Narkotika

De prisas för banbrytande narkotikapolitik

Reuter och Dreifuss
Ruth Dreifuss och Peter Reuter får Stockholmspriset i kriminologi bland annat för deras samarbete för att tillgängliggöra heroinassisterad behandling. Peter Reuter efterlyser mer forskning om rättsväsendet och Ruth Dreifuss uppmanar länder att studera, evaluera och sprida effekterna av sin narkotikapolitik.

Peter Reuter ogillar att den narkotika­politiska debatten så ofta handlar om ytterligheterna – legalisering eller förbud. Han anser att vi borde se på alla former av narkotika­politik som en portfolio där man kan välja och vraka, men framför allt prova och våga misslyckas. Han tycker att det görs allt för få riktade insatser, likt den heroin­assisterade behandlingen i Schweiz, säger han till Alkohol & ­Narkotika. Framförallt efterlyser han mer forskning om tillämpning av rättsväsendet och narkotikakontroll.

– Insatser beskrivs ofta i breda ordalag och det är svårt att mäta effekten av dem i studier. Men inom polisens arbete finns det alla möjligheter att prova på innovativa riktade insatser och studera dem, säger Peter Reuter.


Konsumtionstrender kan mycket väl vara vaccinerade mot politik

Han uppskattar att 90 procent av forskningsmedlen i USA inom drogområdet går till behandling och prevention. Bara en liten andel sätts på att forska om rättsväsendet, trots att 80 procent av utgifterna för narkotikakontroll går till rättsväsendet i dagens USA.

Peter Reuter är professor i offentlig politik och kriminologi vid University of Maryland och grundade RAND Drug Policy Center 1989. Han är inte kriminolog utan en ekonom som under flera år har forskat om hur narkotika­politik påverkar brottslighet och utbud. En central tes som han driver är att de fördelar som narkotikaförbud kan medföra kan uppnås med mjukare kontrollmetoder. Han förespråkar att poliser ska bära naloxon, han vill se en för­bättring av de så kallade drogdomstolarna i USA och förespråkar fotboja/hus­­arrest för icke-våldsrelaterade narkotikabrott.

Det är svårt att inte gå in på den stora narkotikapolitiska debatten som pågår just nu i USA om legaliseringen av cannabis. Peter Reuter anser att det är för tidigt att dra slutsatser av legaliseringen i amerikanska delstater och är skeptisk till alla som drar för stora växlar på de effekter som setts så här långt.

– Inför legaliseringen argumenterade många för en modell från alkoholpolitiken. Det var ett dåligt val. Alkoholpolitiken i USA är allt för svag. Och nu ser vi att industrin jobbar för svagare lagar.

Peter Reuter är orolig för att det är allt fler som ofta använder cannabis i Colorado. Men han anser ändå att cannabis­förbudet orsakar fler problem än legalisering. ­Samtidigt säger han att allting går inte att förutse. Inför att delstaten Washington skulle legalisera cannabis ­uppskattade Peter Reuter att priset på cannabis skulle rasa med 90 procent, vilket inte hände.

– Ett tema i min forskning har varit att droganvändning på sätt och vis har sitt eget liv. På 90-talet såg vi en kraftig ökning av narkotikaanvändningen på flera håll i världen och i slutet av 90-talet minskade den. Kan du berätta vilken politik som fick konsumtionen att minska? Min gissning är att värderingar och populärkultur spelar in. Konsumtionstrender kan mycket väl vara vaccinerade mot politik, säger Peter Reuter.

***

När Ruth Dreifuss blev ­inrikesminister i Schweiz 1993 var Platzpitz park, den så kallade Needle Park i Zürich, en samlingsplats för heroinanvändare. 3000 personer sökte sig dagligen till fristaden där drog­användning var tillåtet – en misslyckad policy som staden hade instiftat 1987 för att kontrollera det växande drogproblemet. Mellan 1975 och 1992 ökade antalet dödliga överdoser i landet tolvfalt.

Sprutbyten infördes och substitutionsbehandling ­utvidgades. Heroinassisterad behandling inleddes 1994.

Idag får ungefär 1600 personer heroin på recept, enligt Schweizs folkhälsomyndighet. I medeltal stannar en patient 3 år i behandling, trots att det är möjligt att stanna livet ut. Två tredjedelar injicerar, medan resten får heroinet i tablett- eller juiceform. Ingen patient inskriven i behandlingen har överdoserat. Kriminaliteten bland patienterna minskar med 60 procent efter det första året. Behandlingen är inte gratis och kräver sjukvårdsförsäkring och illegal försäljning av heroin förekommer fortfarande.

Framgången med den legala förskrivningen av heroin är orsaken varför Ruth Dreifuss får Stockholmspriset i kriminologi 2019. Hon var den främsta politiska försvararen av behandlingen, skriver juryn, trots stora protester. Heroin var och är ännu illegalt, och den tvåsidiga politiken ansågs vara motsägelsefull, men bara 3 år senare hade opinionen vänt och schweizarna röstade i en folkomröstning emot ett förslag för en striktare narkotikapolitik.

Enligt Ruth Dreifuss är styrkan med det schweiziska försöket att det har evaluerats och både de negativa och positiva effekterna kartlagts. Hon säger att det inte är en enskild punktinsats som kan beskriva förändringen i Schweiz. Modellen står på fyra ben: förebyggande, behandling, skadereduktion och rättsväsende, som alla samspelar.

– Fyrapelarmodellen är aktuell än idag. Men om Schweiz ska vara en förebild så är det för att vi studerade och gjorde uppföljningar på försöket med heroinassisterad behandling. Länderna måste samla data, analysera och utvärdera sina erfarenheter och sedan sprida resultaten. Då kan vi skapa en grund för att utveckla narkotikapolitiken, säger Ruth Dreifuss.

Ruth Dreifuss var inrikesminister mellan åren 1993 och 2002. Under året 1999 var hon även förbunds­president för Schweiz. Idag är hon ordförande för Global Commission on Drug Policy som förespråkar en reglerad drogmarknad.

Peter Reuter och Ruth Dreifuss mottar Stockholmspriset i kriminologi den 10 juni 2019. Artikeln publicerades första gången i Alkohol & Narkotika nr 6/2019