Studie om integrerad behandling på LVM-hem gav positiva resultat

Sedan 2013 har tre svenska forskare från Karlstads universitet arbetat med ett projekt för Statens Institutionsstyrelse om integrerade behandlingsmetoder för samsjuklighet vid missbruk.

Ingrid Rystedt, universitetslektor i socialmedicin och folkhälsovetenskap, numera vid Linköpings universitet, Eva Alfredsson Olsson, universitetslektor i sociologi, och Mona Sundh, universitetslektor i folkhälsovetenskap, utförde den över tre år långa implementeringen av studien på tre svenska LVM-hem. Idén till projektet hämtade Ingrid Rystedt från USA, där hon tidigare i flera år arbetat med professorerna Mark McGovern och Kim Mueser som testade ICT (Integrating Combined Therapies) inom missbruksvård.

– Vi ville pilottesta metoden även i Sverige. Totalt ingick sjuttio klienter i ICT-behandlingsgrupperna och vår erfarenhet från projektet är att behandling av psykisk ohälsa och missbruk verkligen kan integreras, rent praktiskt. Både klienter och personal var mycket positiva, säger Ingrid Rystedt.

Huvudsyftet var att beskriva genomförbarheten och hållbarheten av integrerad behandling vid samsjuklighet i LVM-vårdens kontext. Frågeformulär mätte förbättringar hos klienterna och bland annat intervjuer visade att både klienter och personal var nöjda.

Första steget i ICT går ut på att utforska hur klienten upplever sambandet mellan sitt missbruk och sin psykiska ohälsa med MET (Motivational Enhancement Therapy). Därefter börjar man titta på vad man kan göra när man identifierat en risksituation för återfall, enligt kognitiv beteendeterapi. Vid tredje steget försöker man finna vad som kan stärka klientens möjligheter till förändring, genom tolvstegsfacilitering.

Implementeringen av studien gick ut på att först utbilda gruppledare, vilka sedan rekryterade klienter till manualbaserade sessioner om två gånger i veckan. Enligt Ingrid Rystedt är LVM-hemmen en ideal plats att genomföra ett test av integrerad behandling på. Det är huvudsakligen i ett vårdsystem som klienterna finns inom, och de går inte hem som i öppenvården.

Problemet med samsjuklighet bottnar bland annat i frågan om det delade vårdsystemet, och sannolikt även i delvis skilda kulturer mellan medicinskt och sociologiskt utbildad personal.

– Socialtjänsten säger att det är den psykiska delen som ska behandlas först, psykiatrin säger tvärtom missbruket. Båda har fel, psykisk sjukdom och missbruk ska behandlas samtidigt. Vårdsystemet saknar ofta kombinerad kompetens, säger Mona Sundh.

ICT är diagnosöverskridande och kan genomföras utan inköpt extrapersonal, och är därmed användbart för den personal som de facto bemannar missbruksvården.

– Klienterna har massor med olika diagnoser och droger som de använder. Ska något vara tillgängligt för de breda massorna behöver all personal kunna utföra det, säger Ingrid Rystedt.

Projektet möttes av en del utmaningar. På grund av plötsliga utskrivningar rycktes klienter ibland bort ur behandlingsgruppen och behandlingen genomfördes i en inte sällan stökig miljö med klienter som vårdas på institution under tvång. Droger kunde komma in på avdelningarna och tumult uppstå på hemmen.

– Men implementeringen av behandlingsmodellen överlevde, det är ett starkt bevis på hållbarhet, säger Ingrid Rystedt.

Anders Fredriksson är programansvarig på LVM-hemmet Hornö i Enköping, som deltog i projektet tillsammans med institutionerna i Örebro och Falköping. Han berättar att projektet fyllde ett tomrum; det är sällan klienterna får prata om hur de upplever att deras psykiska ohälsa samspelar med missbruket. Det finns ett stort behov av att få mer programverksamhet på plats för att ta tag i samsjukligheten.

– Klienterna måste också få känna sig hemma i ett drog- och alkoholfritt sammanhang tillsammans med andra. Det behövs för att man ska orka hålla ut i sin drogfrihet, och fas tre av ICT handlar om att se vilka strategier som används inom tolvstegsprogram. Det är till för att öka chanserna att komma in i en drogfri vardag, säger Anders Fredriksson.

• Läs mer: »Socialstyrelsens kartläggning av samsjuklighet är ofullständig«

Enligt honom så hade det varit en fördel om SiS i och med forskningsprojektet getts rättigheterna att använda ICT även efter forskningsperioden.

– I dag använder vi en förenklad variant, då forskarnas översättning upplevdes som lite svår och omständlig. Men inget har ändrats gällande innehållet, vilket kanske inte är optimalt, men om något är bra för våra klienter måste vi använda det.

Sara Lövenhag, enhetschef på SiS forsknings- och utvecklingsenhet, berättar att myndigheten inte har några planer på att köpa rättigheterna till ICT. Syftet med studien var att undersöka om programmet gick att genomföra i SiS behandlingsmiljö. Parallellt med studien tog SiS fram interna riktlinjer för behandling och utredning inom LVM-vården, där integrerade arbetssätt liknande ICT återfinns. Tolvstegsmetoden hamnar dock utanför, och därmed också en betydande del av ICT-modellen.

– De allra flesta uppskattade att arbeta med ICT, och jag tycker själv att vi borde röra oss mer i den riktningen, men SiS är en stor statlig organisation som behöver mer forskningsstöd för att initiera program och arbetssätt på bred front. Det finns idag inte tillräckligt med underlag för att veta om ICT har effekt över tid, säger Sara Lövenhag.

– SiS har inget psykiatriskt uppdrag, även om vi har rört oss i riktning mot mer integrerade behandlingsmetoder. Den pågående samsjuklighetsutredningen kan komma att förändra mycket, det diskuteras samverkansformer och hur huvudmannaskap kan organiseras, integreras eller delas och förhoppningsvis kommer detta att förbättra och stärka vården och rättigheterna för våra klienter. SiS är bara en liten del av ett stort system, där klienter tyvärr fortsätter att falla mellan stolarna.

Läs rapporten Integrerad behandling av missbruk och psykisk sjukdom: Pilotimplementering inom LVM-vården (2021) här.