Alkohol

Byråkrat, knarksoldat och folkhälsokämpe

Hon är en doldis i Sverige, men i det internationella alkoholpolitiska folkhälsoarbetet är hon känd. Motorn bakom EU:s alkoholstrategi, Maria Renström, har gått i pension.

Sommaren 1972 står Maria Renström på Hornsgatan 128 vid Specialbyrån för hemlösa män, den senaste tegelstenen i det svenska välfärdsbygget. Det är mitt i miljonprogramstider och arbetslösheten är rekordlåg. Det gamla ska ut och det nya ska in och i Sverige vittras doften av ett samhälle utan misär. Maria Renström ska börja sitt första sommarjobb, men där hon står syns inte dessa samhällsframgångar. Här står en lång kö med utslagna män. I trappan upp till specialbyrån ligger doften av t-sprit tung.

Maria Renström. Foto: Julius von Wright.

Någonstans här, för fyrtiofem år sedan, läggs grunden för Maria Renströms långa karriär i offentlighetens tjänst. Nu har t-spriten fått kräkmedel och begrepp som t-spritgubbe strukits ur vokabulären. Aspudden, med socialservice central 13 där Maria Renström jobbade i sexton år, har gentrifierats. Men utan dessa år på fältet hade hon inte kunnat göra det jobb hon har gjort.

– Jag är inte bara en byråkrat, säger Maria Renström, med en fast betoning på ordet byråkrat.

Hon är inte en generalist, som många på regeringskansliet, där tjänste­män hoppar från sits till sits. Ett långt förflutet inom praktiskt socialt arbete har gett henne verktyg att jobba i departementens korridorer.

Maria Renström är Sveriges grand old lady när det kommer till internationell alkohol- och narkotikapolitik. I Sverige är det få som känner till hennes namn, men en kollega beskriver henne som en stjärna inom alkoholsammanhang på WHO och EU-kommissionen. ”Folk svänger sig om i korridoren när de ser henne” sägs det, med en viss överdriven ton förstås, men med ett klart budskap: hon har en viss auktoritet inom dessa sammanhang. Maria Renström har arbetat på Socialdepartementet sedan 1991 och har mer eller mindre på egen hand skrivit alkoholstrategin för EU. Ett av de sista stora uppdragen var att sammanställa WHO:s rapport om cannabis skadeverkningar inför FN:s narkotikamöte april 2016. I februari 2017 gick hon i pension.

Vi hade fått problem på längre sikt om vi inte hade blivit tvungna att bevisa monopolets effekt.

Maria Renström började på Social­departementet mitt i alkoholpolitiska brytningstider. EU-medlemskapet stod för dörren och särskilt alkoholmonopolets framtid stod på spel. I alkoholpolitiska debatter målades ett skräckscenario upp om hur Sverige ser ut efter EU-inträdet – katastrofen slår till, monopolet kollapsar och alkoholkonsumtionen skjuter i höjden, sades det. Bevisbördan stod på Sverige, och Finland, att visa att monopolen inte bara begränsar konsumtionen, utan också minskar alkoholskadorna. Import- och partihandelsmonopolet Vin & Sprit fick ryka vilket inte överraskade: Vin & Sprit var känt utanför Sverige som en aggressiv marknadsförare och folkhälsofördelarna var svåra att motivera. Andra som idag stöder en restriktiv alkoholpolitik kan tala varmt om tiden före EU, men Maria Renström tycker att EU kanske till och med var räddningen för monopolet. EU utmanade Systembolaget, och Systembolaget vann.

– Vi hade fått problem på längre sikt om vi inte hade blivit tvungna att bevisa monopolets effekt. Hela alkoholpolitiken fick ett lyft, säger Maria Renström och fortsätter:

– Man måste vara lyhörd och satsa mycket på faktainsamling. Se till att man bygger sina förslag på en solid grund – inte bara på tron att det här är något bra, säger Maria Renström.

De nordiska alkoholmonopolen var i början av EU-tiden symbolen för en extrem politik. Andra länder hade inte mycket respekt för den strikta linjen och inte heller för svensk dryckeskultur, minns Maria Renström. Det talades om vodkabälten och om berusningsdrickande. En oro om ungas drickande blev allt mer påtaglig i Europa, men det var just den svenska dryckeskulturen många länder var rädda för.

I början av februari 2004 meddelade Socialdepartementet, med Morgan Johansson i spetsen, att man skickar sin alkoholexpert Maria Renström till Luxemburg för att jobba på kommissionens direktorat för folkhälsofrågor. Hennes specifika uppgift var att sjösätta den alkoholstrategi som folkhälsoministrarna hade beslutat om under Sveriges ordförandeskap 2001, men som ännu inte hade kommit igång tre år senare. Under dessa tider var Sverige det enda land som satsade på alkoholfrågan i EU. Tobak var en självklar fiende, narkotik­a­politik kunde motiveras med arbetet mot organiserad brottslighet, men alkoholen kunde inte placeras i ett självklart fack.

Regeringens utsända – Maria Renström. Kanske kan man kalla det en svensk modell. Sverige har flera gånger sänt experter och pengar utomlands för att betona frågor som ansetts vara viktiga. Det har gjorts både inom kommissionen och WHO. Maria Renström har varit kandidaten som fått uppdragen, vilket bland annat har vunnit henne den föga smickrande titeln ”regeringens knarksoldat” i en krönika i tidskriften Fokus. Men Maria Renström ser sig inte som en politiskt utsänd med målet att sprida svensk politik. I det internationella samarbetet är det inte så lätt. Hade hon predikat om den svenska modellen, hade hon talat för döva öron, säger hon.

– Hade jag gått ut och sagt att nu ska ni göra som svenskar, då hade det inte gått.

När Maria Renström nådde Luxemburg februari 2004 hade hon tur. Direktoratet hade fått en ny direktör, Robert Madelin, som ville träffa alla nyanställda och Maria Renström fick en chans att berätta om vikten av en alkoholstrategi för EU. Direktören valde att själv sitta som ordförande i arbetsgruppen. Det fanns mycket kraft då, säger Maria Renström, även om inställningen inte var lika positiv från andra direktorat, som inte bara pressades av alkoholindustrin utan också av turism- och restaurang­näringen. Maria Renström försökte komma längre med frågor om beskattning av alkohol, men fick ge sig.

– Det gick ändå bättre än vad jag trodde. Jag tror inte vi skulle ha fått igenom mer.

EU fick sin första alkoholstrategi 2006. Den innehöll inga lagliga bindningar men den satte upp mål för EU:s medlemsstater, som att skydda barn och unga, minska trafikskador orsakade av alkohol och minska de negativa effekterna av alkohol på arbetsplatser. När strategin löpte ut 2012 hade de flesta länder egna strategier, åldersgränser hade införts och promillegränser i trafiken hade sänkts i många länder.

Maria Renström gick i pension i februari 2017 i en tid då EU:s alkohol­strategi inte har förnyats sedan den gamla gick ut 2012. Men Sverige är inte längre det extrema landet i klassen. Monopolet är ännu unikt, bortsett från Norden, men annars så har många länder tagit sig an WHO:s rekommendationer för att minska skador av alkohol, så kallade best buys. Att strategin inte har förnyats ser hon inte direkt som en ovilja att göra så, snarare som en förändring i ett led av många när det knakar i EU:s fogar – då vill ingen arbeta fram strategier som kan uppfattas som främmande för en del länder.

– Och nu går konsumtionen neråt så nu går det bra resonerar man, säger Maria Renström, men varnar för att problem tenderar att dyka upp när fokus skiftar.