För att vara en bok som inte handlar om alkoholberoende innehåller Eva Franchells biografi över Anna Lindh många upplysningar om denna sjukdom, skriver författaren Åsa Moberg.
Har Anna Lindhs politiska gärning försvunnit i skuggan av hennes dramatiska död? För den som läst Eva Franchells En människa kan mördas men inte idéer – En biografi över Anna Lindh, måste svaret bli »ja«. Vilken märklig politiker detta var. Så mycket hon hann med under sina 46 år, och så lite ära hon har fått för det.
Att Anna Lindh höll dubbel fart från början kan jag intyga. Hon var 13 när hon som ordförande i SSU i Grillby utanför Enköping bjöd in mig, 23-årig krönikör på Aftonbladet, för att utveckla min kritik mot skolans sexualundervisning. Helhetsintrycket var starkt: detta blir
Sveriges första kvinnliga statsminister.
Eva Franchells biografi är en skicklig tidsbild och ett porträtt med en genomtänkt blandning av distans och närhet. Franchell blev Anna Lindhs pressekreterare på miljödepartementet, och behöll den positionen när chefen blev utrikesminister. Först när hon slutade för att bli informationschef på TV4 och hinna träffa sin familj mer, blev de väninnor privat. De sågs en gång i månaden – med det katastrofala besöket på NK som svart slutpunkt.
Arbetet var viktigt, men det jag söker i boken är berättelsen om äktenskapet. Efter en okänd tid av hemlighållande gifte sig Anna Lindh 1991 med Bo Holmberg. Han var 15 år äldre, civilminister, därefter riksdagsledamot, ordförande i socialutskottet och landshövding i Sörmland. I början hade han familj i Härnösand. Till skillnad från Anna hade han en klassisk socialdemokratisk arbetarbakgrund.
Han skiljer sig för Anna, som alltid försvarar sin kärlek inför sina väninnor: hon vill inte leva med någon utslätad tråkmåns. Hon är vansinnigt förälskad i »denna trumpetspelande tokstolle«. Men hans skilsmässa ger henne dåligt samvete.
Som nyvald SSU-ordförande införde hon alkoholfrihet i möteslivet.
Som nyvald SSU-ordförande införde hon alkoholfrihet i möteslivet. Hon valde kultur i stället. Alla hurrade inte, men det blev mindre bråk och mer utrymme för tjejerna. Hon kunde visst ta ett glas vin, men:
» … hon gillade aldrig sin pappas festkvällar och hon tycker att Bosse dricker för mycket«, skriver Eva Franchell. Anna Lindh blir 1986 ordförande i regeringens nya råd för alkohol- och narkotikapolitik. Vin är också alkohol, förklarar hon i en intervju, »den nya vinvågen är oerhört farlig«.
Medan SSU och miljörörelsen tidigare varit fiender knyts nu vänliga band. Anna Lindh är kärnkraftsmotståndare och arbetar målmedvetet (och framgångsrikt) för avveckling, med början i Barsebäck. Miljöfrågorna börjar få medvind.
Det gäller inte för Bo Holmbergs projekt. Han ska på finansministerns uppdrag banta byråkratin i myndighetssverige. Många ovänner följer på ett sådant arbete. Hans omdöme ifrågasätts. Han är ansvarig för regeringskansliets jämställdhetsarbete, men ingen kvinna arbetar hos honom.
Parets politiska karriärer utvecklas åt varsitt håll. Eva Franchell sammanfattar:
»Bosse är den som har varit framgångsrik medan hans hustru är den som ska bli framgångsrik.«
Han har anlag för bitterhet, som blommar under inflytande av alkohol. För pressekreteraren Eva Franchell innebär uppdraget också att hålla reda på var Bosse befinner sig när han skulle »ta ansvar för barnen«. Hon har några telefonnummer. Anna Lindh säger inte mer om saken än att hon känner att hon saknar stöd hemma. Sin 40-årsdag firar hon på ett EU-möte i Luxemburg med att EU:s miljöministrar antar hennes lag mot försurning.
För att vara en bok som inte handlar om alkoholberoende innehåller denna många upplysningar om detta. Den som vill veta hur det är att leva med en person med alkoholmissbruk rekommenderas kapitlet »Det nya Sydafrika«. Där försöker Anna Lindh sköta sitt arbete som utrikesminister och deltagare i en resa med Göran Persson, medan hon per telefon lär Bosse sätta på videon så att barnen kan se en film.
När Bo Holmberg är landshövding i Nyköping blir alkoholen ett växande problem.
När Bo Holmberg är landshövding i Nyköping blir alkoholen ett växande problem. Han är gift med utrikesministern. Som värd under Sveriges period som EU:s ordförandeland våren 2001 kan han inte uppträda berusad. Motvilligt går han med på en vistelse på Nämndemannagårdens behandlingshem. Utrikesministern vet att hennes pressekreterare vet. »När jag frågar hur hon har det privat skrattar hon bort det.«, skriver Eva Franchell.
När hon slutar föreslår alltså Anna Lindh att de ska »bli vänner på riktigt«. Det innebär bland annat att Franchell får förtroendet att hitta en diskret alkoholmottagning på Östermalm: inga gruppsamtal.
Anna Lindh fortsätter sin gärning som utrikesminister med intensivt resande, inte minst till Balkan under krigsåren. Hon köper sommarställe i Sörmland. Hon har första platsen på Sörmlands riksdagslista och om socialdemokraterna förlorar regeringsmakten kan hon bli riksdagsledamot. Bosse blir glad och köper båt, han ska fiska med pojkarna. Eva Franchell noterar: »Bosse verkar nykter och Anna är harmonisk«.
Lugnet varar dock inte, varken i familjen eller i världen. 11 september 2001 förändras allt. Skyskrapor rasar i New York. Svenska folket anser enligt Aftonbladet att Anna Lindh är Sveriges bästa minister. Statsminister Göran Persson kommer tvåa. Bosse tröstar sig med alkohol, igen.
I valrörelsens spurt 2002 väljer Göran Persson att resa runt med Anna Lindh. Aftonbladet konstaterar att hon »charmar väljarna«. Socialdemokraterna får 39,9 procent och går framåt i valet, vilket inte hänt ett regeringsparti sedan 1968. På popularitetslistan är hon kvar i toppen. Expressen sätter betyg på regeringen. Anna vinner:
»Framstår allt mer ohotad som Göran Perssons efterträdare«.
2003 har trycket blivit så kompakt att Anna Lindh medger för sin väninna Eva Franchell att hon vill bli partiledare »och hon förstår att hon måste skilja sig«. Göran Persson kan ju skilja sig, hon har insett att det går. Men när ska hon hinna? Utåt sett fortsätter hon säga nej till partiledarskapet, som den socialdemokratiska traditionen påbjuder. Hon får råd av Jens Stoltenberg, som är socialdemokratisk statsminister i Norge. De har känt varandra sen de var unga. Han tror att hon blir en bra ledare.
Det tror nog alla att hon skulle ha blivit. Om inte en mördare hade gått till attack med kniv. Den 11 september 2003 kl 05.29 avlider hon på Karolinska sjukhuset. Annas familj tar hand om barnen. Hennes man hittas död i sin lägenhet sju år senare. Offer för alkohol och sin tids mansideal? Kunde en annan mansroll ha räddat honom? Det verkar uppenbart att en del av hans olycka var att han inte klarade av sin hustrus enorma framgång och popularitet. 
