Norden och alkohol: Samma risk, men olika råd

 I Sverige använder Socialstyrelsen termen riskbruk av alkohol för att identifiera personer som bör erbjudas stöd. Definitionen av riskbruk är tio standardglas eller mer per vecka eller fyra standardglas eller mer per tillfälle en gång i månaden eller oftare. Gränserna är desamma för män och kvinnor. Med standardglas avses exempelvis 33 centiliter folköl eller 12 centiliter vin.
Socialstyrelsens rekommendationer anger alltså när hälso- och sjukvården och tandvården bör erbjuda stöd. Rekommendationerna framhåller att det inte går att ange en gräns för när alkoholkonsumtion är riskfri, men att ju mindre alkohol desto mindre risk för skada, sjukdom och för tidig död. Diskussionen som följde på rekommendationerna, som uppdaterades 2023, kom av många att tolkas som råd till den enskilde.  
 
Sven Andréasson är alkoholläkare och professor emeritus i socialmedicin vid Karolinska institutet.

– Jag tycker att det är ett misstag från Socialstyrelsens sida att tro att riktlinjer som är riktade till professionen inte skulle nå allmänheten. Det är klart att det kommer ut. Det kan inte vara att man är osäker på budskapet, snarare har man svårt att tolka sitt uppdrag. Men att det blev stora reaktioner var utmärkt för jag tror inte att liknande riktlinjer tidigare har uppmärksammats bland allmänheten, säger han.

I Finland anger Käypä hoito – vilket motsvarar nationella, standardiserade vårdrekommendationer, främst avsedda för personal inom primärvård, företagshälsovård och specialiserad sjukvård – att det är svårt att bedöma hälsoriskerna med alkohol. Syftet med rekommendationerna är att förbättra identifiering, behandling och prevention av skadligt bruk av alkohol. Här talar man om en larmgräns, det vill säga en hög risknivå, på 12–16 alkoholportioner per vecka för kvinnor och 23–24 alkoholportioner per vecka för män. Vid dessa nivåer ökar hälsoriskerna markant, vilket innebär att vården bör ingripa senast vid denna höga risknivå. Som måttlig risk anges 14 portioner för män respektive 7 för kvinnor per vecka. Alkoholkonsumtion som sannolikt inte utgör en risk för en frisk person är 0–1 portioner per dag för kvinnor och 0–2 portioner per dag för män.
 
Islands Embætti landlæknis, på engelska Directorate of Health, ger rådgivning om policy och vetenskaplig forskning som rör alkohol och andra droger. Enligt den isländska rekommendationen finns det ingen känd gräns där alkoholkonsumtion är riskfri. Gränsen för hög risk dras vid fem drycker vid samma tillfälle. Äldre personer avråds att dricka alkohol, och kvinnor som försöker bli gravida bör avstå helt.
 
Islands riktlinjer skiljer sig alltså från de svenska och finska genom att de inte är utformade som kliniska gränser för vården, utan som folkhälsorekommendationer riktade till befolkningen i stort.

I Norge gäller Helsedirektoratets kostråd, också de riktade till allmänheten, som rekommenderar att intaget av alkohol bör vara så lågt som möjligt utifrån ett hälsoperspektiv. Här betonas att det inte finns någon hälsomässig trygg nedre gräns för alkoholkonsumtion, samt att alkoholkonsumtion är associerat med cancer och andra sjukdomar. Helsedirektoratet utreder just nu frågan om det finns vetenskaplig grund för att införa en allmän vägledning om alkoholkonsumtion, eventuellt med rekommenderade övre gränser för alkoholintag. Utredningen förväntas vara klar under våren 2026.
 
I Danmark rekommenderar Sundhedsstyrelsen att vuxna dricker högst tio standardglas per vecka, och det gäller både kvinnor och män. Sundhedsstyrelsen skriver att det i Danmark är vanligast att dricka alkohol tre gånger i veckan och redogör för frågan utifrån ett hälsoperspektiv riktat till allmänheten:

”Om man dricker 10 standardglas per vecka fördelat över tre dagar har en genomsnittlig person en livstidsrisk på 1–2 procent att dö av en alkoholrelaterad sjukdom eller skada. Vid högre konsumtion ökar risken. Det är viktigt att komma ihåg att vissa människor är särskilt sårbara för alkohol, och därför är 10 standardglas per vecka inte en säker gräns för alla.”

Färöarna har egna officiella rekommendationer för alkoholkonsumtion, som har tagits fram av Fólkaheilsuráðið (Färöarnas folkhälsoråd). Övergripande rekommenderar Fólkaheilsuráðið att man dricker så lite alkohol som möjligt, eftersom ingen alkoholkonsumtion är utan hälsorisk. Om man väljer att dricka alkohol rekommenderas både män och kvinnor att inte dricka mer än tio alkoholenheter per vecka och inte mer än fyra enheter under samma dag.
Grönland har ingen egen nationell strategi för alkoholprevention, men har nyligen publicerat rekommendationer för en sådan politik, exempelvis förbud mot marknadsföring och utökat stöd till familjer. Åland har inte antagit några egna riktlinjer vad gäller riskbruk av alkohol.

Pia Mäkelä är forskningsprofessor på Institutet för hälsa och välfärd i Finland. Hon har arbetat med studier av alkohol sedan 1990-talet, och återkommande bidragit med råd och expertis när alkoholrelaterade policybeslut ska fattas. Hon berättar att de finska riktlinjerna är under arbete för att uppdateras. De nuvarande riktlinjerna baseras dels på kostrekommendationer, dels på vårdrekommendationer, som båda är över tio år gamla.

– Att nuvarande alkoholriktlinjer baseras på daterade rekommendationer visar på behovet att uppdatera dem. Vetenskapen har gått framåt. Till exempel har medvetenheten om alkoholens cancerrisk ökat, säger Pia Mäkelä.

Hon arbetar också i projektet JA-SAFE (Joint Action on Health Promotion and Disease Prevention including Smoke and Aerosol Free Environments). Projektet, som samfinansieras av Europakommissionen och medlemsstaterna, samlar över 60 institutioner från 23 europeiska länder för att värna folkhälsan i Europa. Pia Mäkelä och hennes kollega Jaana Markkula leder den del av arbetet som handlar om alkohol och som genomförs tillsammans med 13 europeiska länder. Bland annat går de igenom den evidens som finns och lämnar rekommendationer till EU-länderna, så att länderna själva kan fatta beslut utifrån en solid vetenskaplig grund. I dag baseras de olika europeiska riktlinjerna på olika saker.
 
–  En del länder baserar sina riktlinjer på arbetet i särskilda arbetsgrupper, andra på kost- eller vårdrekommendationer, medan vissa har tagits fram utan några formella processer, förklarar Pia Mäkelä.
 
Hon konstaterar att bland de nordiska länderna är det danskarna som konsumerar mest alkohol. Finländarna har minskat sin konsumtion betydligt de senaste decennierna, bland annat genom högre skatt på alkohol.
 
De nordiska länderna baserar alla sina riktlinjer på samma vetenskap.
 
– Men vetenskapen kan inte säga exakt när risken blir för hög. Det måste vara ett individuellt beslut. En del personer vill undvika all risk, medan andra ser de sociala fördelarna eller tycker om smaken. Människors preferenser varierar stort, och i moderna europeiska länder har individer rätt att besluta vilka risker de är beredda att ta.
 
Samtidigt måste myndigheter kommunicera riskerna med alkoholkonsumtion. Det gör arbetet med att ta fram riktlinjer utmanande.

– Det är där skillnaderna mellan olika länder kommer in. Hur kommunicerar vi risk till allmänheten, och hur tolkar olika arbetsgrupper vilken risknivå som är för hög? De flesta arbetsgrupper för riktlinjer försöker undvika att ge föreskrivande instruktioner till befolkningen, säger Pia Mäkelä.
 
Sven Andréasson tycker att det är bra med tydliga riktlinjer för allmänheten.

– Det är lite egendomligt att inte ha det, när man nu uppenbarligen har en vetenskapligt grundad
 uppfattning om vad som är hälsosamt som man förmedlar till professionen.

Artikeln är framtagen av Agnes Arpi på uppdrag av Alkohol & Narkotika och PopNAD. Would you prefer to read this article in English? Click here.