»Drogtester det svenska guldet – för vem?«

Tanken med vår narkotikalagstiftning när den infördes 1988 och skärptes 1993 var att avskräcka från drogbruk och förhindra missbruk. En av de åtgärder som då legitimerades var drogtester vid misstanke om bruk. Antalet personer som testas har sedan dess ökat kraftigt. Bara under 2019 gjorde polisen 39 000 tester till en kostnad av 35 miljoner kronor. Är det verkligen rimligt? Vi i Brukaranhörigas riks­förbund BARO tycker inte det.

Det finns inget stöd i forskningen för att tester av misstänkt påverkade eller slumpmässiga tester skulle fungera förebyggande. I USA har exempelvis Barnläkarsällskapet tagit ställning mot drogtester i skolan eftersom effekterna anses otillräckliga. I Sverige ser vi dock hur fler och fler förespråkar just drogtester i skolan.

Alkohol & Narkotika 5/2020 hade temat drogtester.

Att kalla drogtesterna för frivilliga är en sanning med modifikation. Vi skulle snarare kalla dem för »frivilliga tvångstester« då det många gånger följer stora konsekvenser om du nekar. Med resonemang som att den som inte har något att oroa sig för heller inte skulle neka följer misstanke om drogbruk och eventuell avstängning från skolan/arbete den som motsätter sig det »frivilliga« testet.

Vi i BARO ser snarare drogtester som ett sätt att driva unga ut i utanförskap. Kontroll och straff ger sällan positiva resultat. Vi ser även att drogtester an­vänds för att personer exempelvis ska få bostad eller behandling inom psykiatrin. Våra nära hamnar mellan stolarna då man inte ser till individen och den faktiska situationen utan endast vad tester visar. Våra nära blir utslängda eller nekade vård för att de inte kan visa negativt test, alltså rakt motsatt effekt till vad man menar att testen innebär.

Så vem gynnas av alla dessa drogtester? Tillverkarna? De som använder drogtester för att upptäcka bruk? Vi ser det som kränkande att behöva motbevisa misstankar och att man bygger upp hela individens liv kring svaret på ett drogtest.

De medel som idag går till drogtester skulle kunna användas oerhört mycket effektivare.


Du har just läst en artikel ur nummer 6/2020 av tidskriften Alkohol & Narkotika.

Christine Sander

Christine Sander är ordförande för Brukaranhörigas riksorganisation BARO

Senaste från Opinion

Lästips direkt i din inkorg?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!