Alkohol Opinion

Alkoholfrågan kvävs av smittskyddet

Katarina Brus-Sjölander, Folkhälsomyndigheten / Pixabay
Sverige behöver en separat myndighet för ANDT-området. Frågorna har hamnat i skuggan av smittskyddsarbetet inom Folkhälsomyndigheten och Sverige halkar efter internationellt, skriver professor Sven Andréasson.

Det var ett strategiskt misstag att slå samman Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet. Folkhälsoinsatserna, inte minst inom ANDT-området (Alkohol, Narkotika, Dopning och Tobak) har efter sammanslagningen alltmer försvagats. Främst gäller detta utveckling och spridning av metoder för det förebyggande arbetet.

Det har med tiden framgått alltmer tydligt att Folkhälsomyndigheten prioriterar smittskydd, men inte folkhälsoarbete. Smittskydd är naturligtvis viktigt, men det märkliga är att så låg prioritet ges de icke-smittsamma sjukdomarna som hjärtsjukdomar, cancer och psykiska sjukdomar, trots att dessa svarar för den helt övervägande delen av sjukdomsbördan och dödsfallen i Sverige.

Efter Sveriges EU-medlemskap byggdes det successivt upp en infrastruktur för ANDT-prevention i Sverige, med samordnare för det förebyggande arbetet både lokalt och regionalt. Denna struktur förutsatte dock en nationell myndighet som kunde förse samordnarna med kunskapsöversikter, utbildning och support. En sådan myndighet saknas idag.

 

Folkhälso­frågorna bör frigöras från smittskyddsfrågorna och ges en ledning som tar alkoholfrågan på allvar.

 

Också tillsynsarbetet inom alkohol och tobaksområdena har försvagats. Det finns bra forskning om effekter av olika regleringar inom alkoholområdet, exempelvis antal serveringstillstånd inom ett område, eller begränsningar av serveringstider. Främst ser man att antalet våldsbrott ökar då antalet serveringstillstånd ökar. Detta gäller också serveringstiderna: ju längre öppethållande, desto fler våldsbrott. Detta gäller även i länder som Sverige med en sjunkande brottstrend. Serveringspolitiken är fortfarande en viktig faktor bakom de brott som ändå inträffar. I dragkampen mellan näringsintressena och folkhälsan i kommunerna har folkhälsan tappat alltmer inflytande. Här skulle behövas stöd från en nationell expertmyndighet som skulle kunna sammanställa resultaten från internationell forskning.

Även effekter av prisreglering genom skatter eller ett system med minimipriser är väl studerade och borde sammanställas för att vägleda politiska beslut. Detsamma gäller betydelsen av Systembolagets detaljhandelsmonopol, som återigen hotas av återkommande krav på att införa gårdsförsäljning av alkohol.

Sverige saknar nationella riktlinjer för alkoholkonsumtion, som finns i andra länder. Internationellt pågår en aktiv debatt om vilka gränser som ska anges för alkoholkonsumtion med låg sjukdomsrisk. Senare års forskning har visat att även måttlig konsumtion ökar risken för vissa sjukdomar, bl.a. cancer. Forskningsstödet för att alkohol skulle kunna ha positiva hälsoeffekter har försvagats på senare år, i takt med att metodiken i tidigare forskning kommit att ifrågasättas. Istället har alkoholens toxiska effekter kommit att uppmärksammas alltmer, av såväl forskare som beslutsfattare. I flera länder har man därför sänkt angivna riskgränser för alkoholkonsumtion. Detta gäller såväl cancerrisker som negativa effekter på minnet, liksom en rad andra negativa hälsoeffekter. Medborgarna har rätt till sakkunnig information i dessa frågor, oberoende av kommersiella intressen. Även detta är en viktig uppgift för en nationell expertmyndighet.

Det är nu dags att dra slutsatser från sammanslagningen av Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet. Folkhälso­frågorna bör frigöras från smittskyddsfrågorna och ges en ledning som tar alkoholfrågan på allvar. Allra bäst vore om en separat myndighet för alkohol, tobak och narkotika (där också dopningsfrågorna kan ingå) bildades.

Professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet och överläkare vid Riddargatan 1 – mottagningen för alkohol och hälsa.