
»Det går ner i åldrarna. Det är på väg att bli en epidemi bland unga. Faktiskt.«
Det säger Anders Öfvergård i Malou Efter Tio när han den 6 december 2019 berättar om vad han sett i sin dokumentärserie Anders och knarket.
Avsnittet har blivit känt på grund av sitt minst sagt tveksamma format, där artisten Greekazo fick försvara sig för att han sjunger om cannabis. Han uppmanades av programledaren Malou von Sivers, tillsammans med Anders Öfvergård, att sjunga om något mer positivt.
En vecka senare sände SVT:s Veckans brott ett avsnitt som granskade droganvändningen i Stockholm. 1,8 miljoner jointar röktes och över 450 000 doser metamfetamin konsumerades under en vecka i oktober, enligt beräkningar gjorda på droganalyser av avloppsvatten som programmet hade beställt.
I det nya numret av Alkohol & Narkotika visar vi varför det är problematiskt att dra sådana slutsatser från en avloppsanalys. Europeiska narkotikabyrån, som SVT återkommande hänvisar till som källa, avråder från att dra slutsatser om antal doser eftersom man tvingas göra allt för många antaganden.
Men 1,8 miljoner jointar per vecka är ju en slående siffra, eller hur?
Alarmism för sällan med sig mycket gott. Missförstå mig inte – jag misstror inte syftet. Bakom alarmismen tror jag det ofta ligger en genuin oro för att människor far illa. Det kan handla om personer som i sitt arbetsliv eller i sin närkrets ser tragiska livsöden. De vill att andra ska vakna till, inse allvaret. Hamra in budskapet och ge publiken en käftsmäll.
1,8 miljoner jointar i veckan! Det är på väg att bli en epidemi! Faktiskt!
Särskilt då det kommer till narkotika så tycker jag att det finns en större acceptans för att höfta med kunskapen och måla upp skräckscenarion. Kanske är det så att målen helgar medlen och därför accepteras det bland många? Målen tycks i alla fall leda till att många inte känner behov av att kritisera och därför låter orimligheter passera.
Jag tror det skadar fältet. När rökridåer bildas blir det svårt att hitta vettiga lösningar på riktiga problem.
Beslut fattas på felaktiga grunder.
Och det finns en risk för att lösningarna blir desperata och kommer i form av en utsträckt hand och en önskan om att skriva positivare låttexter.
Läs mer i Alkohol & Narkotika 1/2020.
Detta är en debattartikel
Alkohol & Narkotika främjar en konstruktiv debatt. Här samlar vi krönikor, essäer, insändare och ledare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Alkohol & Narkotika.
Kategorier:

Julius von Wright är f.d. chefredaktör för Alkohol & Narkotika (2017-2022). Till hans specialområden hör narkotikapolitik och vårdfrågor, ofta med ett nordiskt perspektiv.
Se alla artiklar av Julius von WrightPrenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.