Opinion

Fattigdom och hemlöshet i globaliseringens tidevarv

”Trots de senaste årens intensiva sociala reformarbete påträffas restfattigdom och social nöd mitt i välfärden” skrev Gunnar och Maj-Britt Inghe i den banbrytande boken Den ofärdiga välfärden (1967) som kom ut för drygt ett halvsekel sedan. Författarna avslutar boken med att välfärdspolitiken måste ”kompletteras med radikala åtgärder” för att komma tillrätta med fattigdom, klasskillnader och sociala orättvisor både i Sverige och globalt.

Även om de allra bästa har fått det ekonomiskt bättre det senaste halvseklet har vi inte lyckats utrota fattigdomen eller stora sociala skillnader i samhället. Fattigdomstalen ökade i Sverige och i flera EU-länder under den ekonomiska krisen under 1990-talet, vilket hängde ihop med nedskärningar och begränsningar i socialförsäkringarna. Det hade också att göra med strukturella förändringar, teknologisk utveckling, förändringar på arbetsmarknaden, nya migrationsmönster och ändrade värderingssystem i samhället. Staten drog sig tillbaka och ett större utrymme lämnades åt frivilligorganisationerna som dock inte kan driva en generell socialpolitik.

Den kantstötta välfärden (Studentlitteratur 2017)

Hemlösheten har sedan lång tid setts som en välfärdsmätare och som ett mått på hur solidariskt samhället är mot de mest utsatta grupperna. Vi kan vi se en tydlig trend där den svenska hemlösheten har ökat de senaste decennierna. Socialstyrelsen började mäta hemlösheten år 1993 och har sedan mätt den ungefär var sjätte år, nämligen 1999, 2005 och 2011 och 2017. Det ska noteras att många grupper inte ingår i Socialstyrelsens mätningar och att det är frågan om tvärsnittsräkningar. Grupper som fattiga EU-medborgare som tillfälligt visats i Sverige ingår inte i räkningarna. Fattigdomen och bostadsnöden i omvärlden har kommit närmare oss genom Sveriges EU-inträde och utvidgningen av Europeiska unionen österut. Flyktingsituationen i världen har också gjort att vi har fått en stor grupp papperslösa här i landet som sannolikt lever under mycket osäkra boendeförhållanden.

Det är frågan om andra grupper som är hemlösa i dag än det var 1993. Tidigare förbands hemlöshet med medelålders män med alkoholproblem. Så är det inte i dag. Hemlösheten är mer sammansatt och består av familjer och olika grupper som inte har andra problem än att de inte kan få en bostad.

Det är otillfredsställande att barn tvingas leva i hemlöshet. I Malmö, för att ta ett lokalt exempel, var vid den lokala hemlöshetsräkningen som gjordes den 1 oktober i år 1 070 barn och 1 752 vuxna  utan hem. En och en halv procent av Malmös barn var därmed hemlösa. Kommunen har aldrig sedan den började göra mätningar haft så många hemlösa. Samtidigt kan man anta att det finns många papperslösa också med barn i kommunen.

Kronofogden fick från och med 2008 till uppgift att föra statistik över vräkningarna av barnfamiljer i hela landet. Omkring 5000 barn har vräkts sedan 2008. Kommunernas sociala boendekostnader har stigit mycket kraftigt under 2000-talet.

Bostadsmarknadens problem tillhör de mest brännande välfärdsfrågorna i dagens samhälle och är ett exempel på ett förhållande som skapar utanförskap och leder till ofärd för grupper i dagens samhälle. I den nyutkomna forskningsantologin Den kantstötta välfärden (Studentlitteratur 2017) ger 13 svenska välfärdsforskare andra exempel vita fläckar vi inte vill se i dagens samhälle.

Hans Swärd är professor i socialt arbete vid Lunds universitet och redaktör för antologin Den kantstötta välfärden