Om skolan ska fungera som preventiv arena då ska eleverna trivas och vara där. Men man behöver inte stirra sig blind på inkludering här och nu.
– Det är viktigare att man är inkluderad i samhället när man är 25, menar Martin Karlberg, forskningsledare för IBIS-projektet.
– Den mest effektiva preventionen är när lärare och skolpersonal gör sitt jobb med ett relationsskapande och proaktivt ledarskap.
Det säger Martin Karlberg som är universitetslektor vid Uppsala universitet.
Att klara skolan med någorlunda okej betyg, det visar samlad forskning är en skyddsfaktor. Men det är inte så enkelt som att skolprestationer är slutmålet. Närvaro, betyg och prestation är snarare ett bevis på att en central arena har fungerat tillfredsställande i barnens liv. På samma sätt är undermåliga betyg och hög frånvaro indikationer på att insatserna i skolan misslyckats. Då krävs att lärare och rektorer reflekterar över varför det gick fel.
– Lärare ska se på sitt eget ledarskap som ett viktigt sätt att påverka elevers lärande. Fundera över hur de skapade förutsättningar. Det är lätt att skolan och lärarna skyller på eleven. Men använd elevens prestation som kvitto på den egna undervisningen, säger Martin Karlberg som också utbildar på lärar- och rektorsutbildningen.
De elever som misslyckas på nationella prov i år 6 är i princip samma som misslyckas i år 9. Det är ett underkännande av svenska skolan menar han.
– I andra fall diskuterar vi att prevention riskerar att lägga resurser på elever som inte behöver insatser, men här vet vi vilka elever som behöver insatser.
Martin Karlberg är också forskningsledare för IBIS-projektet, inkluderande beteendestöd i skolan, där 200 skolor deltar. Ett program som på ett strukturerat sätt vill skapa trivsel, trygghet, struktur, förutsägbarhet och goda relationer.
– Samma strategier som fungerar förebyggande och som lärare gör för att överleva skoldagen gör senare att samhället tjänar massor av miljarder.
De skolor som inte är med i IBIS vad kan de göra?
– Det finns inget program som hjälper alla. Det finns en uppsjö av program att välja bland. Alla kan börja med att systematiskt kartlägga relationer mellan lärare och elever och se hurdan kvaliteten är.
Studier visar att de som står utanför kamratgruppen i år 2 i högre grad riskerar att hamna i fel sällskap i år 5. Att vara ensam i skolan är en riskfaktor, att hamna i dåligt sällskap i år 5 är en ännu större riskfaktor. Gränser flyttas inom en sådan grupp för vad som är vanligt och vilka förväntningar man kan ha.
– Barn som tidigt är ensamma och normbrytande, lockas att testa droger och liknande. Det är viktigt att vi når elever tidigt, innan beteenden blivit alltför etablerade. Tyvärr försitter vi ofta chansen.
En del elever går under sin skolgång i liten grupp eller jobbar enskilt.
– Trenden bland såna som jag är inkludering i klassrummet till varje pris. Men det kräver ökade resurser och vi är i ett läge där vi vet att dessa resurser inte kommer.
För de elever som har särskilda insatser ska de utvärderas löpande och ofta för bästa resultat menar Martin Karlberg. Hur ser elevens behov, förutsättningar och framgång ut? Vilket stöd passar bäst just nu? Kan det ges i klassen eller i liten grupp?
– Vägen till ett någorlunda lyckat liv är flexibla och ibland intensiva insatser. Det är viktigare att man är inkluderad i samhället vid 25 års ålder än att man till varje pris är inkluderad i en vanlig klass under hela grundskolan.
Illustration: Anna Pers Bräcke
Kategorier:
Anna Fredriksson tidigare redaktör för Alkohol & Narkotika
Se alla artiklar av Anna FredrikssonPrenumerera på vårt nyhetsbrev
Missa aldrig en publicering. I vårt nyhetsbrev samlar vi alla våra senaste artiklar och poddavsnitt. Nyhetsbrevet skickas ut en gång varannan vecka – varken mer eller mindre.