För många barn vars föräldrar har haft missbruksproblem börjar en rehabiliteringsprocess efter att missbruket upphört. Men den tiden glöms lätt bort och det finns brister i eftervården, säger forskaren Karin Alexanderson.
… alltså att hon tycker det är piss just nu, och att hon går på massa möten och får hjälp jättemycket och … ja … Då skriver jag bara att hon är stark typ, att “vi kan ta oss igenom det här
Leo, 13 år, om sin mamma (citat ur studien)
– Allt är inte löst när föräldern blir nykter. Det är då som barnen kan börja fokusera på sin egen tillvaro, säger Karin Alexanderson, forskare vid Uppsala universitet.
Forskningen om hur barn uppfattar tiden efter att en förälder har blivit nykter är skral. Men Karin Alexanderson med kollegor har intervjuat 15 barn, i åldern 6 till 19, som beskriver en tillvaro som på flera sätt kan skilja sig från tiden när föräldern hade ett aktivt missbruk. Det ansvar – den så kallade föräldrafiering – som barnet har burit på kan släppa och ge rum för reflektion och frigörelse, men också tid för oro och ilska. Framförallt påbörjas återuppbyggnaden av en relation igen. Men den här tiden kan lätt försummas.
– Jag vill påstå att det finns brister i eftervården generellt vad gäller vuxna och särskilt med fokus på föräldraskapet och det är säkert ännu sämre när det gäller barnen. Särskilt om barnen inte har visat symtom eller blivit omhändertagna. För vem är det som har ansvaret, frågar Karin Alexanderson.
Karin Alexandersons retoriska fråga är en kritik av stuprörsstrukturen som lätt delar upp socialtjänstens arbete mellan barn och vuxna, trots att det finns mycket att jobba på i relationerna mellan olika parter efter en tid med missbruk.
– Barnen och föräldrarna behöver tillsammans gå igenom allt som har hänt och sagts för att barnen ska kunna släppa det, och för att föräldrarna ska kunna återskapa relationen – om det är möjligt, säger Karin Alexanderson.
I en artikel i Nordic Studies on Alcohol and Drugs beskriver Karin Alexanderson och Elisabet Näsman hur barnen både kan ”se sin utsatthet och inta en aktörsposition”. Barnen önskar att föräldrarna tar ansvar för den utsatthet de har levt i, samtidigt som det tidigare missbruket ännu begränsar barnens handlingsutrymme. De berättar om hur de själva har påverkats under pågående missbruk och hur de försöker bearbeta detta och allt som hänt, många gånger med professionell hjälp, väl medvetna om att det är svårt att göra det själva.
Som nu när jag träffade honom i julas då sa han “Ja, men jag ska ta tag i lägenheten och måla om och greja” och det är liksom … Jag har hört det förut, “Jag har hört att du ska ta tag i ditt liv, och jag väntar bara på att du ska göra det, och jag ska få hoppet, och sedan ska du liksom falla tillbaka”.
Evy, 18 år, om sin pappa (citat ur studien)
Det är svårt att säga hur många barn som påverkas av sina föräldrars alkoholkonsumtion. En registerstudie från 2013 visade att 17 procent av barnen i de årskullar som följdes hade åtminstone en förälder som hade vårdats för missbruk och/eller psykisk sjukdom eller dömts på grund av rattfylleri eller narkotikabrott. Även tidigare studier har visat på att ungefär var femte barn växer upp i familjer där riskbruk förekommer. Årets rapport om skolelevers drogvanor, utgiven av CAN, visar att var tionde elev någon gång velat hälla ut eller gömma alkohol som tillhört någon av föräldrarna.
En förälders missbruk påverkar barns välmående. Beroende på när missbruket utvecklas och hur barnet skyddas av andra kan det påverka barnets skolgång och framtida hälsa. Forskning visar att dessa barn har en större risk att inte gå ut grundskolan och är överrepresenterade bland elever som inte kommer in på gymnasiet. De har även en förhöjd risk för emotionella och psykosociala problem som vuxna. Samtidigt, konstaterar Karin Alexanderson och Elisabet Näsman i sin artikel, ”kan barns motståndskraft stärkas om familjen har vardagsrutiner, ritualer kring högtider och ett fungerande föräldraskap”.
Jag ska inte säga att han är en dålig pappa, men att han har gjort det väldigt jobbigt för mig, men jag skulle nog inte kunna säga det till honom. [ …] att jag skulle såra min pappa, eller göra honom ledsen, göra honom till den här trasiga, det funkar inte för mig.
Evy, 18 år, om sin pappa (citat ur studien)
Skolan är en nyckelarena för att upptäcka familjer där föräldrar kan ha ett riskbruk. Skol-BIM är ett treårigt projekt som har drivits av Region Uppsala och Uppsala universitet för att arbeta med skolors möjligheter att upptäcka problem. En del av arbetet har fokuserat på att personer i barnens omgivning ska våga fråga då barn uppvisar symtom.
– Men det handlar också om att veta vad man ska göra med svaret, konstaterar Karin Alexanderson.
Annars blir det lätt att skolan försöker åtgärda problemen som syns i skolan, utan att våga gå vidare för att se bakomliggande problematik.
– Skolan har inget behandlingsuppdrag, så därför måste samverkan och strukturerna mellan socialtjänsten och skolan fungera.
Våga fråga är också en uppmaning till socialtjänsten. Socialtjänsten ska inte utreda mer än vad som krävs och frågorna ska enligt lag vara adekvata.
– Det kan göra att man inte frågar. Lagen ska skydda mot kränkningar och har man problem ska man inte behöva lägga upp allt på bordet. Men jag hävdar att om man har ett system för den sociala utredningen och frågar alla om missbruk i familjen så blir det inte utpekande. Vår forskning indikerar att barnen beskriver tydligare problemen i familjen än föräldrarna. Så prata med barnen är ett bra tips.
… jag ringer honom ibland och nu, eftersom han är nykter också, så tror jag … nu har vi den relationen att jag känner mig inte tvingad att åka dit, för det är inte så där, i slutet på samtalet bara: “När kommer du hit nästa gång?” utan det är så här: “Ja, men vi hörs och ses någon gång”, lite så.
Evy, 18 år, om sin pappa (citat ur studien)
Fakta: Om studien
Resultaten i artikeln baserar sig på kvalitativa intervjuer med 15 barn i åldern 6-19 år vars föräldrar varit nyktra över 6 månader.
Karin Alexanderson och Elisabet Näsman listar sju teman som dyker upp i barnens berättelser om tiden efter att förälderns missbruk har upphört:
- utrymme att känna efter
- ökad reflektion över hur missbruket påverkat dem
- behov av att bearbeta allt som hänt kvarstår lång tid
- svårighet att bygga upp en ny relation till föräldern
- relationen bryts eller normaliseras
- misstro och oro för återfall
- möjlighet till frigörelse
Samtliga barns citat är tagna ur: Alexanderson, K. & Näsman, E. (2017): Barns upplevelser när föräldrars missbruk upphört: ”Alltså det är svårt att må bra igen”. Nordic Studies on Alcohol and Drugs 34(5): 400-414
Kategorier:
Julius von Wright är f.d. chefredaktör för Alkohol & Narkotika (2017-2022). Till hans specialområden hör narkotikapolitik och vårdfrågor, ofta med ett nordiskt perspektiv.
Se alla artiklar av Julius von Wright
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.