Alkoholberoendets två världar

Kan personer som uppfyller kriterierna för alkoholberoende börja dricka måttligt? Det är en av de stora frågorna som för tillfället delar forskare och praktiker som arbetar med alkoholberoende. Stöd för så kallat kontrollerat drickande kan hittas i befolkningsstudier, som visar att en tredjedel av dem som dricker problematiskt har en mindre riskfylld konsumtion på längre sikt. Det finns även studier som visar att hälften som uppfyller kriterierna för alkoholberoende under ett givet år inte längre gör det ett år senare. Den stora majoriteten av denna grupp fortsätter att dricka måttligt.

– Resultaten tyder på att många som har haft problem med sitt drickande kan lära sig att dricka mindre problematiskt. Men man måste fråga sig om det här verkligen gäller alla, säger Mats Ramstedt, forskningsansvarig vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

Sannolikheten att ta sig ur beroendet minskar när allvarlighetsgraden av beroendet ökar – bland dem med tyngst beroende är det få som tar sig ur beroendet inom ett år. De 50 procent som lyckas är en mångsidig grupp. Ju fler beroendesymtom personerna hade, desto fler är helnyktra och desto fler har fått vård och behandling. Men den är gruppen är ändå i klar minoritet.

– Ur ett befolkningsperspektiv så stämmer det att många tar sig ur ett beroende utan hjälp och fortsätter dricka måttligt.

Det här kan ses som ”alkoholproblemens två världar” säger Mats Ramstedt. Begreppet som Robin Room myntade på 70-talet hänvisar till verkligheten inom klinisk behandling jämfört med den i den allmänna befolkningen.

– De är två olika grupper med delvis olika problematik. När man pratar om mål för behandling utifrån forskningsresultat är det därför viktigt att beakta vilka grupper forskningen baseras på.

Frågan som Mats Ramstedt ställer sätter fingret på en av de stora tvisterna som delar forskare och praktiker som arbetar med alkoholberoende. Anders Hammarberg, psykoterapeut vid mottagningen på Riddargatan 1 och forskare, problematiserar att alkoholproblem ofta klumpas ihop. Beroendevården är anpassad till personer med alkoholberoende kombinerat med sociala och psykiatriska problem, men den stora majoriteten, de som har ett problematiskt eller riskfyllt drickande, kanske inte känner att beroendevården är platsen för dem. Det är till denna grupp som Riddargatans mottagning främst vänder sig.

– De är som en vit fläck på kartan. De känner inte igen sig i de begrepp som används inom beroendevården – missbruk och alkoholism – och många är rädda för att de måste avstå alkoholen resten av livet, säger Anders Hammarberg.

Det beror på den deterministiska syn – en gång alkoholist, alltid alkoholist  – som har präglat det svenska förhållningssättet till alkoholberoende, säger Anders Hammarberg.

– Det stämmer för en del, men inte för alla. Alkoholberoende är ett föränderligt tillstånd. Vi har lätt att acceptera det för andra psykiatriska tillstånd, men inte för alkoholberoende.

Kontrollerat drickande kan ingjuta falskt hopp för dem som inte längre har det alternativet, säger Anna Sjöström, även känd som promilletanten. Hon anser att diskussionen om kontrollerat drickande, som särskilt under senare år har fått uppmärksamhet i svenska medier, är problematisk för de signaler den sänder. Hon jobbar på det skotska behandlingshemmet Castle Craig, som integrerar vård av beroende med psykiatrisk behandling och allmän sjukvård. 60-70 procent av hennes patienter har en dubbeldiagnos.

– Och den stora majoriteten av dem kommer aldrig att klara av att dricka igen.

Kan jag fortsätta dricka? är den stora fråga hon får när hon möter nya patienter. Kontrollerat drickande riktar sig till personer med ”lätt beroende”, det vill säga de som uppfyller ett mindre antal av symtomen i diagnosmanualen DSM-5, säger Sjöström. De som hon jobbar med vill gärna höra att det är möjligt att få kontroll över sitt drickande, trots att det inte är möjligt.

– Att inte dricka alls är för dem lättare än att dricka lite. Det finns en point of no return, vi vet inte var den gränsen går och personer hör gärna vad man vill höra och därför måste vi vara försiktiga, säger Sjögren. Hon får understöd i en studie från Göteborgs universitet som tyder på att dricka måttligt kan vara svårare än att inte dricka alls.

Anders Hammarberg anser ändå att det är värt att erbjuda kontrollerat drickande. Hans erfarenhet är att många inte skulle söka sig till vård om de inte fick den möjligheten.

– Vi uppmuntrar förstås också till nykterhet. Till oss kommer också personer som försöker dricka måttligt och inte lyckas, men patienten måste ha inflytande i sin behandling för att den ska bli framgångsrik, säger Anders Hammarberg.

Kontrollerat drickande diskuterades under U-Folds seminarium Behövs nolltolerans? under Almedalsveckan.