Skolelevers drogvanor är inte bara siffror

REFLEKTION. Skolelevers drogvanor handlar inte bara om siffror som går upp och ner. Det handlar om erfarenheter och tankar om berusningens betydelse. Birgitta Ander reflekterar över vad vi får, och inte får, ut av skolundersökningen som fyller 50 år i år.

Behövs drogvaneundersökningen bland skolelever idag? Denna fundering slår mig efter att jag har varit i kontakt med undersökningen under alla 50 år som den pågått. Först som elev, därefter fältsekreterare och slutligen som forskare.

Under alla mina 20 år som fältsekreterare har jag presenterat resultaten av den senaste drogvaneundersökningen vid hundratals föräldramöten på skolor, vid drogundervisning i klasser och för politiker. De frågor jag fått av vuxna har ofta varit liknande: Hur vet vi att eleverna svarar sanningsenligt? Hur mycket mer dricker ungdomarna idag? Har inte användningen av narkotika ökat väsentligt? Är det inte så att allt yngre använder?

Under perioder som visade på ökning var det lättare att bli trodd, resultatet bekräftade de flesta vuxnas förväntningar. Under de perioder som visat på minskning av alkoholkonsumtion och användning av narkotika var det däremot mycket svårare att bli uppfattad som seriös. Jag kommer ihåg ett föräldramöte där jag redovisade minskade siffror. En av föräldrarna berättade att han hade träffat en taxichaufför som menat att det dracks mer alkohol och denna utsaga trodde föräldrarna mest på.

Dessa upp- och nedgångar i konsumtionen har oftast varit svåra att förklara, och det har varit svårt att peka på vilka olika faktorer som ligger bakom förändringarna. Många förslag har getts, men en vägande faktor är nog att samhällets syn på drickandet också har ändrats under åren. Jag kommer ihåg discona på den lokala ungdomsgården när jag gick på högstadiet, många drack helt öppet och var tydligt berusade. Några år senare var det absolut förbjudet att dricka alkohol på dessa tillställningar och olika drogfria alternativ erbjöds ungdomarna istället.

Ett av de stora problemen med drogvaneundersökningar är att de bara visar på en del av samhällets rusmedelsbruk. Kopplingen mellan ungdomar och vuxna saknas till stora delar och detta gör det svårt att få en »hel bild«. Det brukar leda till att vi vuxna pratar om ungdomar, inte med ungdomarna om dessa frågor.

Under mina år med drogvaneundersökningarna kom jag så småningom fram till att det inte gjorde så mycket nytta att enbart prata siffror, det förklarade inte tillräckligt väl orsakerna till ungdomarnas konsumtion. Min erfarenhet är i stället att resultaten av undersökningarna blev ett sätt för oss som arbetade med förebyggande arbete att visa upp oss inför media, chefer och politiker och visa resultaten av vårt drogförebyggande arbete. Någon djupare analys hanns sällan med och efterfrågades heller inte.

Med åren slutade jag lägga så stor tonvikt vid den senaste undersökningen och valde att inte dras med i den » show« det kunde innebära att presentera nya siffror som jag visste skulle få stort genomslag i media.

Ungdomarna bakom siffrorna blev i stället det intressantaste, vilka drivkrafter fanns för att berusa sig eller att inte berusa sig. För att röka hasch eller inte? I mitt avhandlingsarbete om ungdomars berusningsdrickande fick jag möjligheten att lyssna på och diskutera ungdomarnas egna erfarenheter av att berusa sig eller att inte berusa sig. Vi pratade om de val de gjorde, och betydelsen av berusning. Berusningen stod oftast för något positivt, något roligt de gjorde tillsammans med sina kompisar och som markerade att det var fest. Festen beskrevs som ett slags avbrott i vardagen. Att inte bli för full var viktigt då det visade på bristande kontroll och erfarenhet. Som forskare och socionom gav ungdomarnas berättelser om berusning en nyanserad och problematiserande förståelse.

Samtidigt som vi presenterar siffror på upp- och nedgångar måste vi sätta det i ett perspektiv utifrån ungdomars erfarenheter och tankar. Låt inte uppföljningen på lokal- och riksnivå av siffrorna från drogvaneundersökningarna bli vår viktigaste förebyggande insats. Låt siffrorna i stället bli en plattform att utgå från i vårt fortsatta arbete med att minska ungdomars användning av rusmedel. En plattform som vi också fyller med ungdomars röster och erfarenheter.

Birgitta Ander

Birgitta Ander är universitetslektor vid Jönköping University.

Senaste från Prevention

Professor i prevention

Charlotta Pisinger är Danmarks första och enda professor i tobaksprevention. Sven Rosell träffar henne i Köpenhamn

Han är årets förebyggare

Vartannat år delar CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) ut pris till årets förebyggare. Under konferensen

Lästips direkt i din inkorg?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!