Äldre med skadligt bruk finns – men finns omsorgen?

Att placera personer på boenden för äldre med missbruk kan ses som respekt för ett valt livslopp. Å andra sidan kan det ses som ålderism, där samhället ger upp ambitioner att behandla och förändra personer på grund av att de är äldre. Det menar Tove Harnett, docent i socialt arbete vid Lunds universitet.

I projektet Specialiserad omsorg för äldre med missbruk och komplexa behov har hon och hennes kollegor intervjuat 50 enhetschefer i hemtjänsten. De angav minutstyrning och brist på kontinuitet i vem som ger omsorgen, som förklar­ingar till att vården blir av dålig kvalitet.

– Relationerna kan vara särskilt viktiga för personer med missbruksproblem, de kanske bara släpper in vissa människor i sina hem, säger Tove Harnett.

Även för personalen blir det problem när de inte får nödvändig tid att bygga viktiga relationer. Ofta saknar de utbildning i lågaffektivt bemötande och motiverande samtal.

– Själva organiseringen är anpassad för någon sorts idealpensionär med vissa behov, och där passar personer med drogproblematik ofta dåligt in eftersom behoven ser så olika ut. En del kan klara sig i stort sett själva många dagar, medan de i andra perioder kan behöva mycket mer stöd, säger Tove Harnett.

Projektets huvudfokus är att studera olika modeller för specialiserad omsorg för äldre med missbruk och komplexa behov. Syftet är att undersöka möjligheter och risker, särskilt vad gäller att förverkliga målen att ge äldre ett liv med värdighet och välbefinnande. Det finns, både i andra länder och i Sverige, specialiserade äldre­boenden och även specialiserade hemtjänstteam för personer med beroendeproblematik.

Intervjuer visar att äldre på dessa boenden ofta trivs bra. Boendena kan ses som en mänsklig och verklighetsanpassad lösning där det viktigaste är omsorgen och där personalen ser genom fingrarna med andra problem. Men handlingsplaner behöver finnas för att minska personalens osäkerhet.

– Som exempel kan det räcka att veta att om du har pratat med personen, sett problemen och erbjudit stöd, men personen inte är intresserad av det och du har rapporterat detta då har du gjort vad som förväntas, säger Tove Harnett.

Boendena utmärker sig genom att de i regel riktar sig till personer över 50 år och samtidigt utgör livets sista anhalt. Den som en gång flyttat in har få andra alternativ än att bo kvar fram till döden. Många bor här under lång tid, och i en del fall även när missbruket upphört och de skulle vilja bo någon annanstans.

Målgruppen har förändrats, från att tidigare ha varit äldre män med alkohol­beroende, till både män och kvinnor och många med ett blandmissbruk.

I de flesta kommuner finns dock inga specialiserade boenden – men målgruppen finns. Projektet gör nu en kartläggning av insatser, genom en enkät som gått ut till samtliga kommuner. 

LÄS MER

Finding a fair deal: Policies on alcohol and drugs at »wet« eldercare facilities Jönson, H., Højgaard-Bøytler, J., & Harnett, T., Journal of Substance Abuse Treatment, 108515 (2021)

Enabling positive framings of stigmatised settings: a neglected responsibility for social work, Harnett, T., & Jönson, H • European, Journal of Social Work, 1–12 (2021)

 »wet« eldercare facilities: three strategies on the use of alcohol and illicit substances, Harnett, T., & Jönson, H., Nordic Social, Work Research, 1–14 (2020)

Äldre hemtjänstmottagare med missbruksproblem: Förekomst, erfarenheter, svårigheter, Jönson, H., Harnett, T., & Germundsson, N., Research Reports in Social Work; Vol. 2019, Nr. 11 • Socialhögskolan, Lunds universitet (2019)

FAKTA om studien

Studerar modeller med specialiserade äldreboenden och hemtjänstteam.
Hemtjänstens erfarenheter av mötet med äldre med skadligt bruk undersöks.
En nationell kartläggning genomförs där samtliga kommuner tillfrågas om vilka insatser de har för målgruppen.