»Nyansera bilden av Portugal«

Den som följer de pågående diskussionerna om narkotikapolitik – oavsett om vi pratar om Sverige eller andra delar av världen – har sannolikt stött på exemplet Portugal. Här avkriminaliserades narkotika 2001 och enligt den dominerade berättelsen blev resultaten fantastiska. Den narkotikarelaterade dödligheten sjönk dramatiskt, här finns något vi borde ta efter!

Men faktum är att fler dör av narkotika i Portugal idag än innan avkriminaliseringen. Trenden var nedåtgående fram till 2008–2009, sedan vände kurvan uppåt. Jämför man den senaste siffran med året innan avkriminaliseringen kan man konstatera att dödligheten ökat med 38 procent. Trots detta ser man fortfarande motsatsen hävdas: DN, Aftonbladet och andra stora medier har under det senaste året publicerat uppgiften att antalet narkotikarelaterade dödsfall i landet sjunkit.

För några år sedan tittade jag närmare på exemplet Portugal. Resultatet finns samlat i en rapport som går att ladda ner på Narkotikapolitiskt Centers hemsida. Det viktigaste jag kom fram till var detta:

Reformen var bredare än bara avkriminalisering. Expertgruppen tog fram ett helt åtgärdsprogram som också innebar en massiv satsning på vård och stöd. Den satsningen har sannolikt spelat betydligt större roll än avkriminalisering i sig – något som också bekräftas av att dödstalen började öka igen när resurserna till vården minskade efter finanskrisen 2008.

Diskussionen förvirras av att människor jämför äpplen med päron. Portugal använde till och med 2007 en annan definition av narkotikarelaterade dödsfall. Den som inte observerar skillnaden riskerar att dra helt felaktiga slutsatser. Tittar man på en tidsserie där den moderna definitionen används kan man konstatera att Portugal hade 52 narkotikarelaterade dödsfall året innan avkriminaliseringen (2000) och 72 dödsfall i den senaste rapporten (2019).

Portugals avkriminalisering innebär inte att människor kan använda narkotika utan konsekvenser. Polisen har samma jobb som tidigare, de hittar och beslagtar narkotika, men rapporterar nu till en civil myndighet. Alla som ertappats med narkotika måste inställa sig hos en »avrådningskommission« inom tre dagar. Böter och samhällstjänst finns med bland påföljderna, precis som i Sverige.

Det finns saker vi kan lära oss av Portugal. I det nuvarande systemet skiljer man på människor med och utan narkotikaberoende. Den som inte är beroende får en varning första gången, men böter om förseelsen upprepas. Den som anses vara beroende hänvisas till vård. Och här går det snabbt – enligt chefen för landets narkotikamyndighet får personen träffa en ansvarig beroendeläkare inom någon vecka. Detta är åtgärder som skulle kunna införas också i Sverige, helt oberoende av en avkriminalisering

Det är hög tid att nyansera bilden av avkriminaliseringen i Portugal och se på resultaten som de verkligen är. Diskussionen om framtidens narkotika­politik är för viktig för att vi ska låta den bygga på myter och felaktiga data.