Tanken med vår narkotikalagstiftning när den infördes 1988 och skärptes 1993 var att avskräcka från drogbruk och förhindra missbruk. En av de åtgärder som då legitimerades var drogtester vid misstanke om bruk.
Antalet personer som testas har sedan dess ökat kraftigt. Bara under 2019 gjorde polisen 39 000 tester till en kostnad av 35 miljoner kronor. Är det verkligen rimligt? Vi i Brukaranhörigas riksförbund BARO tycker inte det.
Det finns inget stöd i forskningen för att tester av misstänkt påverkade eller slumpmässiga tester skulle fungera förebyggande. I USA har exempelvis Barnläkarsällskapet tagit ställning mot drogtester i skolan eftersom effekterna anses otillräckliga. I Sverige ser vi dock hur fler och fler förespråkar just drogtester i skolan.
Att kalla drogtesterna för frivilliga är en sanning med modifikation. Vi skulle snarare kalla dem för »frivilliga tvångstester« då det många gånger följer stora konsekvenser om du nekar. Med resonemang som att den som inte har något att oroa sig för heller inte skulle neka följer misstanke om drogbruk och eventuell avstängning från skolan/arbete den som motsätter sig det »frivilliga« testet.
Vi i BARO ser snarare drogtester som ett sätt att driva unga ut i utanförskap. Kontroll och straff ger sällan positiva resultat. Vi ser även att drogtester används för att personer exempelvis ska få bostad eller behandling inom psykiatrin. Våra nära hamnar mellan stolarna då man inte ser till individen och den faktiska situationen utan endast vad tester visar. Våra nära blir utslängda eller nekade vård för att de inte kan visa negativt test, alltså rakt motsatt effekt till vad man menar att testen innebär.
Så vem gynnas av alla dessa drogtester? Tillverkarna? De som använder drogtester för att upptäcka bruk? Vi ser det som kränkande att behöva motbevisa misstankar och att man bygger upp hela individens liv kring svaret på ett drogtest.
De medel som idag går till drogtester skulle kunna användas oerhört mycket effektivare.
Detta är en debattartikel
Alkohol & Narkotika främjar en konstruktiv debatt. Här samlar vi krönikor, essäer, insändare och ledare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Alkohol & Narkotika.
Kategorier:
Christine Sander är ordförande för Brukaranhörigas riksorganisation BARO
Se alla artiklar av Christine Sander
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.