Krönika

Drogen och den finska sisun

Leo Honkala avled förra året. Han var en känd finsk brottare och precis som många andra idrottsmän uppväxt med den finländska dopningskulturen.

Honkala vann som 19-åring OS-brons i brottning 1952 men lämnade sedan Finland och blev framgångsrik tränare och förbundskapten i Sverige. Han ledde Sveriges brottare i olympiaden i Los Angeles 1984. Det gick bra för svenskarna. Sedan kom skandalen. Tomas Johanssons dopningstest var positivt. Silvermedaljen blev till 18 månaders avstängning. Honkala medgav att han kände till adeptens fusk. Han avskedades omedelbart av brottningsförbundet.

Många år senare blev Honkala åter rubrikernas man. Som 73-åring i veteran-EM i styrkelyft blev han avstängd. Han hade tagit ”ryssfemmor”.

Dopningsskandalen under VM i finska Lahtis 2001 var en katastrof för skidsporten i landet. De sex bästa skidåkarna stängdes av på två år. Vid OS 1984 fråntogs långdistanslöparen och nationalidolen Martti Vainio silvermedaljen efter dopningsprov. Vainio berättade senare om systematisk dopning bland finska friidrottare. En idrottsledare i Finland sammanfattade de många dopningsavstängda idrottsmännen med: ”De är systemets barn, lärjungar och slutliga offer.”

Det finns en förklaring med bakgrund i krigshistorien. Under andra världskriget utvecklade man i Tyskland, vid läkemedelsföretaget Temmler-werke i Berlin, pervitin (metamfetamin). Drogen var avsedd att öka soldaternas stridsberedskap genom att ge ”ett lejons sinne och en tjurs krafter”. Finland fick som Tysklands vapenbroder tillgång till stora mängder pervitin. Det blev mycket populärt bland både meniga soldater och officerare. De stora pervitinförråden förstördes inte förrän 1975.

Drogen användes för att stimulera de finländska skidåkarna från 1940-talet och framåt. August Kiuru, mångfaldig OS- och VM-medaljör, var en färgstark berättare som prisade drogen. ”Två piller kunde få igång en död”. Kiuru stod enligt egen uppgift vid sidan av spåret och delade ut blåbärssoppa spetsad med pervitin.

Även 1960-talets skidkung, Eero Mäntyranta, avslöjades med att använda amfetamin. Det var emellertid ingen stor sak i finska skidkretsar. Trots dopningen nominerades han till OS i Sapporo 1972. Efter OS fick han för formens skull en ”varning”.

Synen på droger har varierat över tid. Behovet av ”kemiska drömmar” och stimulans verkar dock konstant. Elitidrott går ut på att vinna. Det finns naturligtvis också en koppling mellan pervitinet och det östtyska idrottsundret. I DDR var systematisk dopning officiellt sanktionerad. Temmler-werke hade länge sina huvudanläggningar i öst-Berlin.