Rapport från den gröna världen

I sin förra bok Vi ger oss aldrig skildrade journalisten Johan Wicklén kampen mot narkotika och hur den påverkat den svenska politiken. Nu är han tillbaka med Du gröna nya värld – Cannabis, industrin och framtiden, en bred genomgång av cannabisområdet globalt och vad utvecklingen kan komma att innebära för Sverige. I fyra omfattande avdelningar följer han olika länders väg mot avkriminalisering och legalisering.

Läsaren får följa Wicklén under hans resor, från Los Angeles exklusiva cannabiscaféer med budtenders och kioskliknande butiker, vidare till Kanadas varianter, och sedan till Europa där Nederländerna och Tyskland valt olika modeller för att avkriminalisera eller tolerera drogen. Texterna är faktaspäckade men skrivna med en personlig och levande prosa, fulla av personliga möten med aktörer inom cannabisvärlden, som gör dem både lättillgängliga och engagerande. En stor styrka i boken är nyfikenheten, man får inte känslan att han driver någon tydlig agenda utan närmar sig ämnet som journalist, varken som nykterhetsivrare eller legaliseringsaktivist. Uppfriskande, i detta polariserade ämne där alla tycks anse sig ha svaren.

Boken lyfter flera tydliga trender. En är den snabbt växande marknaden för kvinnliga cannabisanvändare. I vissa områden står kvinnor för över hälften av den lagliga konsumtionen och föredrar ofta dyrare produkter, som krämer och drycker, framför traditionella jointar. Det gör gruppen särskilt attraktiv för cannabisindustrin. En annan återkommande iakttagelse rör kulturens betydelse. På platser där cannabis är lagligt har intresset bland unga minskat – det ses ibland som något föräldragenerationen ägnar sig åt. När det varken är olagligt eller rebelliskt tycks det tappa i lockelse. Det är inte lika coolt längre.

Wicklén konstaterar att allt fler länder börjar ifrågasätta nolltoleransens effektivitet. Förbudet är resurskrävande för rättsväsendet, genererar inga skatteintäkter och verkar inte avskräcka från bruk. Samtidigt har toleransen för cannabis som en rekreationsdrog bland andra ökat kraftigt, särskilt bland unga. 

Frågan om cannabisens framtid avgörs nu i takt med att tongivande länder, från USA till Tyskland, söker fungerande modeller. Wicklén visar att det saknas enkla lösningar men att det finns mycket att lära av andras erfarenheter. Han pekar också på en central utmaning: förbud är bekvämt (men på många håll inte så väl fungerande), medan reform är stökigt och politiskt obekvämt.

Avslutningsvis presenterar han fem möjliga vägar för Sverige, om dagens ordning – där innehav av ett gram cannabis kan ge fängelse – inte längre anses hållbar. Alternativen sträcker sig från avkriminalisering, via legalisering utan försäljning, till statligt monopol eller olika former av marknadsbaserad legalisering. Alla har sina utmaningar: bara en avkriminalisering, där man går från straff och repression till vård och stöd – lämnar ändå försäljningen till illegala krafter. Ett annat är legalisering utan försäljning – som i Tyskland, där man kan bruka drogen, men utan att riktigt har löst utmaningen hur försäljningen ska gå till.

Ett förslag är ett statligt monopol, i stil med Systembolaget, med begränsade nivåer av THC, produktsäkerhet, kunnig personal och målet att begränsa användningen. Flera internationella forskare förespråkar modellen, efter att de visat kritik mot den kommersiella varianten i USA, där vinstdrivande företag vill att så många som möjligt – så ofta som möjligt – ska bruka cannabis. En utmaning är ekonomin. Med för högt pris kan den illegala marknaden fortfarande arbeta brett, men är det för lågt riskerar man att öka användningen. Förslaget i boken är då att man tar det i två steg. Det första skulle vara att minska den illegala cannabismarknaden – där Sveriges marknad i högre utsträckning än andra länder kontrolleras av grovt kriminella. Det andra steget skulle vara att försöka minska den skadliga konsumtionen i befolkningen.

Vad är då bäst? Författaren själv lyfter drog- och beroendeforskaren Mark Kleimans uttryck ”motvillig tolerans”, som försöker beskriva en förnuftig mitt mellan antingen totalförbud eller kommersialisering, två dyra ytterligheter för både samhälle och medborgare. Man kan konstatera att människor kommer att berusa sig – frågan är bara hur samhället bäst hanterar det.