»Ta behovet på allvar«

Öppet brev till Socialstyrelsen

I Sverige finns i dag bara två godkända läkemedelsval för behandling vid opioidberoende. Det är olika buprenorfin och metadon–läkemedel. Många brukare upplever svåra biverkningar, alternativt otillräcklig behandlingseffekt av dagens alternativ. Brist på behandlingsalternativ är något som tydligt försvårar möjligheten till personcentrerad vård. Internationellt används och rekommenderas dock ett flertal effektiva behandlingsmetoder (Mielau et al, 2021). 

Det här problemet önskar vi från det nationella forumet Opioidberoendes Forum samt Linköpings brukarförening lyfta. Under ett antal år har frågan om fler läkemedel i behandlingen kommit att aktualiseras bland våra medlemmar, särskilt för de som upplever svåra biverkningar av metadon och där buprenorfin inte haft tillräcklig behandlingseffekt. En av flera biverkningar som varit i fokus hos våra medlemmar, och kanske det tydligaste exemplet på behovet av fler läkemedel är långt QT-syndrom, en potentiellt dödlig störning av hjärtrytmen. Vi hör även om läkare som i dag känner sig vilsna i hur de ska hantera dessa individer. 

Inom övrig vård anses ett stort val av läkemedel öka möjligheten till en individuellt optimal behandling med god behandlingseffekt. Fler behandlingsalternativ gör det också lättare att hantera uppkomna biverkningar och förenklar för behandlande läkare att ta hänsyn till eventuell övrig sjukdomsbild samt interagerande läkemedel. Samma synsätt bör gälla denna patientgrupp. 

Medlemmar beskriver en situation präglad av utsatthet, maktlöshet och desperation. En situation där du i praktiken inte har någonstans att vända dig för hjälp. För en del leder det tillbaka till bruk av illegalt införskaffade substanser och andra tvingas leva med en icke fungerande behandling och dålig livskvalitet. Med tanke på den höga överdödlighet som råder vid ett obehandlat opioidberoende hoppas vi att man ser vikten av att erbjuda behandlingsalternativ som svarar mot individuella behov.

Ett vanligt alternativ utomlands för personer som, till följd av biverkningar, inte tolererar metadon är långverkande morfin (SROM) (Klimas et al, 2019). Ett läkemedel som om det godkändes i Sverige skulle bidra till ökade möjligheter till en mer personcentrerad vård (Lehmann et al, 2021, Nordt et al 2019, Hämmig et al, 2014). Det är godkänt för behandling vid opioidberoende i flertalet länder inom Europa och i Kanada. Morfin har inte heller samma risk för långt QT-syndrom (Behzadi et al, 2018, Hämmig et al, 2014, Mielau et al 2021, Lehmann et al, 2021, Nordt et al, 2019). I andra länder, vilka likt Sverige också saknar godkända långverkande morfinläkemedel i behandlingen, har man ändå försökt hitta lösningar för att kunna hjälpa denna grupp. Exempelvis i våra grannländer Norge (Helsedirektoratet, 2022) och Danmark har de i sina riktlinjer förtydligat möjligheten till ”off label” användning av långverkande morfin med 12 timmars verkan. Norge har nyligen fått morfinläkemedel med 24 timmars verkan i behandlingen, vilket kommer att tas i bruk under hösten 2023. 

Vi hoppas att Socialstyrelsen och verksamma inom området ska ta behovet av ytterligare läkemedel på allvar. Frågan är dock hur vi redan idag ska kunna hjälpa drabbade individer på ett sätt som möjliggör en individuell behandling. En behandling som minskar risken för allvarliga biverkningar eller otillräcklig behandlingseffekt. Något som skulle minska risken för att dessa individer i onödan ser en illegal marknad framför vård som enda möjliga utväg. 

Vår förhoppning är därför att få nedanstående frågor tagna under övervägande. De rör i första hand patienter i läkemedelsassisterad behandling (LARO) som tidigare redan provat buprenorfin utan tillräcklig behandlingseffekt, som får långt QT-syndrom av metadon och där en dosreduktion av metadon alternativt byte till levometadon inte återställer hjärtrytmen eller inte ger tillräcklig reducering av kraftigt sug och abstinens. 

Förslag och frågor:

1. Kan inte ett förtydligande av möjlig ”off label” förskrivning av långverkande morfin i riktlinjerna kunna hjälpa situationen?
2. Borde inte en eventuell licensansökan av läkemedel godkända på indikationen opioidberoende inom andra EU-länder kunna vara en annan möjlig lösning på problemet tills vidare?

Dessa lösningar är inom övrig vård inte ovanliga att ta i bruk då läkemedel inte räcker till eller inte är godkända på indikationen i Sverige, men samtidigt anses gynna den enskilda individens medicinska behandling. Vi anser att detta förfaringssätt inte borde skilja sig för denna grupp när särskilda vårdbehov föreligger för enskilda individer.

Det är vår förhoppning att Socialstyrelsen snarast aktualiserar denna viktiga fråga, så att även de opioidberoende som inte tolererar eller får tillräcklig effekt av de läkemedel som används i dag får tillgång till en individuellt optimal behandling.