Missbruk och sex har praktiska beröringspunkter. I en färsk studie kartläggs hur vägen mot nykterhet påverkas av drogrelaterade sexuella upplevelser tidigare i livet.
Missbruk och sex har praktiska beröringspunkter. I en färsk studie kartläggs hur vägen mot nykterhet påverkas av drogrelaterade sexuella upplevelser tidigare i livet.
Det är Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, och Anette Skårner, lektor i psykosocialt arbete vid Göteborgs universitet, som har publicerat ”Sex och narkotika. Mäns erfarenheter under uppbrottsprocessen från ett drogmissbruk”.
Bengt Svensson har under en längre tid funderat på att undersöka närmare hur användning av amfetamin och heroin påverkar människors sexualitet både i samband med ett aktivt missbruk samt under och efter tillnyktringsfasen. Tonvikten i artikeln ligger dock på sexualitetens roll under exitprocessen, då någon lämnar ett missbruk, eftersom denna aspekt inte har undersökts så ofta. Enligt Bengt Svensson har ämnet i princip inte varit föremål för svensk forskning tidigare.
– Senast var i början av 1990-talet då läkaren Kerstin Käll i arbetet med sin avhandling intervjuade häktade bland annat om sex. En guldgruva, detaljerad och noggrann.
Men Svensson och Skårner skriver också om sambandet mellan sex och ett aktivt missbruk, eftersom detta hänger nära samman med tillvaron som drogfri. Studien bygger på djupintervjuer med 19 män som vid intervjutillfällena hade varit nyktra i mellan ett och ett halvt och tio år. Samtliga hade erfarenheter av ett problematiskt missbruk definierat utifrån en situation med dagligt eller nästan dagligt användande av en illegal drog under minst ett år.
Det rör sig om en tämligen mångfasetterad grupp både avseende missbrukshistorik och övriga levnadsomständigheter. Den yngste respondenten är 21 år gammal vid intervjutillfället och den äldste är 63 medan medelåldern är strax under 40 år. Den tidsperiod under vilken de intervjuade hade missbrukat skiljde sig också mycket åt, från tre till 35 år med en median på tolv år.
Framför allt är det kopplingen mellan amfetaminmissbruk och sexualitet som forskarna belyser – elva av männen betraktade amfetamin som sin huvuddrog, fem var heroinister och tre av dem hade framför allt använt andra droger, till exempel kokain.
Samtidigt har Svensson och Skårner tagit fram uppgifter om hur missbrukare av heroin upplever det Bengt Svensson kallar ”ickesexualitet”, att viljan att ha sex avtar eller helt raderas ut. Alkoholens inverkan på sexuallivet fick ingen egen plats i undersökningen, men finns ändå med som en ofrånkomlig del av helheten.
På grund av att amfetamin, som stimulerar det centrala nervsystemet, och heroin, som har en dämpande effekt på detsamma, påverkar sexualiteten så olika måste drogernas särskiljas i det vetenskapliga arbetet. Den förra betraktas ofta, inte minst bland missbrukare, som en sexdrog, ett afrodisiakum. Den senare påverkar ofta under ruset sexualdriften i dämpande riktning.
Men det finns en minsta gemensam nämnare; att missbruk generellt, också av alkohol, leder till sexuella problem som i värsta fall inskränker möjligheten att leva ett fullgott liv.
De eventuellt positiva effekterna kopplar författarna till det akuta ruset. För en del av de intervjuade var påfrestningarna under exitprocessen och senare som nyktra så stora att de valde att återuppta sitt missbruk för att få tillbaka ett tillfredsställande eller i vart fall fungerande sexliv. Men det finns också de som provar en motsatt strategi för att inte frestas till nytt missbruk.
– Omvänt ser vi före detta amfetaminmissbrukare som väljer att helt avstå från sex. För dem är sex så nära förbundet med drogen att de inte vågar chansa, de bedömer att risken för att halka in i ett nytt missbruk är för stor, säger Bengt Svensson och fortsätter:
– Det finns också en utbredd rädsla för impotens, kanske har du inte haft sex i nyktert tillstånd under hela ditt liv och prestationsångesten blir övermäktig. Jag tror att en stor del av den här problematiken skulle gå ganska lätt att komma till rätta med genom effektiv rådgivning.
För de före detta heroinmissbrukarna är situationen delvis annorlunda. Bengt Svensson refererar till vad en av de intervjuade sa:
– Påtänd mår jag för bra för att ens tänka på sex, avtänd mår jag för dåligt för att tänka på sex.
Åtskilliga av resonemangen i studien uppehåller sig kring hur parrelationer påverkas av den ena eller båda parternas missbruk. Enligt författarna är den vanligaste situationen att män som använder amfetamin har sex med kvinnor som de träffar i amfetaminmiljön. Flera av de intervjuade berättar om hur problematiskt deras liv blev då de var tillsammans med en drogfri person. Samtidigt som missbruket innebar ekonomiska och praktiska belastningar hade det ofta karaktären av en konkurrerande kärleksaffär. Därtill kom att skillnaden mellan olika sexuella preferenser och ojämn sexualdrift förstärktes då den ena i parten var nykter och den andra påverkad av droger.
Bengt Svensson berättar om hur en av de intervjuade männen och hans kvinnliga sambo löste det disharmoniska sexlivet som blev resultatet av att mannen efter många år som nykter återföll i ett amfetaminmissbruk. Kvinnan började också ta amfetamin, men bara i samband med samlag. Detta medförde enligt mannen att de bådas sexuella önskemål återigen sammanföll.
– Då förhållandet upphörde slutade kvinnan också att använda amfetamin, en märklig situation men sannolikt inte helt ovanlig.
Samtliga informanter hade erfarenheter av olika behandlingstyper, både underhållsbehandling med buprenorfin eller metadon och sådant som självhjälp via Anonyma narkomaner samt psykosociala insatser som tolvstegsbehandling.
Bland de före detta heroinisterna är det många som berättar om hur underhållsbehandlingen påverkar dem, ofta extremt negativt, avseende sexualliv. Bengt Svensson konstaterar att om det rört sig om en annan patientgrupp så hade problematik kopplad till medicinering förmodligen uppmärksammats i mycket större utsträckning.
– Det är ju välkänt att underhållsbehandling hämmar testosteronproduktionen och redan Nils Bejerot förde ju fram tankar om att opiater kan användas för att trubba av sådant som samhället uppfattar som en felaktig sexualitet.
– Om det inte hade handlat just om patienter med underhållsbehandling så är jag övertygad om att de hade fått snabb hjälp till exempel med testosterontillskott, men i de här fallen sker ingenting sådant.
Bengt Svensson återkommer till att det inte är ovanlig att före detta heroinister, liksom före detta amfetaminister, mår så dåligt på ett sexuellt plan att de väljer bort nykterheten och självmedicinerar med drogen som de är beroende av. Bevekelsegrunderna kan ytligt sett vara olika – amfetaministen kan sträva efter sexuellt självförtroende och upplever kanske osäkerhet inför att i nyktert tillstånd närma sig en partner. Den före detta heroinisten löper risk att drabbas av impotens på grund av ersättningsbehandling och går tillbaka till ursprungsdrogen för att inte riskera en relation.
– Men vi intervjuade också män som tog återfall för att komma tillrätta med andra rent sexuella problem, till exempel genom att ta heroin mot för tidig utlösning.
Även behandling som är inriktad mot framtida medicinfrihet, i Sverige framför allt olika varianter av tolvstegsprogrammet, kan ha bäring på enskildas sexualitet. Gemensamt för det stora flertalet av dessa behandlingsformer är att det är förbjudet att inleda förhållanden med andra deltagare. Enligt Bengt Svensson visar intervjuerna att denna princip kan få långtgående och sannolikt oavsedda effekter för personerna som är föremål för behandling.
– Grunden är ju AA-rörelsen som har sina rötter i ett kristet och konservativt USA med en ganska snäv syn på det här med sexualitet. Därför gäller ”byxorna på” det första året vid tolvstegsbehandling.
Han nämner begreppet ”trettonstegare” – att mera erfarna, ofta manliga medlemmar som i kraft av sin nykterhet har hög status, sätter i system att inleda förhållanden med nya sårbarare medlemmar. En företeelse som anses förkastlig.
Detta fenomen betraktar Bengt Svensson främst som ett uttryck för att det är svårt för den som försöker lämna ett missbruk, oavsett om det gäller illegala droger eller alkohol, att finna nya sociala arenor.
– All klassik krogmiljö är ju förknippad med tiden i missbruk, det rör sig om extremt starka kopplingar och risken att trilla dit igen är mycket stor. Många nyktra narkomaner avstår ju också helt från alkohol och har därför flera skäl till att inte gå till vanliga mötesplatser.
Men Bengt Svensson anser att det han kallar celibattvånget vid behandling innebär något mer ingripande för den enskilde än bara ett praktiskt problem att umgås eller inleda en kärleksaffär. Resultatet då sexualitet bara beskrivs som en negativ faktor, något som under behandlingen endast diskuteras med en koppling till övergrepp och prostitution, ger ingen hjälp att skapa ett nytt fungerande sexliv då det tidigare är lämnat samtidigt med missbrukarmiljön där det växte fram.
Han och Anette Skårner menar att tolvstegsmodellen i många avseenden står i ett motsatsförhållande till sexualitet och förälskelse. Egenkontroll står mot kontrollförlust och rationalitet mot att falla till föga för starka känslor. Samtidigt finns risken att ytterligare en person blandas in i strävan att uppnå varaktig drogfrihet. Något som ses som extra hotfullt om denna person befinner sig i den egna kretsen, då ju kärleken plötsligt äventyrar två människors nykterhet.
Å andra sidan finns det bland de intervjuade, män som tycker att det tvungna celibatet är en befrielse undan krav som kan vara en del av en parrelation. För åtskilliga av dem är sexualiteten också nära förbunden med skuldkänslor och traumatiska upplevelser med koppling till deras tid som aktiva missbrukare. Därtill kommer att merparten av dem som har injicerat heroin är smittade med Hepatit C, något som får praktiska betydelser genom stigmata och oro för att en partner kan drabbas.
– Dessutom har amfetamin en generell påverkan på hälsan med till exempel avmagring som följd. Flera av de intervjuade vittnar om att de inte känner sig attraktiva då de går ur missbruket, de uppfyller inte sin egen idealbild av hur en man ska vara och drar sig därför undan en eventuell partner.
Bengt Svensson påpekar att det finns många missbrukare som under exitprocessen, men också efter längre tid som nyktra, lider av en havererad sexualitet. Han är övertygad om att detta utgör en nästan bortglömd risk för återfall, speciellt om någon upplever att det goda sexlivet från tiden med missbruk har tagits ifrån honom. Därför tycker Bengt Svensson att sexualiteten under missbruksbehandlingen oftare borde lyftas fram som ett positivt inslag i tillvaron.
– Också hos behandlingspersonalen upplever jag att det finns en stor osäkerhet kring ämnet. Jag tycker att det vore intressant att gå vidare och fördjupa sig i hur sexualitet har bäring på vård och behandling av missbruk.
Läs mer:
B Svensson & A Skårner (2014) Sex och narkotika. Mäns erfarenheter under uppbrottsprocessen från ett narkotikamissbruk, Socialvetenskapligt tidskrift, 2, 4–22.
Kategorier:
Ossian Grahn är frilansjournalist.
Se alla artiklar av Ossian GrahnPrenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.