Opinion

Socionomer, stå på er!

Det är förödande när socionomer tystnar i samhällsdebatten.

De ska ju vara en av de främsta samhälls­kritikerna som kan säga något om medikalisering i missbruksfrågan och stå upp mot kritik som riktas mot dem. Men socionomerna kommer aldrig mer att få något utrymme i samhällsdebatten – de måste erövra det och våga stå på sig. I annat fall riskerar vi att få se förödande konsekvenser av till exempel avprofessionalisering och en ökad ohälsa hos kollegor. För samhället i sin helhet kan det innebära att allmänheten tappar sitt förtroende för en tyst profession som väljer att inte delta i det demokratiska samtalet.

Inom det sociala arbetets många fält har det skett en ökad medikalisering. Det handlar om medikalisering inom sjukförsäkringen och inom missbruksfrågan bara för att ta några exempel. Socialtjänsten har fått ta emot hård kritik men varit tämligen i tyst i debatten. Varför är intresset för det sociala perspektivet så klent i vår samtid? Även andra professioner borde intressera sig mer för de sociala perspektivens betydelse. Historiskt har det funnits starka kvinnliga samhällskritiker som haft sina rötter i socialpolitiken. Namn som Elin Wägner, Gerda Meyerson och Lis Asklund. De är exempel på samhällskritiker som tagit plats i debatten. Flera har debatterat missbruksfrågor. Varje socialarbetare har en skyldighet att engagera sig och delta i samhällsplaneringen och i det förebyggande arbetet. Det framgår tydligt i Socialtjänstlagen.

I den statliga utredning som nu leds av ­Margareta Winberg och som handlar om en översyn av Social­tjänstlagen är ­förebyggande arbete ett ledord. Betydelsen av samhällsarbete är väldigt viktigt men kan bara ske om socialarbetaren vågar blicka bortom den invanda individ- och gruppnivån, för att se helheter och delta i samhällsplanering och opinionsbildning.

Det krävs mod men också en uttalad vilja att utmana systemet och vara kreativ.

Ingen kan direkt känna sig bekväm med det. Och det är just det som är meningen. En samhälls­kritisk debatt ska inte vara bekväm. Den ska väcka, oroa och förarga. Med sin kunskap och erfarenhet ur professionen kan socionomen ta ton och bidra till samhällskritik. Om tystnaden sprider sig kommer andra aktörer och krafter i samhället att ta över socionomens utrymme.

Därför behövs socionomen i vårt demokratiska samtal.t

Jörgen Lundälv

Jörgen Lundälv är docent i socialt ­arbete vid Göteborgs universitet