»Alkoholpolitiken når inte målen«

I ett seminarierum på Finansdepartementet kolliderar två perspektiv på alkoholpolitik: det folkhälsovetenskapliga och det nationalekonomiska. Alkoholpolitiken i Sverige är inte samma succésaga som tobakspolitiken, säger David Sundén, författare till ESO-rapporten Synd och skatt som presenterades i tisdags.

Tobakspolitiken har nått sina mål, genom att bruket och dödligheten har minskat.

– Det finns en lång rad åtgärder som vidtagits, men priset har haft en väldigt stor roll i utvecklingen. Skatt och pris har ökat samtidigt som volymen (antal cigaretter som konsumeras red anm.) har minskat. De är i princip varandras spegelbilder, säger David Sundén.

Priset är en effektiv kontrollmekanism så länge utländska priser tillåter det. Det fick Sverige uppleva 1997 när ökade punktskatter på cigaretter fick smugglingen att öka till så stor andel att skatten fick sänkas på nytt. Nyckeln enligt David Sundén är att tobakspolitiken har samordnats internationellt.

– Samordningen inom EU har varit helt avgörande. Sverige har haft stödet i utländska priser för att höja sina priser.

Men det som är en av David Sundéns huvudsakliga frågor är om rökare själva täcker kostnaden för de utgifter de orsakar samhälle.

– Rökare betalar punktskatt som täcker upp de extrakostnaderna i vården, säger David Sundén.

I bakgrunden ligger också en krassare beräkning. De som röker dör i genomsnitt tio år i förtid, vilket är en inbesparing för samhället.

– Det är förlust i skatteintäkter, men samtidigt en inbesparing genom uteblivna vårdutgifter.

Ser vi på alkoholpolitiken är situationen en helt annan, resonerar David Sundén.

David Sundén börjar räkna konsumtionstrenden från 1990 och konstaterar att den har ökat från ungefär 8 till 9 liter per invånare 15 år och äldre (han kallar det ett politiskt spel att börja mäta från 2004 då alkoholkonsumtionen låg som högst). Detta ser han som ett bevis på att svensk alkoholpolitik inte når sina mål.

– Alkoholskatten kanske inte är så effektiv. 17,3 av marknadens omsättning ligger utanför statens kontroll genom smuggling och införsel. Det är en del av marknaden som inte går att beskattas.

– När motsvarande andel för spel låg på 15 procent började man prata om att marknaden var utom kontroll. Då började man utreda en omreglering och idag ligger den icke kontrollerade andelen av spelmarknaden på 5 procent, säger David Sundén.

Bristen på en samordnad internationell alkoholpolitik leder till att höga skatter i Sverige driver handeln utomlands. Och enligt David Sundén går konsumtionsskillnader i olika länder att härleda till pris – inte till en effekt av ett statligt monopol.

– Mot den här bakgrunden anser jag att monopolets effektivitet kan ifrågasättas. Jag föreslår en översyn med utgångspunkten att kan vi öppna marknaden för konkurrens. Vi måste utreda hur en marknad som är utsatt för konkurrens kan se ut.

Motivet enligt David Sundén är att alkoholen orsakar betydliga kostnader för samhället: 54,3 miljarder kronor per år enligt beräkningar i Missbruksutredningen. Därför bör staten göra mer för att få ut mer av skattsedeln. En avreglering där privata aktörer fick tävla om marknadsandelar skulle minska införseln, tror David Sundén.

Det är ett 60-tal personer som har samlats i seminariesalen på Finansdepartementet och rapporten får kritik, inte bara från Systembolagets före detta vd Gabriel Romanus och Svenska Snustillverkarföreningens generalsekreterare Patrik Strömer (som anser att rapporten inte lyfter folkhälsofördelarna med snuset), men också från överläkare Sven Andréasson, som har suttit med i referensgruppen till rapporten. Enligt honom hänvisar David Sundén till forskning i rapporten som är undantag, cherrypicking kallar han det. Men han anser också att rapporten inte lyckas räkna med alla samhällskostnader av alkohol.

– På ett sätt är det rimligt att säga att kostnaden uteblir om man dör, men då bör man också tänka på kostnaden av ett förlorat liv. I den här beräkningen sätter man inga krontal på kostnaden för kvalitetsjusterade levnadsår, qualy, säger Sven Andréasson.

– Och närståendes sänkta livskvalitet negligeras helt i beräkningen. Det är ett grundfel, för det är det som får politiken att vakna till liv.

Sven Andreasson köper inte heller David Sundéns argument om att monopolet inte har någon inverkan på konsumtionen. Kunde ett privat system utöva samma kontroll som ett monopol, frågar sig Sven Andréasson.

– Det finns inga tecken i forskningen att privata aktörer kan leva upp till samma restriktioner. Erfarenheter från andra länder visar att släpper man in kommersiellt intresse, då får man också en kraftig lobbyprocess, då pressas beslutsfattare att lätta på regleringar och gradvis vittrar politiken sönder. Ålderskontrollen blir helt kass, öppettider förlängs och försäljningsställen ökar.

Sven Andreasson anser att rapporten tillför väldigt lite till det politiska samtalet.

– Sättet att räkna är främmande för mig och delvis stötande. På nåt sätt menar man att tobakspolitiken har varit framgångsrik därför att rökaren betalar kostnaden själv, men det är bisarrt för mig att man kan vara nöjd med en politik där många människor dör varje år.

Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, stöder inte heller slutsatserna i rapporten. Den aspekt som han saknar är hur alkohol- och tobaksskador slår hårdare mot socioekonomiskt svagare grupper.

– Man kan prata om två vågskålar som man väger och så kommer man fram till att konsumenter betalar hela saken själva. Problemet är att det inte är en homogen grupp. Utfallet är socioekonomiskt väldigt obalanserat. Jag, som höginkomsttagare har inte samma utfall som någon med låg inkomst. Det gör att balansen haltar, resonerar Johan Carlson.

Seminariet går att se i sin helhet på ESO:s sajt.