbruksvården och narkotikapolitiken utredas av en parlamentarisk kommitté? Frågan har ställts till socialministern i riksdagen – kunde det leda till genomförbara förslag?

Det var Kristdemokraternas Pia Steensland som riktade frågan till socialminister Lena Hallengren under en frågestund i riksdagen i början av mars.

En parlamentarisk kommitté, som består av representanter för de olika partierna, kunde ge riksdagen bättre förutsättningar att enas kring förslag, resonerade Pia Steensland.

Lena Hallengren svarade varken ja eller nej på frågan, men flaggade för att en utredning är på kommande.

Två drogrelaterade utredningar ligger idag på socialministerns bord. I mars uppmanade riksdagen regeringen att göra en översyn av narkotikapolitiken och i maj 2019 uppmanades regeringen att se över huvudmannaskapet för missbruksvården – ett arbete som ännu inte påbörjats.

Frågan är om utredningarna ska slås ihop.

Vänsterpartiets Karin Rågsjö förutsätter att det blir så och tror att riksdagen kan komma överens om mycket. Vänsterpartiet har i sitt senaste socialpolitiska program svängt i frågan om huvudmannaskapet och ställer sig idag bakom förslaget om att ge regionerna ansvaret för vården. Frågan har tidigare delat partiet, vilket Karin Rågsjö redogör för i podden (B)rusets valspecial från 2018, men nu är det klappat och klart, säger hon.

Karin Rågsjö

Karin Rågsjö ställer sig inte bakom den ena eller andra utredningsformen.

– En parlamentarisk kommitté kunde göra att politikerna känner sig “committade” i frågan. Men det ska ändå vara en professionell huvudsekreterare med tjänstemän i sitt sekretariat.

Det viktigaste är att forskare tas med så utredningen bygger på evidens, fortsätter hon.
En enig riksdag ställde sig bakom behovet av en översyn av narkotikapolitiken, men diskussionerna som följt har visat att de inte var eniga om uppdraget ska inkludera avkriminalisering av narkotikabruk.

Frågan har fått mycket uppmärksamhet, senast efter att Folkhälsomyndigheten föreslog att det kriminaliserade narkotikabruket ska utredas.

Bland annat Björn Johnson, professor i socialt arbetet vid Malmö universitet, tycker att seriösa forskare inte ska delta i översynen om avkriminalisering av det egna bruket tas bort från bordet.

– Jag kan hålla med dem om det. Avkriminalisering är en fråga som flera tar upp och regeringen bör våga lyfta på stenar. Så måste politiken funka. Man tittar på vad som funkar eller inte funkar.

Riksdagen har en tydlig viljeinriktning att få en huvudman, sjukvården… därför skulle en arbetsgrupp inom regeringskansliet räcka för detta

Om båda utredningarna slås ihop, finns det inte risk för att frågan om huvudmannaskapet kan försenas på grund av skilda narkotikapolitiska linjer?

– Det finns olika sätt att lägga upp en utredning. Man kunde lösa ut frågan om huvudmannaskapet ganska snabbt, säger Karin Rågsjö.

Gerhard Larsson har haft ett femtontal uppdrag som särskild utredare, bland dem Missbruksutredningen från 2011. Han vill inte se en ny utredning av vården, varken ledd av en utredare eller en parlamentarisk kommitté.

– Riksdagen har en tydlig viljeinriktning att få en huvudman, sjukvården, vilket var mitt förslag 2011. Därför skulle en arbetsgrupp inom regeringskansliet räcka för detta och därmed korta tiden till en proposition, vilket är viktigt. Det är ett förfarande som använts i liknande situationer genom åren och är enklast. Men vill man ha delvis nya överväganden så kan jag ha förståelse för en parlamentarisk medverkan.

Han föreslår att en beredningsgrupp fräschar upp grunderna i Missbruksutredningen.

– Ett sådant arbete kan ske på kortare tid än en utredning men ändå få förankring i riksdagen.


“Parlamentariska kommittéer bäddar för kompromisser”

Parlamentariska kommittéer har blivit ovanliga. Ännu under 90-talet var en av fem statliga utredningar parlamentariskt ledda. Idag är andelen 3 procent. Att de blivit så ovanliga kan vara problematiskt, säger Carl Dahlström.

Vad är skillnaden mellan en särskild utredare och en parlamentarisk kommitté?

– En parlamentarisk kommitté kan vara långsammare och det kan finnas mer konflikt under själva utredningen. Men det bäddar för att hitta kompromisser och få igenom ett förslag i riksdagen, säger Carl Dahlström som är professor vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

När det gäller en utredare har regeringen större kontroll att tillsätta utredaren och skriva direktiv.

– Med en särskild utredare har regeringen större möjligheter att påverka resultatet, eftersom de utser utredaren. Men det kan ha små möjligheter att få det igenom i riksdagen.

Samtidigt kan en särskild utredare potentiellt öppna upp för mera expertinflytande, resonerar Carl Dahlström.

Han är en av författarna bakom rapporten Det statliga kommittéväsendets förändring 1990–2016, som visar att antal parlamentariska kommittéer har minskat drastiskt genom åren. Sedan 90-talet har andelen kommittéer minskat från ca 20 procent till 3 procent.

– Det finns inga tydliga svar på varför. En effektivitetssträvan skulle jag tro, men är det effektivare med en särskild utredare är ännu en öppen forskningsfråga.

Med en särskild utredare har regeringen större möjligheter att påverka resultatet, eftersom de utser utredaren

Men den minskade andelen parlamentariska kommittéer kan leda till problem, anser Carl Dahlström.

– I en situation där vi har en polariserad debatt så behöver vi institutioner som skapar konsensus. Den här institutionen (red. anm. de parlamentariska kommittéerna) gör att man ser konfliktlinjerna tidigt i processen.

Historiskt har de stora samhälleliga reformerna ofta haft en parlamentarisk kommitté som grund, men det går inte att dra några generella slutsatser om vilka frågor som lämpar sig bäst för särskild utredare eller kommitté, säger Carl Dahlström.

– Nu på senare år har parlamentariska kommittéer använts i politikområden där man vill ha långsiktig konsensus, som i försvarspolitik eller konstitutionella frågor. Det är så man har kommit att se på parlamentariska kommittéer, och att mer tekniska frågor lämpar sig bättre för särskilda utredare. Men det finns inte reglerat. Det är upp till regeringen.

Parlamentariska kommittéer har blivit ovanliga. Ännu under 90-talet var en av fem statliga utredningar parlamentariskt ledda. Idag är andelen 3 procent. Att de blivit så ovanliga kan vara problematiskt, säger Carl Dahlström.

Julius von Wright

Julius von Wright

Chefredaktör för Alkohol & Narkotika