En injektion i månaden istället för dagliga tabletter. Så ser behandlingen ut för ett fåtal LARO-patienter i Sverige idag. Under pandemiåret har så kallade depotinjektioner blivit vanligare, men behandlingen är dyr och passar inte alla. Hur ser LARO:s bioteknologiska framtid ut?
Tobias Adolfsson gick fyra månader i LARO med tabletter, men när han fick höra om depotinjektionerna bad han om att få byta. Idag får har en injektion i månaden.
– Jag hade tabletter först, men det känns som att man inte slipper ifrån det där missbrukssättet. Och så blev jag sjuk, tabletterna ska räcka ett dygn, men de gör inte det, så man mår dåligt på morgonen när man vaknar, säger han.
I Sverige finns ett godkänt långtidsverkande läkemedel med buprenorfin som kan användas inom LARO. Läkemedlet som injiceras löses långsamt upp under en längre tid. Idag finns läkemedlet i både vecko- och månadsdos.
Tobias Adolfsson ingår i ett projekt på sin mottagning och följs nu upp för biverkningar varje gång han går in för en påfyllning, men än så länge har han mått bra.
– Det tog ett par veckor innan hjärnan svängde om. Nu känner jag mig normal och jag slipper tänka på tabletter det första jag gör på morgonen.
Tobias Adolfsson ser inte bara fysiologiska fördelar med depotinjektioner. För honom betyder det också mindre risk för att stöta ihop med gamla polare.
– Jag slipper åka till mottagningen. Det är så mycket droger utanför, folk står och säljer medicinerna. Det blir jobbigt att gå och träffa de gamla polarna. Jag hade nog inte kunnat hålla mig.
Tobias Adolfsson behöver påfyllnad en gång i månaden, men han kan ändå kallas in till mottagningen för urintester. Behovet att följa med sidomissbruk minskar inte på grund av den nya formen.
Det tar lång tid att bli återställd, säger Tobias Adolfsson.
Men du är på väg?
– Ja för fan.
På LARO-mottagningen i Luleå får en handfull patienter den nya behandlingen. För de flesta har det gått bra, säger överläkare Markus Boman.
På den här mottagningen i Norrbotten så betyder behandlingen också nya möjligheter för patienter med långa resesträckor. De slipper ta sig till mottagningen allt för ofta och får livspusslet att gå ihop. En del som reser och bor på olika orter kan känna sig obekväma med att bära på stora mängder tabletter.
– De är nöjda. De slipper tabletterna och kan fokusera på sitt arbete.
Men det finns även de som provat depotinjektioner och gått tillbaka till tabletter.
– De har känt obehag av injektionen och känt att tabletten kan vara en trygghet. När de har fått sprutan så kan de börja undra om de verkligen får medicinen.
Depotinjektionen är inte en universallösning. Det finns de som kämpar hårt för att hålla sig stabila och som behöver komma in till mottagningen oftare, säger Markus Boman.
Simon Lindguss är enhetschef för Substitutionsmottagning Östra i Göteborg. Under pandemin har mottagningen ökat sin användning av depotinjektioner för att glesa ut besöken. Idag får ungefär 40 patienter depotinjektioner. Han ser mycket potential i den nya formen av läkemedel.
– Det ger helt nya möjligheter. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska läkemedlen intas övervakat de tre första månaderna. Med en månadsinjektion skulle det bli färre övervakade besök, säger Simon Lindguss.
Depotinjektioner sätter också större krav på mottagningarna, tror Simon Lindguss.
– Vi har kunnat lita på att patienter kommer på besök, men nu måste vi få dem att komma till oss för annat än medicinen. Det kan leda till en kvalitetsförbättring av behandlingen.
Behandlingen begränsas inte till en viss grupp, utan används brett säger Simon Lindguss. Men det anstränger ekonomin: depotinjektioner kostar tio gånger mer än dygnsdoserna.
– Det ekonomiska är det som begränsar användningen för oss. Det kräver att mottagningen får täckning för utgifterna, säger Simon Lindguss.
Framtiden för beroendebehandling är bioteknologisk. Det skriver Daniel Wolfe och Roxanne Saucier i en essä i International Journal of Drog Policy. Depotinjektioner och implantat är några av de metoder som håller på att utvecklas inom beroendebehandling.
Depotinjektioner har sina fördelar, skriver de. Patienter behöver inte gå igenom berg-och-dal-banan av dagliga doser och depotinjektioner tar bort det dagliga behovet av att motivera sig och hålla sig till sin behandling. Men det är också behandlingens nackdel, menar skribenterna. Behandlingen fråntar patienterna rätten att sluta när de vill. I USA har depotinjektioner fått stort stöd inom rättsväsendet, där personer dömda för narkotikabrott kan välja behandling med depotinjektion istället för fängelse.
Argumenten för behandlingen i USA är ofta andra än patientens välbefinnande. Även i svensk debatt lyfts läckaget från LARO som ett argument att införa depotinjektioner i större skala.
Simon Lindguss i Göteborg tycker inte att det ska vara det enda argumentet för att bredda möjligheten till behandlingen.
– Vad det borde säljas in med är vad det gör för patienterna. I Sverige pratar man oftare om läckage från programmen än om vad behandlingen faktiskt gör för patienten. Att minska läckaget kan inte vara ett huvudsyfte för en behandling. Det viktigaste för vår del är att vi kan ge god och säker vård till dem som behöver det, säger Simon Lindguss.
Depotinjektioner inom LARO är ännu ovanligt i Sverige. De allra flesta mottagningar som Alkohol & Narkotika har varit i kontakt har bara enstaka patienter.
Tillbaka i Luleå anser Markus Boman att depotinjektionerna fyller en lucka inom LARO, för stabila patienter, men också får patienter som ska i fängelse för en kortare vistelse eller in på ett behandlingshem.
– Det finns en nisch för behandlingen.
Du har just läst en artikel ur nummer 1/2021 av tidskriften Alkohol & Narkotika.
Kategorier:
Julius von Wright är f.d. chefredaktör för Alkohol & Narkotika (2017-2022). Till hans specialområden hör narkotikapolitik och vårdfrågor, ofta med ett nordiskt perspektiv.
Se alla artiklar av Julius von WrightPrenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.