Om resan att sluta med heroin utan metadon

Det finns förvånansvärt lite forskning om personer som har slutat använda heroin eller andra opioider utan LARO, säger Christina Nehlin Gordh. Det kanske inte är överraskande – LARO är en behandlings­metod med starkt vetenskapligt stöd för att minska dödligheten. Det är den enda metod som Social­styrelsen rekommenderar för behandling av opioidberoende.

Men hur går det för de andra, för dem som har slutat utan LARO?

– Det är lätt att tro att den enda möjligheten att sluta är att få metadon. Men de flesta slutar utan, säger Christina Nehlin Gordh och hänvisar till Gene Heymans uppskattning av att så många som 60 procent av heroinanvändare slutar utan behandling.

Christina Nehlin Gordh, forskare vid Institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, har intervjuat elva personer som har slutat använda heroin utan LARO. Och det är inte lätt.

De intervjuade berättar om långa processer, där de har försökt och misslyckats flera gånger. De flesta hade gått behandlingar utan att bli drogfria. Trots att de inte var kritiska till behandlingsprogrammen i sig, var det få som lyfte behandling som en orsak till livsförändring.

– De säger inte att det var behandlings­insatserna som hjälpte utan att det var någon som förmedlade att det här kommer att gå, att du grejar det här, säger Christina Nehlin Gordh.

– De uppskattade att bli tilltalade som att de hade möjlighet att göra något åt saken själva.

En del av de intervjuade berättar om en förhöjd motivation vid en avgörande punkt i livet, till exempel att sitta i häkte eller att överdosera. En del fick hjälp och andra önskade att de hade fått hjälp. Christina Nehlin Gordh anser att vården kan skapa bättre rutiner för att ta tillvara den förhöjda motivationen.

Självhjälpsgrupper spelade en viktig roll för att visa vad som är möjligt. För en del var det viktigt att se andra som hade gjort resan och klarat den.

– I Anonyma Narkomaner (NA) fick de komma till ett ställe där de uttryckligen fick beskriva sina känslor. Det var revolutionerande för många. Jag tror vården kunde ta med sig det, att vi kan hjälpa patienter att uttrycka sina känslor.

IChristina Nehlin Gordhs nypublicerade artikel i Journal of Psychoactive Drugs ramar hon in de intervjuades berättelser i Marc Lewis teori om beroende som en inlärningsprocess, där det inte bara är biologiska faktorer med medicinska lösningar som förändrar hjärnan, utan också vanor och inlärning. Därför menar Marc Lewis att en del av lösningen är att hitta nya livsmönster.

De intervjuade berättar att det var viktigt för dem att hitta ett nytt sammanhang.

– De betonade byte av social tillvaro och kontext. Att man kommer till ett nytt sammanhang och håller sig upptagen genom till exempel jobb, säger Christina Nehlin Gordh.

• Läs mer: Att sluta med heroin utan substitutionsbehandling

Idén till Christina Nehlin Gordhs studie kom från en kollega som under en konferens höll en presentation om LARO. I publiken satt en grupp från organisationen KRIS, en av de starkaste kritikerna av behandlingen. LARO är ännu idag en behandling som delar åsikter.

De som Christina Nehlin Gordh intervjuade var alla kritiska till LARO. Under tiden de använt heroin hade en del umgåtts med personer som gick i LARO och beskrev det som en form av halvliv, där de fortsatte med sitt gamla liv med enda skillnaden att det inte var dödligt.

Det finns de som inte söker sig till LARO på grund av rädsla för sidoeffekter eller att det blir en livslång kontakt med vården. Genom att undersöka dem som håller sig borta så kan LARO utvecklas, resonerar Christina Nehlin Gordh. Om det är fler som tackar ja så kan vi rädda fler liv, säger hon. För hennes forskning är inte ett ställningstagande mot LARO, det vill hon understryka.

– Man riskerar ju livet på folk om man uppmuntrar dem att säga nej till LARO, säger Christina Nehlin Gordh.

– Men det betyder inte att vi behöver ha det som enda alternativ i vården.

Intervjun med Christina Nehlin Gordh är publicerad i Alkohol & Narkotika 2/2020.