Hbtqi: Försämring i ungas levnadsvillkor

Förklaringar av begrepp i den här texten hittar du här.

Unga hbtq-personer känner sig mindre nöjda med livet och ser inte lika positivt på framtiden som unga heterocis-personer. Skillnaderna mellan grupperna har ökat; bland unga hbtq-personer syns en stadigt nedåtgående trend, särskilt när det gäller andelen som är nöjda med livet i sin helhet. Det här visar nationella ungdomsenkäter från och med 2012 som MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor genomfört.

Ungdomsenkäten skickas vartannat år till 5 000 unga personer i åldersspannet 16 till 25 år. Då går det att se skillnader mellan hbtq-gruppen och andra men inte skillnader inom hbtq-gruppen.

– När vi fick regeringens uppdrag att kartlägga levnadsvillkor för hela gruppen ville vi också kunna se skillnader inom gruppen och då hade vi inte mycket att välja på. Då skickade vi ut totalt 12 000 enkäter för att få ett statistiskt underlag, säger Ulrika Westerlund. Hon var projektledare för MUCF;s rapport, Jag är inte ensam, det finns andra som jag, om unga hbtqi-personers levnadsvillkor, som kom sommaren 2022. Idag är hon riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Det här var första gången som det gjordes en så stor satsning och Ulrika Westerlund hoppas att MUCF får uppdrag att återkommande genomföra liknande sammanställningar.

Att kunna följa utvecklingen över tid är viktigt, även vad gäller möjligheter att se skillnader inom gruppen, menar hon. Att det skulle vara kontroversiellt att fråga unga personer om bakgrundsvariabler kopplade till kön, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, håller hon inte med om. SCB, Statistiska centralbyrån, har gett ut en guide hur frågor kan ställas för att fånga upp transpersoner och olika aspekter av kön.

– Det är ofta det som anses vara knepigast. Man ska alltid ta med alternativet: »vet ej, eller vill ej svara«. Man är inte för liten för att svara på det här när man är 15–16 år. Jag tror att många unga funderat på detta.

Att en komma-ut-process kan ske senare i livet ser Ulrika Westerlund inte heller som något argument mot att ställa frågorna i ungdomsenkäten.

– Alla som svarar på enkäter med sådana bakgrundsfrågor svarar utifrån det som passar bäst vid det aktuella tillfället. Några kanske fortsätter att definiera sig på samma sätt hela livet, andra inte. Det finns ingen magisk ålder då allt för alltid kommer att vara konstant.

Att det finns en rädsla inför frågor som kan upplevas som känsliga och inför risken att bli registrerad på ett sätt som kan medföra negativa konsekvenser har Ulrika Westerlund förståelse för, även om alla under­sökningar är anonyma. Den oron gör att ansvaret för att resultatet leder till åtgärder ökar.

– Ett sätt att motivera varför man ska ta fram statistik är att tydligt säga: resultaten visade det här, då kan vi göra en riktad satsning.

Det finns många olika funktioner och personer som har handlingsutrymme de kan utnyttja, de behöver inte sitta och vänta på ett beslut från någon myndighet, tycker Ulrika Westerlund.

– Om någon lokal ungdomsmottagning vill göra någon riktad satsning är det bara att köra, det finns gott om exempel i rapporten kring vilka områden det skulle kunna göras insatser på, säger hon.

I den nationella ungdomsenkäten ställdes ingen fråga som fångade upp gruppen med intersexvariationer. I stället gjordes en riktad enkät som spreds genom kliniker där unga med intersexvariationer har sina läkarkontakter. I kart­läggningen finns också resultat från en enkät som EU:s byrå för grundläggande rättigheter gjorde 2019 och som inkluderade frågor som fångar in intersexgruppen.

– Det visar att det är en grupp där många har erfarenheter av att utsättas för diskriminering. Strukturer som missgynnar och gör att man riskerar att hamna i utsatthet ger konsekvenser som inte är bra för hälsan, säger Ulrika Westerlund.

I MUCF:s rapport redovisas skillnad när det gäller användning. Cannabis, men även annan narkotika och narkotikaklassade läkemedel är vanligare bland unga hbtq-personer än bland unga heterocispersoner.

Ingen skillnad i riskanvändning av alkohol syns.

Galit Andersson, utredare på Folkhälso­myndigheten manar till en försiktig tolkning.

– Man har bara mätt ett år och gruppen är liten, vi behöver fortsätta göra flera typer av datainsamlingar och sikta på regelbundenhet. Jag hoppas på systematik i uppföljningen, bland annat genom analys av vår folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor, som kommer under året.

Folkhälsomyndighetens senaste analys på nationell nivå är från 2014.

– Där ser vi att homo- och bisexuella röker oftare, är riskkonsumenter av alkohol och använder cannabis i högre utsträckning. Men det är en väldigt heterogen grupp, många variabler spelar roll. Kön är viktigt i alla frågor om andts, utbildningsnivå, ålder och etnicitet spelar också in och nästan alltid är siffrorna underestimerade.

Galit Andersson är oroad över att svars­frekvensen sjunker i befolkningsundersökningar.

– Vi behöver utöka urvalsramen och se hur vi kan använda olika metoder för att få information om olika grupper. Kanske med riktade enkäter genom civilsamhällets kanaler och genom intervjuer. Vi behöver samla data från olika källor, enkäter räcker inte.

MUCF använde både riktade enkäter och gjorde intervjuer. I svar som redovisas i rapporten uttrycker många i hbtqi-gruppen att de försökt ignorera och trycka bort sina negativa känslor och att de genom alkohol, sex eller självskada försökt distrahera sig själva från smärta.

Om det kan ses som uttryck för minoritetsstress, borde det inte minska när lagstiftning och bemötande förbättras?

– Vissa undersökningar i Europa visar att attityder till hbtq är positiva, i Sverige speciellt. Vi har regelverk på plats och vi är bra på många sätt, men vi ser samtidigt en backlash. Vi ser även i svenska studier att långt ifrån alla kan vara öppna, något som orsakar många stressfaktorer. Det pågår fortfarande debatter som ifrågasätter unga transpersoners behov av könsbekräftande vård och möjlighet att byta juridiskt kön. Så svaret är både ja och nej, säger Galit Andersson.

LÄS MER
Jag är inte ensam, det finns andra som jag – om unga hbtqi-personers levnadsvillkor MUCF, (2022)