Att åldras med beroende

 – Harm reduction kanske vi främst förknippar med insatser som sprututbyten eller substitutionsbehandling. Men äldreomsorgens arbetssätt har mycket gemensamt med det arbetssättet. Man försöker inte behandla, men göra det så bra som det går för personer som dricker. Inte så mycket ideologi, utan man löser saker.

Det säger Tove Harnett, docent vid Lunds universitet och inriktad på socialt arbete med äldre. Under socionomdagarna, årets största konferens för socialarbetare, föreläste Tove Harnett under rubriken Äldreomsorg som harm reduction. Hon menar att äldreomsorgen ofta präglas av pragmatism.

– Det kommer alltid att finnas personer som inte vill sluta dricka. Man förhåller sig till det och försöker minska skadorna. I den reguljära äldreomsorgen så arbetar man väldigt mycket skadereducerande i dag. Men man tänker inte på det på det sättet, säger hon.

Det kan exempelvis handla om att förbereda ostsmörgåsar inför en helg där man vet att en brukare annars inte kommer att äta och samtidigt har en hög alkoholkonsumtion. Det kan även innebära att göra överenskommelser om bemötande då brukaren är nykter, eller att göra uppföljningar där man frågar om personen önskar förändra något i sitt liv.

Majoriteten av alla åldersgrupper i Sverige har minskat sin alkoholkonsumtion, men för de äldre åldersgrupperna är utvecklingen den motsatta. De som befann sig mitt i livet då 1990-talets nya alkoholvanor med vin i veckorna etablerades i Sverige, och senare även boxvin, är i dag omkring 80 år. Samtidigt har de generationer som var tonåringar då flera narkotikasorter blev vanligare i samhället kommit upp i åldrarna. Tove Harnett menar att de som blir äldre och har ett skadligt bruk eller beroende blir allt fler. Men äldreomsorgen är inte anpassad för personer med den här problematiken.

– Hemtjänsten är utformad efter personer med samma slags behov, varje dag. För personer med psykisk ohälsa eller beroende varierar behoven, och relationerna blir avgörande. I snitt möter hemtjänsttagare 16 olika personer på två veckor. Det är långt ifrån optimalt när stabilitet och förtroende är en grundförutsättning, säger Tove Harnett.

När det gäller hemtjänst menar Tove Harnett att harm reduction innebär att minska skador som bruket medför, öka värdighet och välbefinnande för brukaren och att ha tydliga rutiner för hur personalen ska agera i olika situationer.

Olika grupper och behov

I forskning om skadligt bruk brukar individer räknas som ”äldre” vid 50 år, på grund av de fysiska och psykiska skador som kommer med långvarigt bruk. Inom äldreforskningen är gränsen för vad som är en ”äldre” högre och få är i behov av hemtjänst innan 80 års ålder. Utöver ett åldersspann som rymmer flera generationer finns vitt skilda problembilder:

• De som i hög ålder börjar konsumera stora mängder alkohol, för att hantera ensamhet, tristess eller sorg av en bortgången livskamrat.

• De som har haft ett riskbruk tidigare i livet och sedan ökat sin alkoholkonsumtion i samband med pension.

• De som lever med psykisk ohälsa och där alkohol, narkotika eller icke-förskrivna mediciner kan vara en del av problembilden.

• De som har haft omfattande problem under större delen av livet. Som har tidigare erfarenheter av behandlingsinsatser och kanske hemlöshet.

För den sista gruppen kan drogtoleranta boenden vara ett alternativ för att bygga bort risker och skador.

– I behandling är ett bra utfall kanske att en person blir nykter eller minskar sin konsumtion av alkohol eller narkotika, men vad är ett bra utfall på ett drogtolerant boende? Där finns det också någonting som är viktigt att prata om, säger Tove.

Hon nämner exempel som färre konflikter i matsalen, att någon börjar äta eller att en person lämnar sin lägenhet. I dag är köerna långa till de få boenden som finns. För de flesta som flyttar in blir det ens sista boende, något som kan innebära en inlåsningseffekt.

– Du kanske är 50 år och har tonårsbarn när du flyttar in. Det kan vara en jättebra plats att bo på resten av livet, men kanske inte för alla, säger Tove Harnett.

Hon menar därför att det är viktigt att göra uppföljningar med de boende för att se om det finns något som man vill ändra på. En annan pusselbit för ett välfungerande boende är att ha pågående diskussioner om vilka regler man vill ha.

För mycket regler kan göra boendet till en institution, medan för få regler kan leda till kaos. Som exempel på sistnämnda kan nämnas de horribla scener som visades tidigare i år i SVT:s Uppdrag Granskning: ’Lämnade att dö’.

Går det att ha drogtoleranta boenden utan att släppa ambitionen om alla människors rätt till ett värdigt liv?

– Drogtoleranta boenden behövs och jag har träffat många som säger att här trivs jag jättebra. Äntligen kan jag stänga en dörr om mig och vara som jag är. Det är så skönt att inte någon ständigt försöker förändra på mig.

Tove Harnett menar att det i den här gruppen ofta finns en negativ inställning till socialtjänsten och att man ofta testat nyktra boenden utan att klara av det och därför kastats ut många gånger.

– Att bli respekterad som människa med sitt drickande och sin narkotikaanvändning är också ett sätt att känna sig respekterad av samhället.