Fredrik Bergman är ordförande för det sociala kooperativet Street business, som utvecklar arbetstillfällen för människor i ekonomisk och social utsatthet. Med blicken mot grannländerna lyfter han exempel på hur vi bättre skulle kunna ta tillvara drivkraften hos de som står längst från arbetsmarknaden.
De är på honom hela tiden från byggfirman. Vill att han ska börja jobba igen nu när han blivit nykter. Men nej. Han säger nej. Jag känner honom från akutboendet för hemlösa. Han bor där ibland. Nu står vi och snackar, har sprungit på varann på stan.
Han säger att det vore sjukt osmart att arbeta nu när han äntligen har möjlighet att få en lägenhet genom socialen. De har sagt att han kan stå näst i tur.
Klarar han av ett jobb och att försörja sig själv så kvalar han inte längre in i kategorin ”missbrukare” – en av socialtjänstens premierade grupper för sociala bostadskontrakt. Därför är arbete osmart.
Och inte nog med det. Börjar han arbeta nu, efter några riktigt hårda år i öppen hemlöshet, så är det inte säkert att han orkar jobba heltid – och i så fall uppstår den situation som många hemlösa snackar om: ”soc tar lönen”. I Sverige kvittas nämligen arbetsinkomster mot försörjningsstöd redan från första kronan.
Här erinrar sig någon kanske att vi har jobbstimulans i Sverige, alltså rätten att få behålla 25 procent av det man tjänar trots försörjningsstöd. Men när Socialstyrelsen utvärderade modellen användes den knappast alls. Socialsekreterare känner ofta inte ens till att åtgärden finns. Och marginaleffekten på 75 procent känns bara hånfull för den som vill arbeta.
Alltså för mig, säger han, är det mycket smartare att leva på socialbidrag nu. I alla fall det här året och nästa.
Sverige är ett land där det i praktiken är osmart att bli nykter och arbeta – i alla för den som lever på samhällets botten. I grannlandet Finland har politikerna genom en serie bostadsreformer sett till att det blivit gott om nybyggda mindre lägenheter med överkomlig hyra – där behöver ingen supa och leva på socialen för att få en lägenhet.
Och i det andra grannlandet Danmark har politikerna infört så kallat ”Socialt frikort”. Där får den som inte arbetat på länge behålla upp till 40 000 kronor om året när personen börjar arbeta – och ändå behålla försörjningsstödet. I Danmark menar politikerna att det är viktigt att precis alla har gulerötter, morötter, för arbete. Genom det sociala frikortet har ett antal människor som i åratal levt med arbetslöshet, hopplöshet och där tillhörande självmedicinering förvandlats till duktiga knegare. Flera nya sociala företag har vuxit fram på köpet, exempelvis cykelserviceföretaget Medvind som smörjer och pumpar cyklar utanför museer och stormarknader.
I sju år har jag arbetat deltid på olika akutboenden för hemlösa i Stockholm. I stort sett samtliga som bor på dessa boenden är utan arbete. Ofta när jag skurat golv har människor kommit fram och erbjudit mig ett handtag. ”Det är så skönt att få göra något.” Historiskt har det alltid funnits arbete för de hemlösa på stadens härbärgen. De har tömt latriner, skött tvätt, huggit ved och mycket annat. I dag erbjuds inget sådant. I både Danmark och Finland har boende på stödboenden och härbärgen möjlighet att få lön för arbete på själva boendena. Exempelvis med städ och trädgårdsskötsel. Så icke i Sverige.
Hur blev det hos oss? Socialpolitiken gav oss ett samhälle där de som har allra störst behov av att arbeta i praktiken uppmuntras att låta bli.
Detta är en debattartikel
Alkohol & Narkotika främjar en konstruktiv debatt. Här samlar vi krönikor, essäer, insändare och ledare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Alkohol & Narkotika.
Kategorier:
Fredrik Bergman arbetar med socialt företagande.
Se alla artiklar av Fredrik BergmanPrenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.